Grönska

Blev plötsligt bara så medveten om hur oerhört mycket trevligare det är att bo nära naturen än mittemot ett förvuxet dockskåp.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Flashback

Jag tittade nyligen på lite bilder från vårt förra hem, ni vet det där stället som numera går under det mindre charmiga pseudonymet Möghålet. Lägenheten var såklart på många sätt fantastiskt bra på sin tid. Hyfsat hel och ren men ändå relativt billig att hyra. 3 minuter till stationen. Nära en massa affärer. Väl fungerande och snabba tvättmaskiner i tvättstugan. Garage i direkt anslutning till trappuppgången. Vårt första gemensamma hem.

Som sagt, bra för sin tid. Men så hände det sig att vi råkade bli boende där lite för länge och plötsligt blev det jättetråkigt, för att inte säga dötradigt och jättejobbigt av apsnorsmagnitud att bo där. Samma gamla tradiga väggar i gulspräckliga nyanser. (Ja, bortsett från blå hallen då. Samt det sandfärgade sovrummet vilket jag, ända tills jag fick anledning att blanda till liknande nyans av E:s scrapfärger i syfte att tillintetgöra ett par av limfadäs orsakade små skavanker, hävdat varit grått.) Omänskligt många trappsteg -alldeles för många för en Brio Sing. Ännu fler trappsteg ner till tvättstugan. Fri sikt in till och in från grannarna. Plastgolv som följer med dammsugaren upp. Utsikt över asfalt och tegelväggar. Möbler man inte vill byta upp sig från här. En meterbred hall (utan, visade det sig till slut, rimliga möjligheter till barnvagnsuppehälle.) En hiss som är smalare än barnvagnen ifråga. Rörmokare överallt jättelänge. Rörlåda byggd på vägg direkt innanför ytterdörr samt utstickandes en dm ut i dörrhålet. (Det var på tjillevippen att vi fick ut soffan.)


Som ni säkert förstår utan vidare beskrivning var det i epokens slutskede ingen höjdare att bo kvar. Så vi drog. Trots hög nostalgifaktor och mängder av härliga minnen kan inte säga att jag för ett ögonblick längtar tillbaka till att bo där när jag tittar på bilderna. Det är nu istället rätt trevligt att bo i skogen, i en lägenhet som har två år på nacken och hjortar som nästgårdsbefolkning. Samt egen tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin, klädkammare, uteplats och avsett utrymme för barnvagn. Korridoren utanför vår dörr är dessutom alltid välstädad och utan rök- och urinlukt. Går jättebra att krypa runt i, för den som är intresserad. Bara det. Ni som inte varit här än får se till att ta er en titt så ni fattar vad jag menar. Det är skillnad på lägenhet och lägenhet. Boendes i detta läge kan jag inte påstå att jag har vidare bråttom att skaffa hus, en idé som boendes på Frykholmsgatan satt något bättre tillgänglig i de tämligen vimsiga hjärnbarksgångarna.

Nu har vi rimlig fysisk plats att fylla med det som ligger närmst om hjärtat, ni vet allt det där som är mer upplyftande än teknikprylar, mainstreamstiliserad inredning och valfri inkomst. (Även om det också kan göra sitt till helhetskänslan.) Och det är nog. För vad mer behövs egentligen i ett hem än ett par föräldrar, mackor, kanske lite vatten, en bokbuss som lånar ut pekböcker, en nedersta kökslåda, en rosa drake samt en kasse med förlängningssladdar som inte längre är bruk tack vare en attans massa eluttag som man inte får leka med?
//Gotborg

Sentimentalitet

Så här efter ännu en dags slit i Södertunnelns djup och barnvagnens hjulspår kan vi ännu en gång konstatera att helgen som fenomen på påtagligt många vis gör sig bättre än vardagskavalkaden. Denna gång bjöds det både på Spamalot på Nöjesteatern i Malmö, mitt livs första egna Fars dag samt en heldag med New Super Mario Bros Wii inklusive sällskap. Kunde inte bli bättre. :D

Lite mer blev också packat inför kommande flytten. Alldeles nyss satt jag och gjorde uppdateringar i adressregistret för vår församling vars församlingsblad jag layoutar och producerar utskicken av. Bland annat kom jag till raden med min och min frus adress. Vi har haft samma adress sedan 6 år tillbaka, men nu plötsligt var det läge att radera innehållet i den lilla excelcellen för att byta ut det mot nya, färska bokstäver och siffror. Inte utan att man blir lite sentimental, bara av det. Hur ska det då gå när det faktiska flyttlasset går och vi för sista gången stänger dörren om vår kära gamla lägenhet som varit vårt första gemensamma hem, Tuvans allra första hem och vår trygghet i många år?

