Höjdare

Kombinationen John Cleese / Svensk komikerelit / musikal visade sig framgångsrik med rätta.

Frontrow

Ganska nära skådespelarna, kan man väl uttrycka det. Stencoolt. Har aldrig beskådat Johan Wester och dylika ur nackspärrsvinkel tidigare.

Ozp fyller 28. Gratulerar. :D

Vi ser fram emot kvällens begivenheter.

//D

Jo det är Ola

Jörgen F Lundell!

I runda slängar har jag i 28 år undrat vem denna mysko gratisartisten på Borgholms krogar är. Nu vet jag. Ingen omedelbar favorit. Dras den ena Café Öken-applåden efter den andra.

Ola-konsert på Strand

Gratispubliken har åsikter om den dåliga sikten över planket.

Småortsdokumentärernas kommun

Sitter ni bänkade i soffan vid premiären för dokumentärserien som ska höja Tyringe till TV-skyarna? //D

Benhård.

Någon kanske minns gårkvällens första låt. Den handlade tveklöst om den ostoppbare universalsoldaten. Han är sinnebilden av den tuffa hårdingen. Iskyla av episka mått räcker inte för att beskriva hans stenhårda image. Han är He-Man på riktigt. Han är praktiskt taget Terminator! Han till och med låter som Terminator. Han är den svensk-amerikanske actionhjälten som räddar kvällen genom att framföra A little less conversation på ett sätt som hade fått The King himself att duka under för den charmigt coola överlägsenheten. Vi har glömt både Zelmerlöv och Al Fakir. Dolph Lundgren äger showen. Hans moves får både blixten och Riverdance att stanna av. Van Damme tappar hakan. Stallone upphör att boxa. Dolph får varje svensk att förlåta varenda hopplös replik från övriga programledare. // :D

“Det är för mycket snack och för lite verkstad.”

Dolph, my hero! :D

Oslagbar! Pondus utan dess like! Melodifestivalen i övrigt? Tja, Salem Al Fakir var HELT RÄTT vinnare! Men efter Dolphs nummer minns man knappt! Utropstecken! Varför är du inte med förrän i finalen igen, Dolph?

//D

Igen? Hur är det ens möjligt?

Sådärja, nu har jag äntligen kommit så pass långt i livet att jag hunnit se Plötsligt Igen. Efter ett avslutande stycke vitmålning på vita ytor som skulle bli jättevitare hemma hos svärisarna och efter att ha repeterat Händels Messias i kyrkan tillsammans med kören och en drös professionella musiker var både jag och damen vid min sida (alltså min fru, inte valfri alt) helt färdiga. Vad passar då bättre än en stunds avkoppling i TV-soffan framför en bärbar dator med uppkoppling mot SVT play?? Självklart missade vi TV-premiären av storfilmen, men Internet rådde bot på detta. Vad gjorde man innan Internet fanns??

Hur som helst kan man väl säga att denna uppföljande dokumentär om dokumentären Plötsligt i Vinslöv var ganska intressant, i alla fall för den som kan kombinera lokalkännedom och det faktum att ha sett förra filmen. Holger som slåss för sin papegoja, Grill-Anders som inte grillar, Mr Bangolf som åker på solsemester samt Bertil Nilsson som skriver för Norra Skåne gör sitt till filmens driv, men hur den kan vara intressant för de som inte kommer från trakten och från början alltså har haft anledning att se första filmen, det känns långsökt... 2:an handlar ju helt enkelt bara om hur 1:an mottagits i Vinslöv och vad huvudrollsinnehavarna har för sig just idag. Inget annat. Filmens upplägg ger mest en känsla av med statister fejkad/inrepeterad dokumentär om något som från början bara var väldigt knepigt, nämligen en ihopklippt dokumentation om några byaoriginal. Och byaoriginalen det handlar om hade man nog i ärlighetens namn nog kunnat hitta lite varstans i landet.

Så varför funkar det? Varför samlas sveriges befolkning framför TV:n pga denna "speldokumentär" som lockar fler tittare än i princip alla andra svenska dokumentärer gör? Varför blev reultatet att Vinslöv inte hamnade på världskartan, men väl på Monopolplanen? Varför reser folk långväga för att sitta på bänken och nysa eller äta Holgers Meny på Perssons Taverna? Handlar det kanske just om originaliteten och den bisarrt briljanta humorn i att dokumentera dessa osannolika byaoriginal? Är inte detta precis så skruvad humor som man närmast skulle kunna förvänta sig av Galenskaparna, med den enda skillnaden att detta inte är (helt och hållet) påhittat? Ska man kanske tro att Vinslöv hade lite tur när de som gjorde första filmen valde just Vinslöv?

