God Jul, kära bloggläsare. :D

Mitt under julaftonseftermiddagen får släktgården Sjöängen i snöglobsvinterskrud representera en julhälsning till er alla från oss alla. Nu kanske inte alla ni därute har några slags kopplingar till just denna gård. Man tager dock, som de säger, vad man i tillfället haver. Ha det. //D

-22 grader Celsius

Några tecken på att det är för kallt:

- Vår besindrivna bil låter som en traktor de första fem minutrarna.

- Handbromsen är seg att lägga ur

- Växelspaken har frusit fast

- LCD-displayerna orkar inte byta infotext med mer än en seg fade

- Vindrutetorkarna har INTE frusit fast sen igår

- Man ser ingenting genom framförvarande fordons avgaser

- Is i näsa och skägg

- Dörren till jobbet går inte att stänga

//D

Bilen är bra att ha ibland.

//D

Ocean City, nej tack.

Var precis på lunch och åt med min kära familj samt min broders dylika. Valet av förtäringsställe föll ut till Ocean Citys fördel. Stället i sig visade sig dock inte kunna beskrivas med ordet "fördel" placerat i någon av restaurangen beskrivande mening. Det hela börjar med att de inte tar rikskuponger, något de dock skyltar med i entrén. Det slutade de med igår. Väl sittandes vid ett bord, efter barnvagnarna i vår ägo blivit ivägschasade till skamvrå i korridoren utanför hakets bekvämlighetsinrättningar, blir vi typ Zooföremål för en handfull förståndshandikappade och deras ledsagare som inte ville förstå varför ettåringen i vårt sällskap skulle gråta. Inte så besvärande egentligen, men addera detta till en hög med, med besvär i sinnet, betalande folk som står och stressar upp sig i nästan obehagligt omedelbar anslutning till undertecknads lunchtrötta ryggtavla, och stämningen blir inte att betrakta som lugn. All potentiell matro uteblir, inte på något sätt beroende på de barn som finns i vårt sällskap.
Till slut blir det så i alla fall, against all odds, min tur att ta mat från thaimatsbuffén som på intet sätt kan beskrivas på annat sätt än som högst medioker. Nåja, det är iallafall mat, tänker jag. Ståendes i kö bakom västvärldens långsammaste lunchpensionär, läsandes plakatet med texten "Var vänlig ta inte mer mat än ni orkar äta" kommer snart den ondskefull plan jag strax skall taga i bruk mot detta otrevliga kyffe, till mig som ett brev på snigelposten. De kan kanske tycka till om de som tar mer mat än vad de betalt för, men då jag plötsligt inte fick betala med mina subvensionerade rikskuponger kan de ju rimligtvis inte tycka till speciellt mycket kring det faktum att jag tar ytterligare ett lass mat - till den fjärde, icke existerande person vi i rimliga praktiken precis betalt för. Därav - uttågandes efter en trots allt ganska spännande del av arbetsdagen, bland annat inefattandes ett parti arga leken mellan min 8,5 månader gamla dotter och en förståndshandikappad person - kunde jag i alla fall hånflinandes gotta mig åt att i mesta möjliga mån tagit mig så mycket valuta för pengarna jag i stunden åstadkomma kunnat. Inte illa, inte heller speciellt intressant - men ändå.

Ocean City, aldrig mer. Betyg: En överkörd Goomba.

//D

Det lider mot jul

//D

Pictogram

Platsen är reserverad för platta, små svärdsfäktare som i sin fulla längd inte är längre än att de kan uppehålla sig limmade mot ryggstödet.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Snöyra

Back to the ¤%¤!# office chair. Här sitter jag och nöter stolsdynan alldeles för många av veckans timmar när man skulle kunnat göra så mycket annat. Som att packa upp lådor. Eller skruva hyllor. Sjunga Otto Olssons Advent med kören. Se hur snön singlar ner över skogslandskapet (och parkeringen) utanför fönstret. Åka pulka med minstingen. Pulsa i snön. Fotografera minstingen när denna skrattandes åker pulka i snön. Det lockar liksom mer än att gunga på konstorsstolen i takt till allsköns felmeddelanden i AutoKLADD.
Fotograferingen är förresten en ädel hobby som i mitt liv helt plötsligt blev mycket roligare, tack vare införskaffandet av en sprillans Canon EOS 550D. Mitt i skogen med pulka, snö och dotter som rekvisita gick det på två kick att få betydligt finare bilder än någonsin tidigare. Helt självklart var det dock inte att komma så långt. Ni som funnits med i bekantskapskretsen ett tag känner till min historik. Till exempel kan vi ta 56-kilos-TV:n som elgiganten via verkstad i Danmark försökte laga tre gånger utan framgång. Den här gången gällde det en betydligt lättare, dock lika teknisk produkt. Kameran köpte jag för några veckor sedan in på en viss lagerinspirerad elstormarknad i Helsingborg. Jag gjorde misstaget att inte testa varan förrän efter att Öppet Köp-tiden löpt ut och fann då att kameran var precis stendöd. D.O.A. "Öppet köp" har som vi alla vet INGENTING med reklamation att göra, men butikkräket ville trots allt inte godta mitt krav om att få en ny vara, då Öppet Köp löpt ut. När jag till slut läste innantill ur Konsumentköplagen gick det däremot plötsligt bra. Efter kort, tyst diskussion mellan biträdet och dennes lillchef var de plötsligt "snälla" och förlängde Öppet Köp till efter jul och kunde därvidlag byta ut min icke fungerande kamera mot en ny. Fantastiskt...
Vi åkte därifrån med en ny mackapär och kände oss nöjda med det. Åkte sedan om Väla och sedan vidare hem till mina föräldrar för att förära dessa ett besök och intaga välbehövligt fika. Jag kommer strax därpå underfund med att kameran som jag just köpt, fått bytt och nu ligger i startgroparna med faktiskt just för tillfället är så mycket som 800:- billigare på Expert. Sören!
Givetvis måste detta åtgärdas. Som tur är har jag en kameraintresserad far som till på köpet är Ramlösabo. Efter en stunds övervägande (jag vet, det kan ta mer än en stund) lämnar jag kvar kameran i Ramlösa, åker hem, ringer till Expert i Helsingborg kommande morgon, förvissar mig om att kameran finns i lager, underrättar min far och låter sedan densamme ännu en gång lämna tillbaka kameran, åka till Expert och på nytt inhandla en dylik för 800 kronor färre.
Så för att göra en lång historia kort: Tack vare tre kameror, två butiker och en far har jag nu mycket roligare bakom bländaren och slutaren. Stort tack för hjälpen. :D
//D