Nog för att den numer dundertrånga hallen, de fyra trapporna utan hiss och den fem trappor avlägsna tvättmaskinen gör sitt för att sänka humöret i botten, men nog kommer vi sakna känslan av hemma där på fjärde våningen ovanför stadens centrum. Badkaret. Garaget. Närheten till affärerna och stationen. Balkongen (från den tiden då där fortfarande fanns solsken på sommareftermiddagarna och inte bara ett stort levande dockhus på andra sidan vägen). Dubbla tvättmaskiner med snabba program och hög kapacitet. Helt utan sentimentalitet är det inte vi stänger dörren om lägenhet 15, även om nästa har både mer yta, bättre kök, egen tvättmaskin och torktumlare samt uteplats. Men men. Epoker är väl till för att slutligen gå i graven?

11 days to go.

//D

Blixten har slagit ned

Lyssnade precis av ett telesvarmeddelande på min telefon. Det var från Blocket förvaltning AB som hade ringt. Nu hade de tagit emot en intresseanmälan från mig angående lägenheter. Det var i slutet av augusti jag ringde och surfade runt och gjorde intresseanmälningar lite här och var. Lite sent på det, kanske? Damen som ringde var dessutom samma dam som jobbade på Dagon vid mitt förra lägenhetsbyte, för 6 år sedan. Jag hörde för ca 3-4 år sedan av mig till henne angående viss renovering jag då tyckte behövdes i vår lägenhet. Nu först hör jag av henne, från ett helt annat bord. Ingen snabb dam, inte.
//D

Flytthjälp 27/11

Anmälan har öppnat för deltagande i flytt från Frykholmsgatan till Logementsvägen. Lördagen den 27:e november klockan 8.00 är det som gäller. Just nu söker vi framförallt kartongbärarhjälp, men ansök för all del även om andra typer av flytthjälpsmedverkan då vi tillsätter posterna succesivt.
//D

Kort tillägg till förra inlägget

Min fru kom precis hem. Hon meddelade då att hon visst hade sett att halva torkrummet var belagt med annan tvättandes tvätt. Jaha, tänker jag då, hur hänger detta ihop? Jo, enligt min fru så låg där en lapp när vi skulle börja tvätta. På lappen, som var från tvätterskan före oss, stod att tvätterskan före oss inte hunnit med att ta väck sin attans tvätt och att hon minsann hade en tid att passa. Följden? Min kära fru fick snällt plocka ut den andra personens tvätt, dvs den del av tvätten som inte redan belamrade torkrummet. Denna tvätt tillhörde alltså en annan galen tvättant i vår fastighet. Tvätten tillhörde inte tanten jag råkade ut för. Tvätten hängde dessutom kvar nu, en och en halv timme efter att tvättiden efter galna tvätterskans tid gick ut, alltså totalt sex och en halv timme efter bäst-före-timmen slagit. Hänger ni med? Damen ifråga har vid flertalet gånger tidigare tvättat på både våra och andras tvättider och är därmed en ökänd ca 40-åring. Tanten jag råkade utför ikväll gissar jag är ca 70 och passar in på beskrivningen bakåtslick, hårknut och allmänt dundersnurrig. Min kära fru meddelar mig i direkt anslutning till av mig verbal beskrivning av tanten att tanten är hennes “Crazy laundry lady”, dvs en liten envis tant som tidigare erbjudit sig både att gå till Maxi och köpa tvättmedel för vår räkning samt bära barnvagn. Hon brukar även stå ivägen i hissen när vi ska åka med barnvagn just där. Hon har en tandläkare i Lund och vi misstänker henne för att endera dagen vara i stånd att bjuda in på kafferep utan vårt samtycke. Dundersnurrig sa jag va?

Sådär, nu vet ni det mesta som är värt att veta om vårt tvättliv.