Whatever! Jag tyckte att Plötsligt Igen var en sevärd film som dock helt saknar poäng innan man sett Plötsligt i Vinslöv, vilken i sig egentligen saknade poäng redan från början. Efter att ha sett bägge kan jag bara sitta här i soffan och förundras över dokumentärprojektets på något sätt fungerande orimlighet!

Btw, är någon av er därute cool nog att vara medlem på www.dopingkontroll.com?

//D

Mitt i natten och ännu ingen uppdatering

Den här helgen (egentligen hela senaste veckan) har min kära fru lagt beslag på den bärbara datorn, och den stationära har stått i praktiskt taget obrukbart skick. Nu är det dock mitt i natten och damen har släppt den bärbara för några timmar. Det är dock på den stationära jag nu sitter och skriver, då detta möjliggjorts genom MÅNGA timmars idogt arbete med att ta sig runt hopplösa hinder såsom obegripligt krångliga CD/DVD-läsare, byten av dylika, fortsatta liknande problem, för gamla installations-skivor för Windows, felaktiga drivrutiner på drivers-and-utilities-skivan (som för övrigt fick läsas in på den bärbara och föras över på USB-minne för att kunna tillämpas på den stationära som numera refuserar alla typer av optiska läsare...) och mycket annat smått och gott.

Hur som helst, tänkte som allra kortast tala om att helgens ljusaste ljus utgjordes av två "skräckfilmer" som vår käre vän BSC hade med sig som utrustning till vår skräckfilmskväll i fredags. Det hela blev dock lite av en parodi, då den första, som heter Black Sheep, såg ut att ha SFX från 70-talet och handlade om genmanipulerade får som anfaller människor, varpå människor antingen blir slitna i stycken eller helt enkelt muterar till vad man som bäst kan beskriva som fårulvar... Inte så läskigt, men ganska komiskt... Nästa film heter Död Snö, och är inget mindre än en norsk skräckfilm på temat tyska nazist-zombies i fjällen. Mer klassisk skräckkänsla till en början, men sedan ganska överdrivet blodig och fullkomligt bisarr efter avslöjandet av vilka monstren är. Nazimonsterslakt i djup pudersnö med motorsåg och slägga , ackompanjerat av norskt käck uptempo-countrypop var den absoluta höjdpunkten! Annars mest konstig, men helt klart ett plus att skräckgenreproduktionen intagit även norden. Filmen börjar med riktigt fina rysningar som byggs upp så sakteliga, men spårar sedan ur totalt. Den bästa skräcken upplever man ju faktiskt när man aldrig riktigt får se vad som gömmer sig i mörkret... Inget slår Blair Witch Project.

//D

Ni har väl inte missat...

...att Rymdkakor nu äntligen släppt samtliga sina hits i mp3-format på sin hemsida!? Leta er snarast dit och frossa på, gott folk! :D:D:D

(Egentligen skulle jag skrivit ett inlägg om hur %&!#¤%!&# hopplösa gubbarna på Göinge Bil är på kundservice gentemot kunder de tycks anse att de inte "behöver". Återigen gör däcksnubbarna ett ingrepp utan att överhuvudtaget fråga, vilket gör notan dubbelt så dyr...och det kvittar hur mycket man klagar. Men ett sånt inlägg skulle ju inte göra någon människa glad :(:(:( )

//D

Melodifestivalen hottas upp!

Måns Zelmerlöw och Chistine Meltzer kan man kanske härleda till typen som passar in i SVT:s ramar för Melodifestivalprogramledare och obligatoriska komiker, men år 2010 ligger den lite ballare överraskning i sidekicken från Universal Soldier - Dolph Lundgren!

Kommer Van Damme att springa runt i värdstäderna och ställa dumma frågor också, tror ni? :D

//D

Dumhetskoncentrat

Jag satte mig häromkvällen ner i soffan för att snart inse att jag var i taget att beskåda ett avsnitt av den för mig nya serien "Svenska Hollywoodfruar". Det var inte fullt avsiktligt, men ändå ganska kul. Jag måste faktiskt ge kanal 5 (för det var väl 5:an?) lite beröm för att ha spelat in en utöver medlet underhållande serie som går ungefär mot reality-hållet. Dock tror jag att avsikten skulle kunna vara att ge gemene man en inblick i hur luxuöst vissa människor lever sina liv efter att ha gift in sig i rätt sammanhang. Det var emellertid inte detta jag föll för, inte på något sätt, för en serie med det syftet hade på intet sätt kunna underhålla mig utan en liten twist. Nu vet jag inte om twisten i detta specifika fall var avsiktigt implementerad i serien eller om det bara visade sig bli en lycksalig slump.

