Traditionalister

Lions Luciakröning har precis ägt rum och den traditionella konserten i Hässleholms kyrka gästas givetvis av... mig. I form av körsångare, alltså. Samt av en alldeles väldigt falskljudande tvärflöjt och dess ägare.

Att köpa kamera

Fredag eftermiddag. En timme kvar på jobbet och sen är det helg för fulla muggar med allt vad det nu innebär. Ungefär en hel del - i runda slängar. Lördagen bjuder på pysselcafé i min frus regi. Mitt pyssel lär inte få bestå i julkort som jag föresatt mig utan i att knåpa ihop vinterns upplaga av församlingsbladet jag en gång per kvartal har äran att layouta. *Sigh* Samt skydda min stackars dotter från glitterlimskladdiga barnhänder som säkerligen lär fara omkring i lokalen som en annan tromb eller dylikt oväder. Till söndagen blev jag tillfrågad att delta som tenor i en kvartett i svenska kyrkan men tackade som ödmjukast nej då schemat även utan den insatsen kommer vara fullbokat av diverse frikyrkliga och flyttosamma göromål.

Men fredagen då? Vad kommer hända i eftermiddag/kväll? Jo, min själ, då ska vi bege oss västerut, närmare bestämt till Helsingborg. Detta för lite kvalitetstid med familjen samt inhandlande av diverse nödvändigheter. Dessutom väntar skyndsam färd till NetOnNets lagershop vari vilken jag förrförra lördagen inhandlade en sprillans Canon Eos 550D. Tyvärr visade sig densamma inte vilja samarbeta utan ska nu skicas tillbaka dit där den hör hemma. Anywhere but in my possession, that is. I förrgår hörde jag av mig till butikskedjans trallvänliga kundtjänst (inklusive smäktande saxballad i väntkön) och fick reda på att jag minsann inte kunde få till annat än verkstadsservice då det gått mer än två veckor sedan inköpet och därmed förbi öppet köp-tiden. Att kameran var D.O.A. och att lagtexten säger annat hade visst ingen betydelse. Stackarna, de har visst förväxlat "reklamation" med "öppet köp". Lätt hänt, nästan samma sak, eller hur? För i bägge fallen får man tillbaka produkten i obrutet emballage, sätter helt sonika upp den i hyllan igen och säljer den på nytt. Am I right? *Trippelsuck*

Därför ska nu jag och familjen min åka dit och hyvla/strimla/såga dem vid fotknölarna. Eller något åt det hållet. Trevlig helg.

//D

Det är frack som gäller ikväll.

Ställa någon därute, vad är Frimurarna för något? Här tycks ingen veta mer än att det är medaljer, ordensband och balklädsel som i allmänhet gäller. De verkar dessutom ha lite svårt för det här med namn, för varenda en har namnskylt.

Just in case.

Ifall någon stackars dvärg förvirrar sig upp på orgelläktaren i kyrkan har man för säkerhets skull installerat en nödtelefon.

Sketvarmt...

...är allt jag kan tänka just nu. Ironiskt nog utspelar sig operan mitt i vintern. Jisses, här är nog 30gr i skuggan. Nog tur att Tuva slapp följa med idag. Jag kommer se dansk ut i fejset ikväll - hälften röd, hälften vit.

Högsommar

Fullt solsken, solhetta, brassestolar, parasoller, solande människor i badkläder eller iaf shorts, dämpat sorl samt som skönast i skuggan. Känns konceptet igen? Självklart är vi på opera.

Dag två.

Resten av familjen tar ledigt idag. Komforten i tantbussen till Drakamöllan är begränsad, inte precis att likna vid egenframförd Volvo. Hoppas knäna mina håller hela vägen till Österlen. Jag måste ju vara i form inför vår stabila 3minutersinsats som operakör. :-P

Opera. För andra gången.

Been there, done that.

Bara två dagar kvar till årets operahändelse. Lilltösen hänger givetvis med till Drakamöllan. NAN avnjutes bäst till italiensk nonsensmusik.

Diskantstämma

Det går att sjunga i kör med hela familjen, även om en av familjemedlemmarna ännu inte hunnit med att fylla 2 månader...
//D

Valborg med körsång

Gårkvällen innebar i traditionell ordning Valborgsfirande på Kvarnbacken i Hembygdsparken. Majbrasa, fulla sura familjefäder samt skönsång av vår eminenta kyrkokör. Traditionsenligt, vårkänslor och i allmänhet en ganska cozy tillställning med nära på sommarkänsla under körscenens glödlampeslingor. Precis i min smak.:) Tänk om jag bara hade haft tillfälle att titta en enda gång i noterna till "Sköna maj" innan detta tillfälle. Tur att tenorstämman står längst bak... Det gick dock bra och enligt säkra källor lät det bättre än någon av de stackars svajiga manskörer som tidigare deltagit i sammanhanget... Trots detta hörde vi dock inte mycket av publiken under nationalsången. Men det var trevligt ändå.
//D