//D

Tvättstugedialog

Tja, vad ska man säga… Jag var nere i tvättstugan härom nyssens och rotade runt lite bland torra och fuktiga klädhögar. Så långt inget konstigt, precis som vilken gång som helst där nere i hyreshuskatakomberna. Jag står där och plockar ur torktumlaren och laddar en ny omgång i den högra tvättmaskinen av de två där finns. Bäst jag står där och bekymrar mig över om jag verkligen ska slänga in en ensam svart tröja i den blygsamt lilla storleken 68 helt ensam i den andra maskinen hör jag hur någon kommer i korridoren utanför tvättstugan, vilken för en gångs skull inte ekar i, pga en attans massa rullar isolering som av rörig anledning står och tar plats i sagda korridor. Det visar sig vara en av de till ansiktet av mig kända tanterna i granntrappan 19B. Hon verkar allmänt vimsig och meddelar mig att hon har varit bortrest en tag och nu inte alls har nån koll på när hon hade bokat tvättid. Dock verkar hon vara alldeles säker på att jag av alla människor tvättar på fel tid. Hon undrar vad jag har för lägenhetsnummer (och därmed bokningsnummer till tvättstugan) och står och ser lite fundersam ut ute vid bokningtavlan. Hon säger sedan något i stil med att jag ju kan fortsätta tvätta nu, de gör ingenting. ”…gör ingenting?” tänker jag och begriper inte vad hon vimsar om. Damen upprepar sitt mantra om att hon varit borta och inte har så bra koll på tvättiden. Dessutom hade hon inte lämnat nån nyckel hemma, så hennes bekant-tant kunde tyvärr inte boka om tiden åt henne. Jag fattar fortfarande precis noll. Vad har detta med min tvättid att göra, och vad tusan gör hon här nere nu? Till slut frågar tanten igen om mitt lägenhetsnummer, jag svarar och pekar på vår bokningsplopp som sitter fastlåst på dagens datum, klockan 17-22. Klockan är i pekandets stund ca 20.00, så jag har Universum på min sida. Nu verkar det gå upp ett ljus för tanten som åter påpekar att det är ok att jag fortsätter tvätta och sedan ställer sig och funderar på en ny tvättid. Själv tar jag det för självklart att jag disponera min egen tvättid efter eget gottfinnande, utan inblandning från diverse granntanter. Jag tänker inte mer så mycket mer på saken utan viker lite tvätt, mån om att strax bli klar för att sedan springa upp till lägenheten där Tuvan ligger och sover i sin ensamhet. Då undrar tanten var jag bor. Jag besvarar och pekar ut mot dörren till min trappuppgång. Jaha, svarar tanten och meddelar mig som ren information att då slipper jag ju hissen. Jag får inte fram ett ord. Då vinkar tanten plötsligt adjö och bedyrar att jag kan tvätta efter henne på lördag förmiddag, hon ska ändå inte tvätta så länge då. Om det passar mig.

…Va?

Jaja, meningslöst att försöka begripa. Med tanten försvunnen knatar jag raskt vidare mot torkrummet för att byta plagg på de i nylon utförda torklinorna. Jag öppnar dörren dit. Då plötsligt slår det mig som en blixt från klar himmel varför tanten yrade om mitt lägenhetsnummer och att jag kunde tvätta efter henne på lördag morgon. Skrället har ju för bövelen belamrat halva torkrummet med sin egen tvätt. Det sa hon minsann inget om, att hon råkat dra igång sin egen verksamhet i faciliteterna. Än mer förbluffar det mig att hon lyckats tvätta åtminstone en omgång tvätt och dessutom hunnit hänga den på tork utan att varken jag eller min fru upptäckt något förrän nu. Intressant.

//D

Men med lite fantasi...

...kan även den sämsta av konstruktioner få en funktion. Som t.ex. Nyckelhylla. Jättenödvändigt ifall man inte har ett nyckelskåp. Vilket vi ju har. Attans, där föll den idén.

Funktionslöst toaskåp i hallen

Måste jag förtydliga att jag är glad att inte behöva bo här särskilt länge till? Nu har hantverkssnubbarna platsbyggt ett högsmalt väggskåp i hallen, som ni kan se, direkt innanför dörren. Ser ut precis som ett överdimensionerat toaskåp, fast på fel ställe och utan någon som helst funktion. Bortsett från att sticka rätt ut i dörröppningen då. Den som planerade detta gjorde det verkligen inte som om han själv skulle ha samma lösning hemma hos sig. Ska det verkligen se ut så här? Jag lovar, ni som kommer på besök framöver kommer antingen att få er ett gott skratt när dörren öppnas eller slå skallen alternativt knät i vår nya, fina vägglåda. Det ser allvarligt talat ut som ett skämt.
Kommer man fortfarande in med barnvagn då? Återstår att se.

Mot mindre utsikt

Bara två månader kvar. Någonstans kring månadsskiftet november/ december (mycket beroende på obegripligt krångel kring snurrig hyresvärd och nuvarande hyresgäst) bär flyttlasset av mot de sydligare delarna av stan. Dagens fyra trappor utan hiss blir markplan -fördelaktigt när man släpar på barnvagn. Dagens stadsbussbröl och fylleslag blir boklövssus och fågelkvitter. Nästan nakna grannar som utsikt blir istället vild hjortar samt en och annan ekorre. Tvättstuga fem trappor ner blir tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. 69kvm blir 88kvm. Förråd på vinden blir förråd innanför dörren intill lägenhetsdörren. Barnvagn i smal hall blir barnvagn i för ändamålet avsett utrymme utanför lägenheten. Uteplats med både stenlagd yta och gräsmatta blir det istället för 2kvm balkong. Und so weiter.
På nedsidan hittar vi dock avsaknad av badkar och garage samt närheten till alla affärer och dylikt i centrum. Men det överväger inte. Hade det gjort det hade man ju kunnat ifrågasätta beslutet något så när. Funderar just nu på om vi borde ha julgran både ute och inne. :P Looking forward. :D //D

Varför?

