Min fredag så här långt.

1. Imorse vaknade jag efter att ha drömt en mycket intressant dröm. Det handlade på något underligt vis om att min chef plötsligt gick i pension och vi var alla samlade till någon slags avtackning i konferensrummet. Chefen kommer in under jubel. Har har meterlångt hår och uppträder som om han vore full. Den enda damen som jobbar på vår avdelning, vilken också är i typ pensionålder, slänger sig på chefen och börjar gråta för att han ska sluta. Hela avdelningen stämmer upp i skrålande körsång. En stund därefter skakar jag hand med chefen och tackar så mycket osv. Han har av någon anledning plötsligt dyngblött hår, jag undrar varför men får inget svar. Strax därpå börjar chefen och någon polare till denne skämta om att jag bor i Hässleholm och utvecklar bisarra ordskämt om stadsdelen Gäddastorp, strax därpå vansinnesgarvande åt sig själva. Logik? Nej, försök inte ens. Min fru är plötsligt med i bilden. Hon står ute i lunchrummet och skrattar hon med, men inte åt ordskämten utan i vanlig ordning åt gubbarna som drog skämten och skrattar åt sig själva. Jag går ut och instämmer. Därefter är vi snart inne i konferensrummet igen, men då är ingen annan där, utom en av mina kollegor som står och glor in i ett hörn. Elin har hittat en uppsättning körnoter till "Almighty God" och är nu i färd att smita iväg med denna, kopiera den, lägga in noterna i trasiga plastfickor som också tillhör mitt jobb, samt tejpa ihop plastfickorna och sedan sno in dem i svarta notpärmar som av någon anledning också ligger på hög i konferensrummet. Allt detta i hopp om att vår körledare, som av okänd anledning förlagt sin verksamhet till mitt jobb, inte ska se att hon tar grejerna. Hon kommer dock på min fru och vi smiter snart iväg. Plötsligt befinner jag mig på flykt längs väg 21, på väg i nordvästlig riktning bort från Kristianstad. I mina vänner Anna och Stefans bil, som plötsligt förvandlats till en grå Saab 9000. Det är nu mitt i natten och längs hela vägen sitter kraftigt lysande neonskyltar med cowboys uppsatta. Jag har lite svårt för att koppla av då jag sitter ensam (tror jag) i baksätet medan de två där fram spelar upp inspelade rundgångsljud och dammsugarbröl i stereon på högsta volym. I mitten av bilen ligger gamla metallrör och innebandyklubbor och tar plats. Plötsligt börjar sereon låta som nåt slags varningsljud. Jag ber Stefan dra ner volymen. Stefan stänger av stereon helt, men ljudet upphör inte. Plötsligt slocknar instrumentbrädan, sånär som på siffran "6" som lyser i mörkret. Stefan skriker plötsligt att vi ska springa ur bilen, vilket vi gör. Jag vänder mig om mot Saaben och väntar på att den ska explodera eller nåt samtidigt som jag kommer på att jag kanske borde tagit med mig min väska och kollat om där satt något barn bak i bilen, innan jag sprang ut.
Då vaknar jag av att min dotter ligger och stampar takt med sina ben mot sin sängkant.

2. På fikarasten i förmiddags diskuterade vi utedass och alldeles för välfyllda Bajamajor i olika sammanhang.

3. En kollega har svurit på att han ska hitta en film som jag kommer gråta av att se. Jag var tveksam.
//D