Vad som är så häpnadsväckande underhållande i denna vardagsskildring från andra sidan Atlanten är i mina ögon inget mindre än den rena, nästan av episka proportioner otroliga dumheten. Dumheten och den rent uppenbara kortslutningen i de svenska låtsasrikingarnas övre regioner verkar nästan iscensatt. På ett sätt hoppas jag att den är det, för deras skull, på ett annat sätt inte - den ligger ju trots allt till grund är en underhållande serie som får mig och alla jag någonsin känt eller träffat att framstå som Einstein himself. Jag ska som allra kortast dra ett par exempel från det jag fick beskåda i måndags kväll...

1. Tanta nummer ett har en rik man (surprise!) som betalar för ALLT i hemmet. Av någon outgrundlig anledning har detta för en gångs skull lagt lite skuldkänslor hos tantan ifråga, och hon har med anledning av detta nu med sitt stora intresse för heminredning dragit in lite egna pengar. För att göra hela familjen glad och nöjd (eller kanske framförallt henne själv, med lite "goda" gärningar) har hon för 600 intjänade dollar köpt... ...ETT KYLSKÅP!! Blir man inte överlycklig??

2. Tanta nummer två är en elak bitch som drar med sina stackars ungar på typ 4 och 6 år till en modellagentur för att bli fotomodeller. Den 4-årige killen vill inte och surar därför. Mamman blir ännu surare för att han inte vill sitta som omslagspojke på allsköns omoraliska barnmodetidningar el.dyl. Vad är det seriösa felet på tantan?

3. Tanta nummer tre har spelat in en film som heter The Gold and the Beautiful. Gå gärna in på länken ovan, eller ta en titt på trailern på Youtube och försök att förstå vad som gjorde att jag i princip var färdig för graven efter att ha lagt mig dubbelvikt i soffan och nästan kvävt mig själv på grund av ett plötsligt skrattanfall utan jordisk like! Han hon ingen som helst självinsikt, eller är hon verkligen så fullkomligt pantad?

Om något därute för mig kan förklara varför en person lägger miljoner med dollar från handkassan på en film som garanterat INGEN på något sätt kan tycka är bra, så berätta! Detta tilltag hanmar utanför vad mitt förstånd kan ta in!

Ja, om ni är intresserade av en dokumentär som behandlar ämnet dumhet, i dess allra renaste form, kan jag varmt rekommendera "Svenska Hollywoodfruar"!

//D

Kvällsnöje: Cloverfield (spoilervarning)

Då frun fortsätter sin Budapestvistelse och jag ikväll suttit hemma i min ensamhet har jag för en gångs skull passat på att slå en kik på en film som varken är en komedi eller någon dryg dramahistoria. Kvällen till ära föll lotten på Cloverfield, en typiskt amerikansk actionrulle som hamnar precis exakt mitt emellan The Blair Witch Project och War of the Worlds, eller om man så vill; handkamerafilmad Godzilla. Det rör sig om en så där alldeles lagom tankeverksamhetsansträngande film man faktiskt inte ens i 10 sekunder behöver tänka själv under. Snarare efter. Varför dyker det upp ett fullständigt gigantiskt slemproppsmonster ur just Hudsonfloden? (Ja, jag är medveten om den kraschande satelliten, men det tycker jag inte är skäl nog...) Varför vill nämnda monster tvunget klämma sig in bland en massa (med sina egna mått mätt) trånga avenyer mellan skyskraporna på Manhattan och inte ta den enkla vägen till krubbet bland den lägre bebyggelsen på... säg Brooklyn eller i New Jersey? Varför fullständigt exploderar skyskraporna i ett hav av eld när monstret i sakta mak knallar in i dem? Varför exploderar bitna offer utan vidare anledning? Hur kunde det relativt långsamma monstret befinna sig både mitt på Manhattan och i East River under Brooklyn Bridge samtidigt? Gick det inte lite väl snabbt innan militären bestämde sig för att lägga en bombmatta över hela Manhattan (typ världens dyraste stadsdel)? Vad hände sen då?

...på det hela taget var det faktiskt en ganska underhållande, om än lite tveksam historia. Kan dock rekommenderas om du , liksom jag denna kväll, är ute efter en slapp 80-minutare i modern tappning med dunkla scener, mycket action, spår av kalla kårar samt en rejäl dos verklighetsflykt! På det planet gjorde sig filmen riktigt bra, mina frågvisa funderingar till trots.

Now to bed for some sleep...

//D

Madison Square Garden, 4 Pennsylvania Plaza, New York...

...är arenan där den bästa konsert jag någonsin upplevt ägde rum, 2008-12-05. Den stämning som både Michael Bublé och publiken bidrog till saknar hittills motstycke i mitt tycke! Den här videon bevisar min utopiskt dagdrömmande tes. Watch 'n love!

Jag vet, jag tjatar om New York hit och dit, men det får ni nog stå ut med ett tag till, är jag rädd. Har ju ännu inte klurat ut när vi ska åka dit igen. (Precis som om det skulle få mig att tjata mindre...)

