Blygsamhet

När damen i mitt liv och till denna nära hörande släktingar har lagat mat heter det alltid något i stil med "ja det här är vad det blir", "ni får hålla till godo med det som finns" eller kanske rent av "det blir inget avancerat" eller i värsta fall "jag tror inte det här går att äta". De med erfarenheten på sin sida brukar sällan finna anledning att bekymra sig. Ikväll: kylskåpsrens.
//D

Published with Blogger-droid v1.6.7

Kroppkakstanter

When in Rome. When ona da island ina da sun... Evas kroppkaksbod in action.
//D

Published with Blogger-droid v1.6.7

Mat på fat

Killen på bilden har inte skrivit brevet men står likväl utanför McDonalds i Kristianstad och försöker sälja "Mat på Fat", vilket en pappskylt med spritpennekladd upplyser förbipasserande om. Han har nu uppehållit sig här iaf under två timmars tid men ännu har inte någon direkt tillströmning av kunder uppstått. Undrar just om det beror på att soluppvärmda "bagetter och saft" från en cykelkärra mitt i ett moln av bussavgaser mer sällan betraktas som kioskvältarlunch - eller om kamuflagehatten, magväskan, regnjackan och den något udda, orakade uppsynen har något med saken att göra.

Min kontorsgranne, i ögonblicket tillika nybliven semesterfirare, konstaterade efter en timmes tid att det inte heller är sannolikt att det rör sig om en svensexa, med tanke på tokputtens ihärdighet och uppenbara ensamvarande... Krävs det inte tillstånd för att få saluföra mat?

//D

Sorbet

Så. Återigen landvinningar i livserfarenheternas jaktmarker. Hemmagjord jordgubbssorbet går faktiskt inte helt av ens för välriktade hackor även om denna typ av glass i ärlighetens namn också känns tämligen isig, även denna. Men då fenomenet delvis består av bär- och vattenblandning är det inte något märkligt med det. Isigheten försvinner dock relativt snabbt när man inmundigar den poröst sötslushiga isglassen. Strax därpå erhåller den en fördelaktig smälter-på-tungan-känsla som poröst och lent framhäver den pösvispade ägg/sockerkonsistensen som utgör själva höjdpunkten i avnjutandet. Högst angenämt.

Sorbet funkar alltså något bättre än vanlig glass att göra hemma utan tillbörlig frysevisp från Philips, Krups eller OBH Nordica. Dock blir det inte vad jag skulle vilja kalla för bra rakt igenom. Den där omisskännliga isigheten kommer man helt enkelt inte ifrån. Och det gäller hur mycket du än vispar och håller på.

//D

Glass

Vi fortsätter jordgubbsfrossan här på internettet med att avlägga rapport från gårkvällens glassmakeri, ett hushållsexperiment som så här med facit i hand visat sig till exempel kunna beskrivas som “hellre än bra”. Och “hellre” vet jag iofs inte heller precis. Det innebär hur som helst i klartext att glassen, Nigellas idiotsäkra superrecept till trots, smakade precis så äkta jordgubbskt och vaniljskt som det skulle, med att konsistensen enbart var att betrakta som isig. Detta trots det idoga rörande och vispande även efter att glassmeten ställts in i frysen. Nej, glassmaskin får det vara, annars får det vara.

Nu hoppas vi istället på min färsklagade jordgubbssorbet som just nu ligger och huttrar längst upp i frysen, alldeles intill vårt bestånd av pizzabullar och morgondagens lunchpaj. Återkommer med omdöme.

//D

Den tunna röda pinnen

Ja då sitter man här som ett visset bär och hela livet känns som en misär. Eller,tja, lite ensamt är det i alla fall. Fru och barn uthärdar livet som multitaskande konfirmationsledare respektive högintensivt ledarbarn på västkustska Örestrand och kvar hemma i lägenheten sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra av all tid som genom ett blixtnedslag plötsligt fanns till förfogande. Tror dock inte det ska bli något bekymmer av större betydelse då jag efter ett snabbt överslag räknar ut att jag i alla fall har ett 10-tal titlar i spelhyllan som ännu inte begagnats i sina respektive konsoler under TV:n. Frågan är om de någonsin kommer komma ut ur sina fodral. Det känns liksom inte riktigt lönt att sätta igång ett spelprojekt som ända kommer ta ett halvår att slutföra. Men det är klart, det finns ju varianter som är mer momentana – får väl rikta in mig på Little Big Planet till exempel – mycket trevligt och lättlirat snabblir.