Varför har varenda liten husbyggare i riket drabbats av denna stenkrossfeber? Har INGEN talat om för någon enda att det är fult, dötrist och gör en yta fullkomligt oanvändbar? Det gör dessutom ont att gå barfota på. landskapsarkitektskonsultation borde lagstadgas. Materialet går förvisso att använda i högst begränsad omfattning, men på detta vis (vilket motsvarar ca 98% av fallen) skapar man sig en död trädgård som inte tillför mer glädje än en vacuumpump i rymden. 'nuff said.

Morning has broken

Who broke it, you ask? Jo, det kan jag tala om. Det var mannen som klockan 6.30 imorse drog igång ett blästringsprojekt på vår innergård. Det lät ungefär som om ett hederligt gammalt propellerflygplan var på väg in genom sovrumsfönstret. I kraschhastighet. Klockan 6.30. Vem blästrar klockan 6.30?! De har dessutom lyckats skala bort bladen från häcken intill samt barken från träden i häcken. Homer Simpson hade banne mig gjort det bättre!
F.ö. hade jag inte velat vara ägare till bilen som står parkerad på andra sidan häcken.

Byggstandard: Beirut

Härligt! Äntligen en låda vattenslangar i hallen, precis innanför dörren. Just vad jag alltid önskat mig...

De byter vattenledningar i vårt hus

Öppna, transparenta lösningar. Modernt ska det vara.

There and back again

Vikarie-Dimitri och Målar-Kent gör ännu en heroisk insats och genast är ett helt och fint fönster på plats. Kanon!

//D

Fönster på vift

Nu har Vikarie-Dimitri och Målar-Kent varit här för att påbörja arbetet med att åtgärda vårt spontanspruckna sovrumsfönster. En liten detalj jag missade igår var att de inte hade för avsikt att plocka ner glasresterna från ramen för att sdan sätta in en ny ruta. De traskade min själ iväg med hela det attans fönstret! Således är det nu ganska kallt i sovrummet, och jag hoppas att regnet håller sig borta ett par timmar framöver.

//D

THE Scraproom

Det blev ett nytt arbetsrum handlat på IKEA, trots att vi åkte från Älmhult praktiskt taget tomhänta i måndags (= handlade alltså bara för 119:- + två portioner köttbullar) E begav sig med sin AC-kompis tillbaka igår för att inhandla det vi nästan bestämde oss för i måndags. Så ett par stora sedlar senare ringde det hemma i lägenheten och nere på innergården stod vita blixtauton fullastad med EG, AC samt diverse möbler. Så det blev till att tillsammand med BSC kånka och bära och svettas en liten stund innan allt passerat vår skyskrapehöga trappuppgång utan hiss. Till slut stod det inköpta klart, så när som på arbetsstolarna (vilka i skrivandets stund även de enligt uppgift på messenger skruvats ihop).

THE Scraproom is gaining its shape! Är inte väggklockan... låt oss säga läcker??

Detta inlägg dedikeras till våra vänner, the C:s, som hjälpte oss att få hem prylarna och som dessutom tagit sig an vår korkade släpbara dator som bara krånglar. Thanks!

//D

Vårväder!

Kan vi nu få hoppas att detta trevliga vårväder som äntligen kommit som för att tina upp alla frusna själar i vårt nordliga kungadöme, kan stanna mer än någon dag? Ja jag räknar kallt med detta och har därför dagen till ära säsongsanpassat våra yttre domäner hemma i lägenheten.

Lite fönsterputsning, inköp av penséer på torget, plantering, utläggning av mattan, avtorkning av räcket och kring fönstren samt återställning av ordningen och lite väl vald möblering, kuddar, filtar och lite vårigt färgglatt tyg på väggen, i allra högsta grad matchandes kuddarna... och VIPS så var vi redo inför den varmare delen av året även på balkongen.

Så nåde det moln som får för sig att mjälla av sig nu! Nu är det solsken, gröna skogar, cykling och grillat som gäller för ett bra tag framöver! Samt Sveland framåt sommaren, en tradition så god som någon!


För att demonstrera känslan av vår och spirande glädje kring hela säsongens förmåga att liva upp även den mest bedövade av själar ser ni här en klassisk uppsättning före/efter-bilder. (Ja, det är bilden till höger som är efter-bilden...)

//Danis