//D

Eurovision strange contest

OK, jag medger att årets ESC-resultat blev något mer nyanserat än senaste års östbemängda slutställningar, men ändå kan jag inte låta bli att ständigt förvånas över hur otroligt fånigt upplägg denna tävling egentligen får år efter år. Vi vet nu att Norge med viss rätta vann, men minnet av vinnaren bleknar ändå ganska snabbt i jämförelse med de banala lustigheterna som nödvändigtvis måste representeras av den ena fånen efter den andra.

1,2,3,4,5,6,7 points goes to... ja, inte var det Sverige i alla fall. Malena Ernman, jag är allt lite besviken på din insats! Eller var det möjligen den ryska ljudtekniken som låg bakom falsktonerna i det lägre registret?

8 points goes to... de läskigt plastiga programledarna som (precis i enlighet med tradition och gängse eurovision-ordning) försöker sig på den ena obegripliga lustigheten efter den andra utan att någonsin närma sig Luuk-nivå. Kanske ska vi skylla på språkförbistringar och showens manusförfattare?

10 points goes to... paus-plastbaljan! Damn it, varje år lyckas program- och tävlingskommittén överträffa sig själva. Inte nog med att de gång på gång ritar om Europakartan genom att tillskriva både Azerbajzdzjan (Hur stavar man Azzerrbaddjaaaaann...?) och Israel europeisk tillhörighet, i år importerade de till och med en sydamerikansk, lätt pornografisk och totalt obegriplig see-through-badshow. Hur tänker man egentligen? Varför måste man ständigt trycka in dessa totalt intelligensavsaknande pausunderhållningsdansgruppsspektakel??? Det såg ut ungefär som en tredjeklass badutflykt på Tosselilla, med den lilla skillnaden att detta fenomen säkerligen kostade en och annan miljon att genomföra.

And finallyyyyyyy *den bulgariska blondinhallåan försöker dra ut på spänningen genom att ytterligare lite berömma "The fabulously beautiful show" innan bomben släpps*... 12 points goes to... Självförnedringsdansaren himself! Jag minns i nuläget inte för vilket land denna självbehärskningsbefriade människa tävlade, men visst är det imponerande att en person klär på sig ett chockturkost helkroppsskinn med diskokuleglitter, vilket närmast för tankarna till någon lågbudgeterad Spiderman-nemesis vid namn Eurodiscoman, och sedan visar upp sitt beläte till inplastad lekamen inför miljontals med eurovisiontokiga européer! Det är värt minst en applåd bara för det ofantliga mod detta måste krävt att den okända personen bakom masken. Men vem var det egentligen? Ace Ventura??

I'm in loooove with a fairytaaaale, even thooooough it huuuuurts!
Grattis på nationaldagen, Norge! //Danis

80-talet har sin speciella charm...

...inte bara av födelseårsegoistiska skäl. Det finns en hel del mycket intressanta (=småfåniga, überkäcka) kulturminnen att hämta därifrån. Jag måste få dela med mig av en upptäckt jag gjort tre morgnar i rad denna vecka - en upptäckt som enbart är daglediga/arbetslösa förunnade.
Själv har jag mest hört talas om att den fanns och att det gjordes en film som baserades på den, jag har dock aldrig själv beskådat den, förrän nu. Självklart kommer MacGyver alltid vara min absoluta favoritserie från 80-talet, men ur någon udda form av coolhetsperspektiv kommer den övergripande stilen i tv-serien Knight Rider inte nämnvärt långt efter.
Jag menar, ett så tidstypiskt huvudtema och vinjett som det bara går, en skrämmande manande narratorsröst, en story ungefär lika förutsägbar som en Bamsetidning, en talande bil vid namn K.I.T.T. (=Knight Industries Three Thousand - Givetvis var jag tvungen att kolla upp lite detaljer kring serien...) och som pricken över i:et, en stencool David Hasselhoff i huvudrollen som Michael Knight. Hur fel kan det liksom bli..? Hmm..? Tja..?

MacGyver har ju som bekant alltid varit något av en klassiker och en stilikon med hockeyfrilla. Skillanden mot Knight Rider verkar för mig, så här tre avsnitt in i serien, i egentlig mening inte sträcka sig längre än till att herr Angus schweiziska armékniv och hockeyfrilla bytts ut mot en talande bil och afrofluff/mikrofonfrilla (Båda huvudkaraktärerna jobbar på en varsin stiftelse som båda påminner om ett HiTec-bevandrat Brottförebyggande Rådet, så den skillnaden utgår.) I övrigt inga påtagliga överraskning, men för all del, ett avsnitt eller tre kan varmt rekommenderas för alla er andra som också gillar MacGyver eller dylika serier.

//Danis, född 1982