Traditionalister

Lions Luciakröning har precis ägt rum och den traditionella konserten i Hässleholms kyrka gästas givetvis av... mig. I form av körsångare, alltså. Samt av en alldeles väldigt falskljudande tvärflöjt och dess ägare.

Önnestad by bus

Attans olyckor och mög. Här gick man och såg fram emot en tidig fredaghemgång. Men vad får man? Inställda tåg och Önnestadsightseeing via regionbuss 555. Aslång tid tar det för snigelexpressen.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Tredje december

En spelfredag att minnas. Hämtade precis ut mina förbokade spel på Gamestop. Med ner i påsen slinker någon typ av fodral i bananform. Nu sitter jag här, handfallen på min kontorsstol, undrandes vad i hela friden jag ska ha det till.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Vinterlöv

Vad som på avstånd såg ut som nyutsprungna, stora svarta löv visade sig vara ett släktdrag, gemensamt för de två nordostskånska städerna. Yikes.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Nostalgi

Mitt i flyttröran dök den här gamla klenoden och trotjänaren upp. Då avdelningens lillchef (aka. Lillkotletten) har en dylik från samma muggserie med sitt namn på var muggens framtida användningsområde tämligen givet. Jag har nu en officiell jobbmugg.

Sista kvällen

Alldeles nyss satt Tuvan och Pappan och ägnade sig åt nattning. Den allra sista i sitt slag på Frykholmsgatan. För ett ögonblick blev det alldeles väldigt sentimentalt. Det var Tuvans sista kväll i sitt första hem. Nu är vi på väg.

//D E o T

Jomenvisst

Första lite mer ordentliga snöfallet och Skånetrafiken försenar sin vana trogen tågen enligt gängse ordning. Eller kan ni se något som är på väg?

Published with Blogger-droid v1.6.4

Dilemma

Visst är det konstigt att begreppet arbetslöshet existerar när den ultimata tidningen Metro finns. Här finns ju i vanlig ordning svaren på allt.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Det tar sig.

Fredag eftermiddag klockan 16 i Vinslöv, den 19 november. Den första kvarliggande snön fördröjer mörkret en liten aning. It begins.

Published with Blogger-droid v1.6.4

Att köpa kamera

Fredag eftermiddag. En timme kvar på jobbet och sen är det helg för fulla muggar med allt vad det nu innebär. Ungefär en hel del - i runda slängar. Lördagen bjuder på pysselcafé i min frus regi. Mitt pyssel lär inte få bestå i julkort som jag föresatt mig utan i att knåpa ihop vinterns upplaga av församlingsbladet jag en gång per kvartal har äran att layouta. *Sigh* Samt skydda min stackars dotter från glitterlimskladdiga barnhänder som säkerligen lär fara omkring i lokalen som en annan tromb eller dylikt oväder. Till söndagen blev jag tillfrågad att delta som tenor i en kvartett i svenska kyrkan men tackade som ödmjukast nej då schemat även utan den insatsen kommer vara fullbokat av diverse frikyrkliga och flyttosamma göromål.

Men fredagen då? Vad kommer hända i eftermiddag/kväll? Jo, min själ, då ska vi bege oss västerut, närmare bestämt till Helsingborg. Detta för lite kvalitetstid med familjen samt inhandlande av diverse nödvändigheter. Dessutom väntar skyndsam färd till NetOnNets lagershop vari vilken jag förrförra lördagen inhandlade en sprillans Canon Eos 550D. Tyvärr visade sig densamma inte vilja samarbeta utan ska nu skicas tillbaka dit där den hör hemma. Anywhere but in my possession, that is. I förrgår hörde jag av mig till butikskedjans trallvänliga kundtjänst (inklusive smäktande saxballad i väntkön) och fick reda på att jag minsann inte kunde få till annat än verkstadsservice då det gått mer än två veckor sedan inköpet och därmed förbi öppet köp-tiden. Att kameran var D.O.A. och att lagtexten säger annat hade visst ingen betydelse. Stackarna, de har visst förväxlat "reklamation" med "öppet köp". Lätt hänt, nästan samma sak, eller hur? För i bägge fallen får man tillbaka produkten i obrutet emballage, sätter helt sonika upp den i hyllan igen och säljer den på nytt. Am I right? *Trippelsuck*

Därför ska nu jag och familjen min åka dit och hyvla/strimla/såga dem vid fotknölarna. Eller något åt det hållet. Trevlig helg.

//D

Finkulturell konstpaus mitt i projekteringen

Oh yeah! //D

17 days and counting

Ska nu bara komma ihåg att chippa in inbytesspelen De Blob och RE: Umbrella Chronicles innan dess. Vill inte gärna betala överpris. //D

Aahh. Sweeet.

Ingenting blir sämre av att en låda står på jobbet och väntar varje morgon. (Samma låda, inte en ny varje dag. För att vara övertydlig gentemot er som gärna missuppfattar saker och ting.)

