Sentimentalitet

Så här efter ännu en dags slit i Södertunnelns djup och barnvagnens hjulspår kan vi ännu en gång konstatera att helgen som fenomen på påtagligt många vis gör sig bättre än vardagskavalkaden. Denna gång bjöds det både på Spamalot på Nöjesteatern i Malmö, mitt livs första egna Fars dag samt en heldag med New Super Mario Bros Wii inklusive sällskap. Kunde inte bli bättre. :D

Lite mer blev också packat inför kommande flytten. Alldeles nyss satt jag och gjorde uppdateringar i adressregistret för vår församling vars församlingsblad jag layoutar och producerar utskicken av. Bland annat kom jag till raden med min och min frus adress. Vi har haft samma adress sedan 6 år tillbaka, men nu plötsligt var det läge att radera innehållet i den lilla excelcellen för att byta ut det mot nya, färska bokstäver och siffror. Inte utan att man blir lite sentimental, bara av det. Hur ska det då gå när det faktiska flyttlasset går och vi för sista gången stänger dörren om vår kära gamla lägenhet som varit vårt första gemensamma hem, Tuvans allra första hem och vår trygghet i många år?

Nog för att den numer dundertrånga hallen, de fyra trapporna utan hiss och den fem trappor avlägsna tvättmaskinen gör sitt för att sänka humöret i botten, men nog kommer vi sakna känslan av hemma där på fjärde våningen ovanför stadens centrum. Badkaret. Garaget. Närheten till affärerna och stationen. Balkongen (från den tiden då där fortfarande fanns solsken på sommareftermiddagarna och inte bara ett stort levande dockhus på andra sidan vägen). Dubbla tvättmaskiner med snabba program och hög kapacitet. Helt utan sentimentalitet är det inte vi stänger dörren om lägenhet 15, även om nästa har både mer yta, bättre kök, egen tvättmaskin och torktumlare samt uteplats. Men men. Epoker är väl till för att slutligen gå i graven?

11 days to go.

//D