Söndag eftermiddag

I ett par timmar har jag nu kunnat avnjuta ett par timmar egentid för första gången på ett litet tag. På det fåtalet timmar som gått sedan fru och barn åkte med bekant med barn till den alldeles fantastiskt trevliga alltialloaffären Pema i Korsholm utanför Hörby har tre händelser inträffat. (Förresten, tänk bara att någonting kan ligga utanför Hörby…) Kanske inte så fantastiska händelser, men iaf lite uppiggande såhär under den höstmulna himmelen en söndag som innevarande.

Till att börja med är tvätthögen nu struken och lagd i lämplig byrå så nu behöver jag inte tänka mer på det. Nice. Likaså är lägenheten sen ett par dagar hyfsat städad efter att den i ett par veckor varit minst sagt kaotisk, till stor del beroende på vårt senaste vindrensningsprojekt. Bara att sitta ner i sin ensamhet med andra ord. När hände det senast?

Vidare har jag tagit mig ytterligare en bit i det absolut underbara spelet Super Mario Galaxy 2. Så mycket mer än bara mer av samma sak som i ettan. Rekommenderas åt alla med någon som helst önskan om underhållande underhållning. Nyss blev spelet genast ännu bättre, då det lekte med min nostalgiådra så där så man bara sitter med ett überfånigt Nintendoleende på läpparna. Man blir ju alldeles varm av lycka när det mitt bland alla världar dyker upp en bana man tycker sig känna igen. Efter ett par sekunders betänketid insåg jag att jag var i färd med att återuppleva Thwomps Fortress från Super Mario 64. Spelglädjen finneringa gränser. Fyra glada smileysar. :D :D :D :D Den femte kommer när Bob-omb Battlefield uppdagar sig i ny version.

Så till den tredje saken. För ett par dagar sedan började mirakulöst nog vår lägenhet att flyttpacka sig på egen hand. Detta i sig var ingen glad nyhet, då det innebar att scraphyllan efter sex trogna år gav sig. De sista två månaderna klarade den inte av. Med dunder och brak skiter den i allt vad uppehälle heter och ger sig i rasande takt av i rakt nedstigande led. Vi människor i lägenheten klarade oss utan värre men men värre var det med vår stackars 19” Dell-skärm som intet ont anande gick sitt grymma öde till mötes. Hade det inte varit för temuggen som tryckte på underifrån när den stora tyngden ovanifrån dråsade ner hade skärmen kanske klarat sig. Men tyvärr. Muggen förblev hel, men skärmen trycktes in så att bara den övre högra halvan nu är intakt, bildmässigt. Det sket sig, helt enkelt. Så därför är nu datorn inkopplad till TV:n med ett bildresultat över förväntan. Funkar betydligt bättre med DVI än med HDMI (vilket vi alltid använt med den släpbara datorn), då TV:n bara stöder 720p och inte de 1080p jag gärna skulle vilja se. Så nu bloggar jag bekvämt från TV-soffan och de trådlösa HID:arna gör sig nu plötsligt oumbärliga.

Så, det var det. Intressantare än så blev det inte. Tror kanske att jag ska plocka fram emulatorerna och återuppliva Gamecube controller-adaptern nu när det plötsligt blivit smidigare än någonsin att spela datorstött på TV:n.

//Danis, signing off.