//D

Sentimentalitet

Så här efter ännu en dags slit i Södertunnelns djup och barnvagnens hjulspår kan vi ännu en gång konstatera att helgen som fenomen på påtagligt många vis gör sig bättre än vardagskavalkaden. Denna gång bjöds det både på Spamalot på Nöjesteatern i Malmö, mitt livs första egna Fars dag samt en heldag med New Super Mario Bros Wii inklusive sällskap. Kunde inte bli bättre. :D

Lite mer blev också packat inför kommande flytten. Alldeles nyss satt jag och gjorde uppdateringar i adressregistret för vår församling vars församlingsblad jag layoutar och producerar utskicken av. Bland annat kom jag till raden med min och min frus adress. Vi har haft samma adress sedan 6 år tillbaka, men nu plötsligt var det läge att radera innehållet i den lilla excelcellen för att byta ut det mot nya, färska bokstäver och siffror. Inte utan att man blir lite sentimental, bara av det. Hur ska det då gå när det faktiska flyttlasset går och vi för sista gången stänger dörren om vår kära gamla lägenhet som varit vårt första gemensamma hem, Tuvans allra första hem och vår trygghet i många år?

Nog för att den numer dundertrånga hallen, de fyra trapporna utan hiss och den fem trappor avlägsna tvättmaskinen gör sitt för att sänka humöret i botten, men nog kommer vi sakna känslan av hemma där på fjärde våningen ovanför stadens centrum. Badkaret. Garaget. Närheten till affärerna och stationen. Balkongen (från den tiden då där fortfarande fanns solsken på sommareftermiddagarna och inte bara ett stort levande dockhus på andra sidan vägen). Dubbla tvättmaskiner med snabba program och hög kapacitet. Helt utan sentimentalitet är det inte vi stänger dörren om lägenhet 15, även om nästa har både mer yta, bättre kök, egen tvättmaskin och torktumlare samt uteplats. Men men. Epoker är väl till för att slutligen gå i graven?

11 days to go.

//D

Svagt?

Samma resultat som i Coopers test, innan jag ens hunnit börja. Tack för upplysningen.
//D

Höjdare

Kombinationen John Cleese / Svensk komikerelit / musikal visade sig framgångsrik med rätta.

Frontrow

Ganska nära skådespelarna, kan man väl uttrycka det. Stencoolt. Har aldrig beskådat Johan Wester och dylika ur nackspärrsvinkel tidigare.

Telefontest

OK, så jag hade lunch ända till alldeles nyss när jag satte mig ner i min kontorsrullstol för att återigen slita hårt ett par timmar innan helgen ännu en gång gör storstilad entré i mitt slitsamma liv. Under den fria timmen lunchen innebar fick jag för mig att knata ut en runda och få lite friskluft. Jag hamnade på Skåneexpressen 1 mot Malmö.

Självklart, tänker du. Vad gör man annars en friskluftspromenad av dylik sort en fredageftermiddag i första halvan av november? Absurd visade sig den tramsigt korta bussturen jag utförde vara. Hade jag gått till PMR hade jag redan hunnit tillbaka till Resecentrum igen innan bussbööset ens behagat sätta sina rollatorinspirerade rörelsemekanismer i funktion.
Anyway. Min tanke var att traska runt till ett par potentiella butiker för att prova ut ett par Dundersmarta lurar för att minska på det besvärligt dyra sortimentet när min fru någon gång följer med för att peka på den plastbit med inkluderade kretskort och petruta hon skulle kunna tänkas bruka i syftet att inmundiga sig Facebookdata av senaste kvalisort.

*BEEP-BOP-BOP-BOP-BOP*

Ni därute som liksom jag hängde med redan på den gamla goda Lingotiden med Martin Örnroth förstår med omedelbar verkan att mina intentioner fördärvades redan i fotknölshöjd. Visst brukar PMR ha god service, men vad de inte behagade yttra sig om per telefon var att de helt enkelt inte hade några kampanjlurar i sitt utbud utan prismässigt helt satt sig under Telenors hemsida när denna operatör är av kundens intresse. Därför kunde jag dessvärre briljera med bättre prisinsikt än personalen. Aphål! Inte heller kunde de hjälpa till med att dema produkten SonyEricsson Experia *any model* eller HTC *any model* då dessa telefoner samtliga gått på lunch. Med min timtaxa hade de fått ge mig en telefon, no strings attached, om jag stått kvar och väntat på att telefonerna ifråga skulle komma tillbaka från sina respektive lunchutflykter. (Vad gör en telefon som är på lunch?) Då jag misstänkte att detta aldrig skulle komma på fråga utan tillbörligt bombhot och då PMR av outsagd anledning tar tu anslutningsavgift på 250 pix trots att det handlar om ett förlängt abonnemang tar jag mig istället förvånansvärt hurtigt och hugget tillbaka till centrum, utan Skånetrafikens hjälplösa hjälp, för att attackera Telenorbutiken. Här finns en X8 inne och igång, men jag får skyndsamt testa den då batteriet snart är på väg käpprätt in i utbrändhetens oundvikliga stenvägg. HTC *any model* har redan jagat vidare till de sällare jaktmarkerna.
Detta var allt vad jag fick ut av min promenad genom stan. Varken Telia eller PhoneHouse kunde stoltsera med något annat än attrapper och 3 ligger för långt bort från lasagnen i kylen på jobbet, liksom jättarna ute i Härlöv. Men jag gillade iaf det enda jag fick testa. Framförallt sätet i bussen som var så bekvämt att jag glömde leta efter STOP-knappen i tid. (Varför sätter man dem i taket där man INTE letar förrän efter att man gått igenom diverse stänger, armstöd, säten och andra uppenbara gömställen?)
Och X8:an. För vad vore livet utan Facebook? Tja... :)
//D

Ozp fyller 28. Gratulerar. :D

Vi ser fram emot kvällens begivenheter.

//D

Mer vaccin

Vi bjuder på en bild till. Sicket pack. Ville bara meddela vår överlevnad upp och förbi den ettriga flocken.

Kö till jobbet

Säsongsvaccinet är här och med det även hela Kristianstads argsinta pensionärspack, på väg in till våra grannar på Kristianstadskliniken. Trapphuset fetsmockat, hissen blockerad av rollatorer och andra tillhyggen samt sura tanter överallt. "Nej här kommer ni minsann inte förbi!" suck... Skulle ätit lunch på kontoret idag.