Men skulle det trots allt uppstå underhållningsbrist får man ju som seden bjuder ta till den kreativa sidan, och när den inte medger scrappande eller knyppling som tillämpning kan man till exempel för första gången i sitt jättelånga och visa liv göra egen glass – vilket jag ju då alltså gjort ikväll -  dels för att jag hann och lite för att jag var ordentligt sugen på jordgubbsglass som faktiskt smakar jordgubbar. Det kändes liksom lämpligt att utföra detta…bakverk(?) nu när man kan knata ut och plocka jordgubbar mitt i verklighetens jordgubbsfält mitt bland diverse ryggmördande pensionärer, dussinpolacker och annat löst folk.

Jag kan verkligen rekommendera er stillasittande slöhäckar framför datorerna eller andra  skärmbestyckade gadgets att ge er ut i djungeln och plocka jordgubbar. Riktigt skönt med lite friskluft som lite omväxling till den väluppbyggda datorbrännan. Har ni samma tur som jag hade i förra veckan kan det mycket väl hända att ni också får gå och sniffa herr Lindblad i bakstycket, plockandes röda bär. Emellanåt fick man se till att ducka bakom plantorna när den något breda häcken kom svängandes i takt med farbrorns mindre lämpliga ryggövningar. Han var oturligt (och låt mig tillägga “otroligt”) nog precis lika flink bland jordgubbsplantorna som jag och hade i sin rad vid min starttid redan hunnit plocka sig halvannan meter förbi den röda pinnen som i min rad markerade den plats där föregående plockare påstått sig ha slutat plocka jordgubbar. Jag är inte helt säker på dennes självplockarmoral. Kanske låg den i självplockandets stund på samma nivå som den dylika hos den något skrikiga familjen Bärplockarpolacksson som irrade runt som yra höns ett fåtal meter längre fram, inte tillräckligt ofta i sin tilldelade rad. För att säkerställa min egen skörd inom rimlig tidsåtgång hade jag långtgående planer på att aptera råttfällor en bit fram i min egen rad. Tyvärr hade jag inte tänkt på att ta några sådana med mig. Attans, man ska alltid ha ett par råttfällor med sig, det vet ju alla.

Hur som helst tog jag mig efter inte alltför lång tid hem med 24 liter till samma pris som 8 liter kostar på Kvantum. En bravad som jag inte upprepade på självaste midsommarafton. Då fick jag efter mycken sorger och besvär endast ihop 6 liter småttiga bär, bland annat på grund av att det mesta var nedregnat och ruttet men även pga att halva stan hade samlats på en lerig yta i en storleksordning av rangen “högst olämplig”. Halle min jösses vad folk där var! Lyckligtvis lyckades jag ta mig helskinnad från stället. Jag tog mig till och med ut med bilen från det något ansatta plantage som utgjorde temporär parkering. Bara det något av en hjälteinsats.

Sedan dess har jordgubbarna hunnit malas ner i midsommarbuffé, frukost, fika, kräm, kvällsmat, glass och… ja det var väl det ungefär. Sen har jag nog tömt ut vad jag har att säga om årets jordgubbsskörd. Nu ser vi fram emot hallonsäsongen. Vem vet, kanske herr Lindblad har en fyraårig självplockarhistoria bakom sig samt ingående kunskaper i hur man ska plocka bären även på det fältet. Den som lever blir väl i så fall så illa tvungen att se.

//D

Panschisland

Det var ca 10 år sedan jag senast åt på Domushusets restaurang. Det finns en anledning. Bara skylten är oinspirerande nog att få folk att vända i dörren. Och ändå lyckas mina knepiga kollegor få med mig in på stället som stoltserar med fållor av träimitationsskärmar, plastväxter, sjukhusmat, sunkig saft och ett klientel som snittar på 73. Det jag uppfattar som rollatortvång samt den slafsiga men ändå dyra maten gör också sitt till helhetsbilden.
Do not go there. //D

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ocean City, nej tack.

