Tvättstugedialog

Tja, vad ska man säga… Jag var nere i tvättstugan härom nyssens och rotade runt lite bland torra och fuktiga klädhögar. Så långt inget konstigt, precis som vilken gång som helst där nere i hyreshuskatakomberna. Jag står där och plockar ur torktumlaren och laddar en ny omgång i den högra tvättmaskinen av de två där finns. Bäst jag står där och bekymrar mig över om jag verkligen ska slänga in en ensam svart tröja i den blygsamt lilla storleken 68 helt ensam i den andra maskinen hör jag hur någon kommer i korridoren utanför tvättstugan, vilken för en gångs skull inte ekar i, pga en attans massa rullar isolering som av rörig anledning står och tar plats i sagda korridor. Det visar sig vara en av de till ansiktet av mig kända tanterna i granntrappan 19B. Hon verkar allmänt vimsig och meddelar mig att hon har varit bortrest en tag och nu inte alls har nån koll på när hon hade bokat tvättid. Dock verkar hon vara alldeles säker på att jag av alla människor tvättar på fel tid. Hon undrar vad jag har för lägenhetsnummer (och därmed bokningsnummer till tvättstugan) och står och ser lite fundersam ut ute vid bokningtavlan. Hon säger sedan något i stil med att jag ju kan fortsätta tvätta nu, de gör ingenting. ”…gör ingenting?” tänker jag och begriper inte vad hon vimsar om. Damen upprepar sitt mantra om att hon varit borta och inte har så bra koll på tvättiden. Dessutom hade hon inte lämnat nån nyckel hemma, så hennes bekant-tant kunde tyvärr inte boka om tiden åt henne. Jag fattar fortfarande precis noll. Vad har detta med min tvättid att göra, och vad tusan gör hon här nere nu? Till slut frågar tanten igen om mitt lägenhetsnummer, jag svarar och pekar på vår bokningsplopp som sitter fastlåst på dagens datum, klockan 17-22. Klockan är i pekandets stund ca 20.00, så jag har Universum på min sida. Nu verkar det gå upp ett ljus för tanten som åter påpekar att det är ok att jag fortsätter tvätta och sedan ställer sig och funderar på en ny tvättid. Själv tar jag det för självklart att jag disponera min egen tvättid efter eget gottfinnande, utan inblandning från diverse granntanter. Jag tänker inte mer så mycket mer på saken utan viker lite tvätt, mån om att strax bli klar för att sedan springa upp till lägenheten där Tuvan ligger och sover i sin ensamhet. Då undrar tanten var jag bor. Jag besvarar och pekar ut mot dörren till min trappuppgång. Jaha, svarar tanten och meddelar mig som ren information att då slipper jag ju hissen. Jag får inte fram ett ord. Då vinkar tanten plötsligt adjö och bedyrar att jag kan tvätta efter henne på lördag förmiddag, hon ska ändå inte tvätta så länge då. Om det passar mig.

…Va?

Jaja, meningslöst att försöka begripa. Med tanten försvunnen knatar jag raskt vidare mot torkrummet för att byta plagg på de i nylon utförda torklinorna. Jag öppnar dörren dit. Då plötsligt slår det mig som en blixt från klar himmel varför tanten yrade om mitt lägenhetsnummer och att jag kunde tvätta efter henne på lördag morgon. Skrället har ju för bövelen belamrat halva torkrummet med sin egen tvätt. Det sa hon minsann inget om, att hon råkat dra igång sin egen verksamhet i faciliteterna. Än mer förbluffar det mig att hon lyckats tvätta åtminstone en omgång tvätt och dessutom hunnit hänga den på tork utan att varken jag eller min fru upptäckt något förrän nu. Intressant.

//D