Go bananas!

Nu tusan är det nära. Mindre än en månad kvar till den tredje december.



Givetvis förhandsbokat och klart.
//D

Blixten har slagit ned

Lyssnade precis av ett telesvarmeddelande på min telefon. Det var från Blocket förvaltning AB som hade ringt. Nu hade de tagit emot en intresseanmälan från mig angående lägenheter. Det var i slutet av augusti jag ringde och surfade runt och gjorde intresseanmälningar lite här och var. Lite sent på det, kanske? Damen som ringde var dessutom samma dam som jobbade på Dagon vid mitt förra lägenhetsbyte, för 6 år sedan. Jag hörde för ca 3-4 år sedan av mig till henne angående viss renovering jag då tyckte behövdes i vår lägenhet. Nu först hör jag av henne, från ett helt annat bord. Ingen snabb dam, inte.
//D

Citytunneln

Även jag använder titlar som hör ihop med själva inlägget. *Stort tack till damen i 5:ans "Unga mödrar" för det handfasta tipset.* Hur som helst ska vi ha avdelningsmöte på företagets malmökontor på måndag. Vanligtvis brukar dessa tillställningar vara av den mer tungrodda sorten att ta sig igenom (bortsett från betalda luncher). På måndag blir det däremot Grej of the Day. Förutom ett besök på flashiga malmökontoret i västra hamnen samt betald lunch är även ett två timmar långt studiebesök i den av min avdelning projekterade Citytunneln inplanerat.

Jag vet att ni blir avundsjuka. :P //D

Att vara blödig

Lite av en överraskning kom det faktiskt som, det där att som genom ett trollslag för ca 7 månader sedan plötsligt finna sig själv i att inte kunna hålla tillbaka tårarna. Företrädesvis positiva sådana. När den där lilla krabaten på en halvmeter gjorde entré i familjen och faktiskt gjorde den till en riktig familj följde världens värsta blödighet med på köpet. Det går inte att läsa om nyheter där små barn blir skadade eller ännu värre, dödade. Det var redan från början helt omöjligt att ibland titta på det lilla livet utan att den där välbekanta klumpen infann sig strax söder om svalget. De där små, små nätta rörelserna och de klarblå ögonen som för första gången någonsin tittade upp... På mig. Hennes pappa. Hopplöst. Tårar utan tandagnisslan.

Idag när jag som bäst satt och projekterade mitt uppe i vårt lilla 2,3-miljardersprojekt på skånska västkusten kom jag plötsligt på mig med att bara sitta och lyssna in Steven Curtis Chapmans text i låten "Cinderella" via HTC Hero, Koss Porta Pro och Spotify. En låt jag hört kanske 96 gånger tidigare men inte riktigt lyssnat på texten så noga i.

She spins and she sways
To whatever song plays
Without a care in the world
And I'm sitting here wearing
The weight of the world on my shoulders

It's been a long day
And there's still work to do
She's pulling at me
Saying "Dad, I need you

There's a ball at the castle
And I've been invited
And I need to practice my dancing
Oh, please, Daddy, please?"

So I will dance with Cinderella
While she is here in my arms
'Cause I know something the prince never knew
Oh, I will dance with Cinderella
I don't want to miss even one song
'Cause all too soon the clock will strike midnight
And she'll be gone...

She says he's a nice guy and I'd be impressed
She wants to know if I approve of the dress
She says, "Dad, the prom is just one week away
And I need to practice my dancing
Oh, please, Daddy, please?"

So I will dance with Cinderella
While she is here in my arms
'Cause I know something the prince never knew
Oh, I will dance with Cinderella
I don't want to miss even one song
'Cause all too soon the clock will strike midnight
And she'll be gone

She will be gone

Well, she came home today with a ring on her hand
Just glowing and telling us all they had planned
She says, "Dad, the wedding's still six months away
But I need to practice my dancing
Oh, please, Daddy, please?"

So I will dance with Cinderella
While she is here in my arms
'Cause I know something the prince never knew
Oh, I will dance with Cinderella
I don't want to miss even one song
'Cause all too soon the clock will strike midnight
And she'll be gone

Också var det kört igen - inte bara dansmässigt. //D

Kvällens andra misstag

- Bestod helt enkelt i att ta av efterrätten. Typ stelnad mannagrynsgröt. RIKTIGT läskigt. Ser det inte LITE ut som glass?

Trubadurer.

På 1,5 meters avstånd från min laxbemängda tallrik. Kvällens misstag: färskosten till brödet visade sig vara helt vanligt smör. Det är inte gott centimetertjockt. Do not try at home.

Jobbet betalar.

Göteborg by evening. vip-våningen, nr 13.

På väg till Göteborg

Och som bekant ligger Halmstad på vägen dit. Nostalgi utan saknad kan man väl kalla denna utsikt över mitt gamla jobb, från tågfönstret på det i vanlig ordning, av billigare variant, ersatta X 2000-tåget som vi skulle suttit på.

Man blir förbannad

Bara titta på detta sillatråg. Det är helt sjukligt trångt. I över ett par månaders tid har Skånetrafiken bjudit fler korta än normallånga tåg (helt seriöst alltså) och samtidigt skickat med komfortpaketet "avfallspackaren" med sina anjoviskonserver till färdmedel. Också vill de att man ska betala fullt biljettpris när man inte ens får plats med bägge fötterna på golvet samtidigt.

Flytthjälp 27/11

Anmälan har öppnat för deltagande i flytt från Frykholmsgatan till Logementsvägen. Lördagen den 27:e november klockan 8.00 är det som gäller. Just nu söker vi framförallt kartongbärarhjälp, men ansök för all del även om andra typer av flytthjälpsmedverkan då vi tillsätter posterna succesivt.
//D

Premiere League

Jag brukar inte särdeles mycket intressera mig för Premiere League eller så många andra ligor för den delen. Men när kollegan ska beställa en ny supportermugg att ha på jobbet ställer man givetvis upp med sina digitala färdigheter.