Vårsoaré anno 2010

Jag minns att förra årets upplaga av vårsoaré i församlingshemmet fanns med i denna bloggs barndom. Nu har det återigen blivit dags och den ena kören efter den andra står ännu en gång för underhållning medan publiken väntar på maten som i år uppenbarligen låter vänta på sig tills barnkörerna är klara med sitt på sig scen.
Personligen har jag blivit utsedd till allsmäktig sodamaster vid mitt bord då jag i min nyckelknippa har tillgång till vad som verkar vara grannskapets enda kapsylöppnare.
//D

Körfotografering

I kyrkotrappan råder lugn och stilla frid. Tills kyrkokören ska fotograferas! Jisses, vilken hönsgård! :D

Tänk er själva, ett helt spann med sopran- och alt-damer i varierande åldrar, vilka alla vill göra sina röster hörda i frågor om kavajer, jackor, sjalar, uppställningar och… you name it! Bas- och tenor-herrar verkar inte ha så mycket att säga till om i såna här sammanhang! När det under sångövning senare under kvällen till på köpet visar sig att alla foton där damerna har sjalar på sig inte har blivit något av… ja, då vet galenskaperna inga gränser! Det blev till slut återmarsch till kyrkan för omfotografering, efter att all utrustning återställts till skarpt läge. Tidsödande, men högst minnesvärt. Likt varje torsdagkväll med kören – ett litet guldkorn i tillvaron! :D

- De e humor, de e humor, de e humor!          /P Nilegård 

//D

And his name shall be called:

Wonderful counsillor! Almighty god! The everlasting father! The prince of peace! ...en kortfattad sammanfattning och ett textutdrag ur en av alla körsatser i George Friedrich Händels oratorium Messias.

Detta verk utfördes alltså av vår kyrkokör och en för tillfället ihopsamlad symfoniorkester i Hässleholms Kyrka. Jag ska villigt medge att detta var mäktigt! Det är första gången jag är med och framför något liknande verk med det bibliska budskapet, och detta gavs i lördags kväll ett ordentligt tryck med 60 fullfjädrade (?) körsångare, en professionell orkester och operasolister i en stor, fullsatt kyrksal. Rösten min höll nästan ända fram. Konserten varade i ca 2 timmar, något som kräver sina stämbandsmuskler. Mina höll ca 1 timme och 45 minuter. Efter att ha klämt i från tårna i välkända Hallelujah (er som inte känner till denna sats hänvisar jag omedelbart till skamvrån och Wikipedia) fanns det helt enkelt inte mycket mer power kvar, och de avslutande satserna blev väl lite sådär halvdant framförda från min sida. Lyckligtvis fanns fler tenorer att tillgå… Inte gjorde det heller saken bättre att få en attans hostattack att tampas med mitt i sista satsen, vilken fick till följd att det troligtvis såg ut som om jag stod och grät eller något liknande.  Jaja, det hela gick ju i mål till slut och himla roligt var det! Som avslutning på det hela blev det dessutom middag i församlingshemmet, en ständigt lika effektiv stämninghöjare!

För övrigt börjar det här hemma bli färdigt för julfest! Igår drog vi traditionsenligt igång den välkända storhiten Jul hos Fiskarbengt på stereon och förberedde inför de kommande dagarna genom att klä julgranen grann tillsammans med bror, svägerska och brorson. Imorgon bär det av stapeln för årets upplaga av den mer eller mindre traditionella julfesttillställningen!

//D

Stiftshögtid a 'la Haydn & Mendelsohn

Igår tog vi oss tillsammans med hela högen med kyrkokörfolk ner till kunskapens högborg Lund. Detta med avsikt att närvara med skönsång vid Lunds stifts stifthögtid i Domkyrkan.

Jag och min fru var lite tagna efter lördagens vaccinationsäventyr och var därmed en aning trötta och hade begränsad huvudvärk. Vi hade dock inte dragit på oss något till saken hörande feber av vikt, så dagen var ändå helt okej ur svininfluensesynpunkt och tillställningen i Lunds Domkyrka helt OK så när som på det högst obekväma i att stå i körsångargivakt på en stentrappa i två timmar. Ryggstackar'n ville inte riktigt samma sak som dirigentens taktfasta viftande.

Körsången ifråga blev godkänt utförd, bortsett från ett verk. Insikten kom helt plötsligt till mig, som ett bombnedslag, att jag under övningarna av detta verk mest suttit och lyssnat in mina tenorpolare och hängt på. Nu stod jag allra längst bak i en jättekör i en jättekyrka och hörde bokstavligt talat ingenting av vad de andra sjöng. Således blev det ingen medhörning och koncentrationen tvingades upp till max för åstadkommandet av ett i alla fall hjälpligt försök till tenorstämma från mitt och mina uppenbarligen lika förlorade granntenorer på bakersta raden.