Var precis på lunch och åt med min kära familj samt min broders dylika. Valet av förtäringsställe föll ut till Ocean Citys fördel. Stället i sig visade sig dock inte kunna beskrivas med ordet "fördel" placerat i någon av restaurangen beskrivande mening. Det hela börjar med att de inte tar rikskuponger, något de dock skyltar med i entrén. Det slutade de med igår. Väl sittandes vid ett bord, efter barnvagnarna i vår ägo blivit ivägschasade till skamvrå i korridoren utanför hakets bekvämlighetsinrättningar, blir vi typ Zooföremål för en handfull förståndshandikappade och deras ledsagare som inte ville förstå varför ettåringen i vårt sällskap skulle gråta. Inte så besvärande egentligen, men addera detta till en hög med, med besvär i sinnet, betalande folk som står och stressar upp sig i nästan obehagligt omedelbar anslutning till undertecknads lunchtrötta ryggtavla, och stämningen blir inte att betrakta som lugn. All potentiell matro uteblir, inte på något sätt beroende på de barn som finns i vårt sällskap.
Till slut blir det så i alla fall, against all odds, min tur att ta mat från thaimatsbuffén som på intet sätt kan beskrivas på annat sätt än som högst medioker. Nåja, det är iallafall mat, tänker jag. Ståendes i kö bakom västvärldens långsammaste lunchpensionär, läsandes plakatet med texten "Var vänlig ta inte mer mat än ni orkar äta" kommer snart den ondskefull plan jag strax skall taga i bruk mot detta otrevliga kyffe, till mig som ett brev på snigelposten. De kan kanske tycka till om de som tar mer mat än vad de betalt för, men då jag plötsligt inte fick betala med mina subvensionerade rikskuponger kan de ju rimligtvis inte tycka till speciellt mycket kring det faktum att jag tar ytterligare ett lass mat - till den fjärde, icke existerande person vi i rimliga praktiken precis betalt för. Därav - uttågandes efter en trots allt ganska spännande del av arbetsdagen, bland annat inefattandes ett parti arga leken mellan min 8,5 månader gamla dotter och en förståndshandikappad person - kunde jag i alla fall hånflinandes gotta mig åt att i mesta möjliga mån tagit mig så mycket valuta för pengarna jag i stunden åstadkomma kunnat. Inte illa, inte heller speciellt intressant - men ändå.

Ocean City, aldrig mer. Betyg: En överkörd Goomba.

//D

Oscarsgården.

En italiensk restaurang mitt ute på flackaste landsbygden nånstans mellan helsingborg och höganäs har vi ikväll hamnat på, min kära mors 60-årsdag till ära. Verkar hittills rekommenderbar, i väntan på maten. Top nice.:):-D

Vems grill?

Sista dagens

Restaurang Italia serverar för 70 pix penne med fläskfilé, tomatsås och färsk basilika. Inte helt fel det heller.

Kristianstad Restaurang / Steakhouse

Igen, denna gång på uteserveringen. Ännu en gång fantastiskt gott. Grillad, marinerad karré med klyftpotatis för 79:-. Rekommenderas varmt till alla.

Turken helt ok

AKA Pasha Palace. En aning skepsis tilldrog sig med matminnen från Egypten någonstans i bakhuvudet, till en början. Maten var dock godkänd och buffémenyn ok. Kanske inte så oövervinnerlig som mina äldre kollegor vill låta påskina, men ok. Behagligare mättnad är från t.ex. snabbmatshaket Favoriten, utan tvekan. Dessutom rent och fräscht.
Frågan är bara vilken typ av böner det är de serverar. Bordsböner? Aftonböner? Scoutböner? Får väl se till att prova dem nästa gång...

Tidlös, oslagbar gul läsk

Fanta, släng dig i väggen.

Bärplockning

Hade tänkt åka ut och plocka jordgubbar i dagarna, men saknar bil. Som tur är åkte jag ut till broderns hus för att vattna och kunde då även gå en runda i trädgården. Där fann jag både sallad och smultron, vars öde var att plockas eller bli fågelmat. Betydlig skillnad från köpevaror på Kvantum. Nice.

Enter Strawberries

Årets första lass jordgubbar bjöds det på på jobbet idag. *jubel*
Men vad är egentligen grejen med övrig midsommarmat? Vad får majoriteten av svenskarna att år efter år gå bananas över detta slibbiga fisktugg och vattnig småpotatis? Kombinerar vi detta med allena rådande samtalsämnet fotbollsVM är det lätt hänt att fokuset blir aningen suddigt strax efter att intressepilarna svischat rätt förbi i hög hastighet. I övrigt en trevlig lunch. :)
//D

Åhus grillbar

Här går det minsann inte undan. Har väntat i en kvart på en attans hamburgare. Vad gör jag här? Kul att stå här hela dagen. Sörens sommarjobbare.

Frändegrillen is the shit!

Äntligen en riktig korvkiosk. Tänk att man skulle behöva åka ända till Frändefors i Dalsland för att kunna beställa en klassisk Halv Special med mos. Jisses, vad trevligt. (Kioskägaren heter alltså Jisses. Typ.)

Mixad lunchbuffé

Är det detsamma som passerad mat? Typ thaibarnmat?

Mat smakar sällan bättre...

...än ute i det fria. Säsongens näst sista Scoutträff skulle egentligen bjudit på brännboll, men tre Scouter gör inget innelag. På allmän begäran blev det favorit i repris i form av jägarknyten grillade direkt på glödbädd.
Snart även dags för gästspelande svärbrorens något kladdiga pinnbrödsdeg att göra entré.
//D