Så ska jag nu hålla på ett lag i Premiere League så får det väl bli Aston Villa antar jag. :P //D

Min fredag så här långt.

1. Imorse vaknade jag efter att ha drömt en mycket intressant dröm. Det handlade på något underligt vis om att min chef plötsligt gick i pension och vi var alla samlade till någon slags avtackning i konferensrummet. Chefen kommer in under jubel. Har har meterlångt hår och uppträder som om han vore full. Den enda damen som jobbar på vår avdelning, vilken också är i typ pensionålder, slänger sig på chefen och börjar gråta för att han ska sluta. Hela avdelningen stämmer upp i skrålande körsång. En stund därefter skakar jag hand med chefen och tackar så mycket osv. Han har av någon anledning plötsligt dyngblött hår, jag undrar varför men får inget svar. Strax därpå börjar chefen och någon polare till denne skämta om att jag bor i Hässleholm och utvecklar bisarra ordskämt om stadsdelen Gäddastorp, strax därpå vansinnesgarvande åt sig själva. Logik? Nej, försök inte ens. Min fru är plötsligt med i bilden. Hon står ute i lunchrummet och skrattar hon med, men inte åt ordskämten utan i vanlig ordning åt gubbarna som drog skämten och skrattar åt sig själva. Jag går ut och instämmer. Därefter är vi snart inne i konferensrummet igen, men då är ingen annan där, utom en av mina kollegor som står och glor in i ett hörn. Elin har hittat en uppsättning körnoter till "Almighty God" och är nu i färd att smita iväg med denna, kopiera den, lägga in noterna i trasiga plastfickor som också tillhör mitt jobb, samt tejpa ihop plastfickorna och sedan sno in dem i svarta notpärmar som av någon anledning också ligger på hög i konferensrummet. Allt detta i hopp om att vår körledare, som av okänd anledning förlagt sin verksamhet till mitt jobb, inte ska se att hon tar grejerna. Hon kommer dock på min fru och vi smiter snart iväg. Plötsligt befinner jag mig på flykt längs väg 21, på väg i nordvästlig riktning bort från Kristianstad. I mina vänner Anna och Stefans bil, som plötsligt förvandlats till en grå Saab 9000. Det är nu mitt i natten och längs hela vägen sitter kraftigt lysande neonskyltar med cowboys uppsatta. Jag har lite svårt för att koppla av då jag sitter ensam (tror jag) i baksätet medan de två där fram spelar upp inspelade rundgångsljud och dammsugarbröl i stereon på högsta volym. I mitten av bilen ligger gamla metallrör och innebandyklubbor och tar plats. Plötsligt börjar sereon låta som nåt slags varningsljud. Jag ber Stefan dra ner volymen. Stefan stänger av stereon helt, men ljudet upphör inte. Plötsligt slocknar instrumentbrädan, sånär som på siffran "6" som lyser i mörkret. Stefan skriker plötsligt att vi ska springa ur bilen, vilket vi gör. Jag vänder mig om mot Saaben och väntar på att den ska explodera eller nåt samtidigt som jag kommer på att jag kanske borde tagit med mig min väska och kollat om där satt något barn bak i bilen, innan jag sprang ut.
Då vaknar jag av att min dotter ligger och stampar takt med sina ben mot sin sängkant.

2. På fikarasten i förmiddags diskuterade vi utedass och alldeles för välfyllda Bajamajor i olika sammanhang.

3. En kollega har svurit på att han ska hitta en film som jag kommer gråta av att se. Jag var tveksam.
//D

Oscarsgården.

En italiensk restaurang mitt ute på flackaste landsbygden nånstans mellan helsingborg och höganäs har vi ikväll hamnat på, min kära mors 60-årsdag till ära. Verkar hittills rekommenderbar, i väntan på maten. Top nice.:):-D

Mario 25 år

Den trettonde september i år var inte bara Annandag 9/11. Det var dagen då allas vår spelikon nummer ett fyllde hela 25 år i rampljuset. Vi har tidigare fått veta att Marios högtidsdag kommer firas med pompa och ståt, i form av en jubileumsutgåva av Super Mario All Stars till Wii. Nu har vi fått ett releasedatum att notera i kalendern. Behöver jag säga att önskelistan till höger här på bloggen min är uppdaterad? (Bättre länk kommer när man kan börja förboka i de svenska nätbutikerna.)Samma dag som Donkey Kong återvänder till Sverige släpps även detta paket. Boka alltså in tredje december och ställ er i kö hos er närmsta spelhandlare.I jubileumspaketet kommer förutom spelen Super Mario Bros 1,2 och 3 samt Lost Levels både en bok om Marios historia och en CD med all musik från Mariospelen ända fram till Super Mario Galaxy 2 att följa med. Finns det någon möjlighet att jag inte skulle vilja införskaffa detta paket? I believe not. För mer information kring det färgstarka firandet, surfa in på Nintendos jubileumssida.

I samma andetag kommer nyheten att Nintendo i Japan i samband med 25-årsfirandet hypar upp sin Wii med ett nysläpp, denna gång i färgen "Mariorött". Med konsolen får man dessutom spelet Super Mario Bros 1 förinstallerat samt ett exemplar av Wii Remote Plus, alltså remoten med Motion Plus inbyggd. Sweet. Kommer sannolikt aldrig släppas utanför Japan, men den som lever får se. Kanske har Europa och USA lite tur den här gången?

