Och som bekant ligger Halmstad på vägen dit. Nostalgi utan saknad kan man väl kalla denna utsikt över mitt gamla jobb, från tågfönstret på det i vanlig ordning, av billigare variant, ersatta X 2000-tåget som vi skulle suttit på.
Småbarnsförälder, photoshoppare, järnvägsprojektör, TV-spelare, layoutare, tenor, scoutledare och bloggare i en och samma person. Svårslaget, jag vet. Men misströsta inte, ni kan ju i alla fall läsa er till hur ett sådant liv uppför sig. Och gå nu inte och dö på första Goomban, vad ni än gör. //D
0 kommentarer:
Skicka en kommentar