//D

Kort tillägg till förra inlägget

Min fru kom precis hem. Hon meddelade då att hon visst hade sett att halva torkrummet var belagt med annan tvättandes tvätt. Jaha, tänker jag då, hur hänger detta ihop? Jo, enligt min fru så låg där en lapp när vi skulle börja tvätta. På lappen, som var från tvätterskan före oss, stod att tvätterskan före oss inte hunnit med att ta väck sin attans tvätt och att hon minsann hade en tid att passa. Följden? Min kära fru fick snällt plocka ut den andra personens tvätt, dvs den del av tvätten som inte redan belamrade torkrummet. Denna tvätt tillhörde alltså en annan galen tvättant i vår fastighet. Tvätten tillhörde inte tanten jag råkade ut för. Tvätten hängde dessutom kvar nu, en och en halv timme efter att tvättiden efter galna tvätterskans tid gick ut, alltså totalt sex och en halv timme efter bäst-före-timmen slagit. Hänger ni med? Damen ifråga har vid flertalet gånger tidigare tvättat på både våra och andras tvättider och är därmed en ökänd ca 40-åring. Tanten jag råkade utför ikväll gissar jag är ca 70 och passar in på beskrivningen bakåtslick, hårknut och allmänt dundersnurrig. Min kära fru meddelar mig i direkt anslutning till av mig verbal beskrivning av tanten att tanten är hennes “Crazy laundry lady”, dvs en liten envis tant som tidigare erbjudit sig både att gå till Maxi och köpa tvättmedel för vår räkning samt bära barnvagn. Hon brukar även stå ivägen i hissen när vi ska åka med barnvagn just där. Hon har en tandläkare i Lund och vi misstänker henne för att endera dagen vara i stånd att bjuda in på kafferep utan vårt samtycke. Dundersnurrig sa jag va?

Sådär, nu vet ni det mesta som är värt att veta om vårt tvättliv.

//D

Tvättstugedialog

Tja, vad ska man säga… Jag var nere i tvättstugan härom nyssens och rotade runt lite bland torra och fuktiga klädhögar. Så långt inget konstigt, precis som vilken gång som helst där nere i hyreshuskatakomberna. Jag står där och plockar ur torktumlaren och laddar en ny omgång i den högra tvättmaskinen av de två där finns. Bäst jag står där och bekymrar mig över om jag verkligen ska slänga in en ensam svart tröja i den blygsamt lilla storleken 68 helt ensam i den andra maskinen hör jag hur någon kommer i korridoren utanför tvättstugan, vilken för en gångs skull inte ekar i, pga en attans massa rullar isolering som av rörig anledning står och tar plats i sagda korridor. Det visar sig vara en av de till ansiktet av mig kända tanterna i granntrappan 19B. Hon verkar allmänt vimsig och meddelar mig att hon har varit bortrest en tag och nu inte alls har nån koll på när hon hade bokat tvättid. Dock verkar hon vara alldeles säker på att jag av alla människor tvättar på fel tid. Hon undrar vad jag har för lägenhetsnummer (och därmed bokningsnummer till tvättstugan) och står och ser lite fundersam ut ute vid bokningtavlan. Hon säger sedan något i stil med att jag ju kan fortsätta tvätta nu, de gör ingenting. ”…gör ingenting?” tänker jag och begriper inte vad hon vimsar om. Damen upprepar sitt mantra om att hon varit borta och inte har så bra koll på tvättiden. Dessutom hade hon inte lämnat nån nyckel hemma, så hennes bekant-tant kunde tyvärr inte boka om tiden åt henne. Jag fattar fortfarande precis noll. Vad har detta med min tvättid att göra, och vad tusan gör hon här nere nu? Till slut frågar tanten igen om mitt lägenhetsnummer, jag svarar och pekar på vår bokningsplopp som sitter fastlåst på dagens datum, klockan 17-22. Klockan är i pekandets stund ca 20.00, så jag har Universum på min sida. Nu verkar det gå upp ett ljus för tanten som åter påpekar att det är ok att jag fortsätter tvätta och sedan ställer sig och funderar på en ny tvättid. Själv tar jag det för självklart att jag disponera min egen tvättid efter eget gottfinnande, utan inblandning från diverse granntanter. Jag tänker inte mer så mycket mer på saken utan viker lite tvätt, mån om att strax bli klar för att sedan springa upp till lägenheten där Tuvan ligger och sover i sin ensamhet. Då undrar tanten var jag bor. Jag besvarar och pekar ut mot dörren till min trappuppgång. Jaha, svarar tanten och meddelar mig som ren information att då slipper jag ju hissen. Jag får inte fram ett ord. Då vinkar tanten plötsligt adjö och bedyrar att jag kan tvätta efter henne på lördag förmiddag, hon ska ändå inte tvätta så länge då. Om det passar mig.

…Va?

Jaja, meningslöst att försöka begripa. Med tanten försvunnen knatar jag raskt vidare mot torkrummet för att byta plagg på de i nylon utförda torklinorna. Jag öppnar dörren dit. Då plötsligt slår det mig som en blixt från klar himmel varför tanten yrade om mitt lägenhetsnummer och att jag kunde tvätta efter henne på lördag morgon. Skrället har ju för bövelen belamrat halva torkrummet med sin egen tvätt. Det sa hon minsann inget om, att hon råkat dra igång sin egen verksamhet i faciliteterna. Än mer förbluffar det mig att hon lyckats tvätta åtminstone en omgång tvätt och dessutom hunnit hänga den på tork utan att varken jag eller min fru upptäckt något förrän nu. Intressant.

//D

Extra plastbitar till kamera

Tja. Att köpa en kamera kan väl vara en sak, men sen "måste" man ju ha en massa extra tillbehör för att vara extra nöjd med sin fotografiska tillvaro. Min fru kom på en lysande idé. Köper jag en kamera så kan jag ju önska mig tillbehör i julklapp.

Joråsåatt, önskelistan är något justerad med länkar till objektiv och filter. Nu ska vi bara få något att fastna på kroken också. :P

//D

Gråtlåt?

Flera tidningar har idag samtidigt presenterat en lista från PRS for Music (brittiska STIM) på de låtar som får män att gråta mest. Seriöst? Vem får ens för sig att lägga pengar på en sån undersökning? Och varför skulle man få för sig att gråta av en låt? Sången må vara sanslöst bra, men gråta?
Hur som helst måste jag inflika att de plockat några av historiens bästa låtar (in my opinion). R.E.M, U2, Robbie Williams osv, men om jag kan stämplas som gråtmild för det vet i ... spörs. Vad anses om listan? Top10:

1. Everybody Hurts, REM
2. Tears in heaven, Eric Clapton
3. Hallelujah, Leonard Cohen
4. Nothing compares 2 U, Sinead O'Connor
5. With or without you, U2
6. The drugs don't work, The Verve
7. Candle in the wind, Elton John
8. Streets of Philadelphia, Bruce Springsteen
9. Unchained melody, Tod Duncan
10. Angels, Robbie Williams

//D
PS. Vem i hela friden är Tod Duncan? Eller The Verve, för den delen? DS.

Men med lite fantasi...

...kan även den sämsta av konstruktioner få en funktion. Som t.ex. Nyckelhylla. Jättenödvändigt ifall man inte har ett nyckelskåp. Vilket vi ju har. Attans, där föll den idén.

Funktionslöst toaskåp i hallen

Måste jag förtydliga att jag är glad att inte behöva bo här särskilt länge till? Nu har hantverkssnubbarna platsbyggt ett högsmalt väggskåp i hallen, som ni kan se, direkt innanför dörren. Ser ut precis som ett överdimensionerat toaskåp, fast på fel ställe och utan någon som helst funktion. Bortsett från att sticka rätt ut i dörröppningen då. Den som planerade detta gjorde det verkligen inte som om han själv skulle ha samma lösning hemma hos sig. Ska det verkligen se ut så här? Jag lovar, ni som kommer på besök framöver kommer antingen att få er ett gott skratt när dörren öppnas eller slå skallen alternativt knät i vår nya, fina vägglåda. Det ser allvarligt talat ut som ett skämt.
Kommer man fortfarande in med barnvagn då? Återstår att se.

Mot mindre utsikt

Bara två månader kvar. Någonstans kring månadsskiftet november/ december (mycket beroende på obegripligt krångel kring snurrig hyresvärd och nuvarande hyresgäst) bär flyttlasset av mot de sydligare delarna av stan. Dagens fyra trappor utan hiss blir markplan -fördelaktigt när man släpar på barnvagn. Dagens stadsbussbröl och fylleslag blir boklövssus och fågelkvitter. Nästan nakna grannar som utsikt blir istället vild hjortar samt en och annan ekorre. Tvättstuga fem trappor ner blir tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. 69kvm blir 88kvm. Förråd på vinden blir förråd innanför dörren intill lägenhetsdörren. Barnvagn i smal hall blir barnvagn i för ändamålet avsett utrymme utanför lägenheten. Uteplats med både stenlagd yta och gräsmatta blir det istället för 2kvm balkong. Und so weiter.
På nedsidan hittar vi dock avsaknad av badkar och garage samt närheten till alla affärer och dylikt i centrum. Men det överväger inte. Hade det gjort det hade man ju kunnat ifrågasätta beslutet något så när. Funderar just nu på om vi borde ha julgran både ute och inne. :P Looking forward. :D //D

Speljul. Igen.

Inför förra årets julhandel och stämningsfulla tomteröda storhelg var stämningen på topp. I ett liksom själva högtiden tomterött fodral fick vi uppleva spelglädje i dess renaste form i och med lanseringen av New Super Mario Bros. Retronerverna var på helspänn. I år är det dags igen. Den tredje december släpps Donkey Kong Country Returns. Vågar vi hoppas på samma upplevelse en gång till? För er som missat infon hittills, ta en titt på den senaste trailern nedan.

//D

Söndag eftermiddag

I ett par timmar har jag nu kunnat avnjuta ett par timmar egentid för första gången på ett litet tag. På det fåtalet timmar som gått sedan fru och barn åkte med bekant med barn till den alldeles fantastiskt trevliga alltialloaffären Pema i Korsholm utanför Hörby har tre händelser inträffat. (Förresten, tänk bara att någonting kan ligga utanför Hörby…) Kanske inte så fantastiska händelser, men iaf lite uppiggande såhär under den höstmulna himmelen en söndag som innevarande.

Till att börja med är tvätthögen nu struken och lagd i lämplig byrå så nu behöver jag inte tänka mer på det. Nice. Likaså är lägenheten sen ett par dagar hyfsat städad efter att den i ett par veckor varit minst sagt kaotisk, till stor del beroende på vårt senaste vindrensningsprojekt. Bara att sitta ner i sin ensamhet med andra ord. När hände det senast?

Vidare har jag tagit mig ytterligare en bit i det absolut underbara spelet Super Mario Galaxy 2. Så mycket mer än bara mer av samma sak som i ettan. Rekommenderas åt alla med någon som helst önskan om underhållande underhållning. Nyss blev spelet genast ännu bättre, då det lekte med min nostalgiådra så där så man bara sitter med ett überfånigt Nintendoleende på läpparna. Man blir ju alldeles varm av lycka när det mitt bland alla världar dyker upp en bana man tycker sig känna igen. Efter ett par sekunders betänketid insåg jag att jag var i färd med att återuppleva Thwomps Fortress från Super Mario 64. Spelglädjen finneringa gränser. Fyra glada smileysar. :D :D :D :D Den femte kommer när Bob-omb Battlefield uppdagar sig i ny version.

Så till den tredje saken. För ett par dagar sedan började mirakulöst nog vår lägenhet att flyttpacka sig på egen hand. Detta i sig var ingen glad nyhet, då det innebar att scraphyllan efter sex trogna år gav sig. De sista två månaderna klarade den inte av. Med dunder och brak skiter den i allt vad uppehälle heter och ger sig i rasande takt av i rakt nedstigande led. Vi människor i lägenheten klarade oss utan värre men men värre var det med vår stackars 19” Dell-skärm som intet ont anande gick sitt grymma öde till mötes. Hade det inte varit för temuggen som tryckte på underifrån när den stora tyngden ovanifrån dråsade ner hade skärmen kanske klarat sig. Men tyvärr. Muggen förblev hel, men skärmen trycktes in så att bara den övre högra halvan nu är intakt, bildmässigt. Det sket sig, helt enkelt. Så därför är nu datorn inkopplad till TV:n med ett bildresultat över förväntan. Funkar betydligt bättre med DVI än med HDMI (vilket vi alltid använt med den släpbara datorn), då TV:n bara stöder 720p och inte de 1080p jag gärna skulle vilja se. Så nu bloggar jag bekvämt från TV-soffan och de trådlösa HID:arna gör sig nu plötsligt oumbärliga.

Så, det var det. Intressantare än så blev det inte. Tror kanske att jag ska plocka fram emulatorerna och återuppliva Gamecube controller-adaptern nu när det plötsligt blivit smidigare än någonsin att spela datorstött på TV:n.

//Danis, signing off.

Redan ett halvår

Idag är dagen då det gått precis sex månader sedan Tuva föddes. Kan inte på något sätt begripa att det redan gått så lång tid och minns knappt att hon någon gång inte funnits mitt uppe i vår vardag med skratt, kramar, bebispussar, otåliga skrik efter banangröt och hjärtevärmande leenden när man kommer hem efter en hård arbetsdag. Kanske är jag lite småbarnsföräldertramsig, men jag kan inte låta bli att tycka att hon är den sötaste lilla tjej jag någonsin skådat. I mitt liv finns det ingenting viktigare och mer älskat än min familj. Tuva är ohotat det bästa som hänt oss. Mig passade det tämligen bra att komplettera man's bag med dad's bag. Nu ska jag sluta tjata. *big smile* //D

Vägbeskrivning

1. Surfa in på Google Maps.
2. Tryck på "Vägbeskrivning"
3. Skriv "Tokyo" i ruta A och "New York" i ruta B
4. Välj "Hämta vägbeskrivning"
5. Scrolla ner till punkt 21 i vägbeskrivningen

Se till att ha ätit en ordentlig hotellfrukost innan du fortsätter på punkt 35.
//D

Muskulös 3DS

Nya rykten från Japan når vårt rike. Enligt dessa kommer Nintendos nytillskott på den bärbara marknaden, 3DS, att bli avsevärt mycket kraftfullare än dess föregångare NDS.


- 2st ARM11 CPU á 266 mhz (NDS: 1st CPU på 133mhz)
- GPU på 133 mhz
- 4 MB dedikerad VRAM (NDS: 512 kB)
- 64 MB RAM (NDS: 4 MB)
- 1,5 GB flashminne (NDS: --)


Tja... det är bara siffror, men det ser ut att lova gott. //D

Hoppas ni är nöjda.

Någon typ av nyckelperson inom SD, lade inte närmre detaljer på minnet, lät efter valet igår meddela att deras likar i Danmark gratulerade dem till att Sverige äntligen blivit ett "normalt" land. Det är direkt pinsamt. Jag hoppas verkligen att alla SD-sympatisörer därute känner sig nöjda med gårdagen. 20 meningslösa, främlingsfientliga mandat och högeligen knepiga samarbeten mellan höger och vänster är det fantastiska resultat som utkommit av ert missnöjesröstande. Jag gratulerar till att ni och alla #¤"%!¤# soffliggare nu ligger i princip lika lågt på demokratiskalan.
Var det för övrigt någon mer därute som reagerade på det allmänna uppträdandet på partiernas respektive valvakor? Vad jag närmst syftar på är en ganska förväntad, traditionell atmosfär hos nästan samtliga. Utom SD då. När frontfigur Åkesson, förvissad om ett riksdagsinträde, äntrade scen kunde man inte tolka partifolket som mycket annat än fulla studenter. "Jimmieåkessontjalalalalala Jimmieåkessontjalalalala..." Sjunget i ingen speciell dur. *suck*
Hörde på tåget imorse en gammal högstadiebekant uttala sig om varför hon inte röstade. Hon tyckte inte hon var speciellt insatt och rättfärdigade genast sitt beslut med att det då inte är rätt att rösta. Hon såg lite blek ut, så jag misstänker att hon varit instängd i en garderob något halvår eller två. Eller så är hon bara så fruktansvärt nöjd med svensk politik att hon inte har någonting att klaga på. Inte under de fyra kommande åren heller, alltså. Hon meddelade också att hon inte orkade gå ända till vallokalen, något man ju får förstå när det är något man gör så ofta som vart fjärde år... *suck igen*
//D

Casual Games

I vanliga fall är jag som spelare lutad åt ADV/RPG/RTS-hållet. Ni vet Mario, Zelda, Final Fantasy, Metroid, StarCraft osv... Men det finns ändå en viss del av Casual-marknaden som jag finner intressant. T.ex. den som utgörs av nätdistribuerade korta spel. I viss begränsad utsträckning alltså. Feel good-känslan som infinner sig i ett snabbt, momentant underhållande spel som hinns med om så bara på 10 minuter är helskön. Men det måste vara rätt spel. Yatzy gör sig icke besvär. Tre highlights:

ANGRY BIRDS. En fysikbaserad kombination mellan Worms och Boom Blox. Skicka iväg dina arga fåglar som projektiler mot de elaka minigrisarna som stulit dina ägg. Stencoolt, avslappnat och underhållande. Förr till Iphone, nu även till WiiWare.

WORLD OF GOO. En annan fysikbaserad klassiker som inte får missas. Bygg ihop kletiga konstruktioner av små kletbollar för att ta dig vidare till nästa nivå. Undvik vassa föremål och framförallt oplanerade klet-kontruktioner då tyngdkraften är din största fiende. Underbart innovativt och lättroande. Laddas enkelt hem via WiiWare för 1500 Wii Points.

MACHINARIUM. Ett peka-klicka-äventyr i bästa klassiska genreanda. Grafik- och stilmässigt underbara miljöer. Även detta på väg till WiiWare.

//D