Till dagens tilldragelse i Domkyrkan väntades uppenbarligen mycket folk och därför hänvisades man från ordinarie toaletter ut till bajamajor på Krafftstorg. Eftersom tilldragelsen också fordrade kostym följde således strax mitt livs första Bajamajebesök iförd just kostym. Mycket speciellt! Vanligtvis är utstyrseln lite mer scoutlägerassocierad när bajamajor kommer på tal.

Något annat minnesvärt var några av de för oss okända damerna från andra körer i Skåne. Ett par av dem tjatade och gnällde så mycket på att de inte hörde vad dirigenten sa, sannolikt mest beroende på just deras eget tjat. Något de närmast belägna andra körsångarna kan intyga. Min fru var en av de drabbade kring sagda damer, eller ska vi säga tanter?

Vidare har jag träffat skäggiga damen. Den riktiga alltså!! Jag skojar inte när jag säger att hon lirar i samma skäggliga som vilken italiensk rörmokare som helst! Riktigt läskigt! På plats fanns även en riktig mikrofon! Frillan var ett perfekt klotrunt, stabilt fluff, utan några som helst uppenbara avvikelser i klotmönstret!

I övrigt en alldeles vanlig söndagkväll...

//D

Senaste körledarcitaten

Som bekant sjunger jag och min fru i stadens eminenta kyrkokör. Denna kör har en körledare som vid en första anblick kan verka en aning skrämmande. Lär man dock känna henne lite närmre inser man snart att så inte är fallet. Hon är snarare att beskriva som en högst godhjärtad och ständigt glad person, mycket trevlig på det hela taget. En annan kvalitet är hennes sätt att vara ohyggligt rättfram och ärlig samtidigt som hon helt ovetandes är oavsiktligt dråplig i många av sina uttalanden och framförda åsikter...

"Vi var nere i Lund och lyssnade på en konsertrepetition med kyrkokören där, för de sägs ju vara mycket duktiga. Men vad i hela friden? De sjöng rätt toner, men annars var det hemskt. Inte ens min man gillade det."

"Nämen oj, tenorerna! Det där var ju riktigt vackert, så brukar ni inte låta."

"Har du skrivit om i dina noter, eller spelar du bara fel?"

"Ert arrangemang låter inte... riktigt bra. Vänta lite ska jag skriva om era noter."

Kanske låter lite galet, men detta tillsammans med ett minspel som med all önskvärd tydlighet avslöjar varenda missljud som eventuellt uppstår i lokalen gör varenda torsagkväll hysteriskt humoristisk! Rekommenderas!

//D

Opera igen!

Egentligen skulle det sett häftigare ut med en bild inifrån scenen, bakom solisterna och ut mot det mellan husen inklämda folkhavet, men som operakörsångare någon meter bakom solisterna, inför 10000 åskådare, kändes det som om detta var ett kanske lite i mastigaste laget spännande och möjligtvis opassande tilltag - mitt i den finkulturella euforin...
...men så här ser det iaf ut på Copenhagen Opera Festivals upplaga av La Traviata.

//D

Ah! Libiam amor fra cali ci piu caldi baci avra!

Ingen aning om orden sitter ihop som de ska, men det är i alla fall första meningen vi sjöng i La Traviata på Drakamöllan, Österlen, igår kväll. På det hela taget var detta för mig ett unikt tillfälle då jag inte kan tänka mig att jag någonsin skulle uppleva opera, in real life, om jag inte hamnat mitt i en som kördeltagare. Bland annat eftersom jag trots att vara inläst på texten inte begriper ett endaste ord av vad solisterna (eller vi själva för den delen) sjunger. Allt låter precis likadant, och i den obligatoriska dödsscenen som avslutar hela schabraket visar det sig till slut till och med att den person som jag hela tiden trodde var huvudkaraktären Violetta inte var Violetta utan nån helt annan. Eller så bestämde de sig som en liten surprise för att döda en annan karaktär, vad vet jag?


Man är väl ingen operakännare, det är bara att erkänna...! Men nu är det i alla fall upplevt, och det var faktiskt riktigt roligt. Det var något i min värld helt nytt och obeprövat och därmed även ganska spännande. Bara att köra på med eftermiddagens föreställning också!


Ha det!
// Danis

Vårsoaré med kärleksmums

Före kl 18:30 idag hade jag aldrig tidigare varit på en vårsoaré. Jag hade före denna ödesmättade tidpunkt ingen aning om vad jag hade att förvänta mig av en kväll tillsammans med alla kyrkans körer och dess närmast berörda släkt, vänner och församlingsbekantskaper.

Som av en händelse hade jag såklart totalt glömt bort att det serverades mat samt alla mina stämmor i vår körs bidrag till kvällens program eftersom jag endast behagat delta i övning vid ett tillfälle för två veckor sen, men det gick ändå hyfsat bra då låtarna inte var av det svåra slaget. Den knepigaste var erfarenhetsvis Längtan till landet (Vintern rasat...) då jag i kören sjunger som tenor men i hela mitt liv hittills sjungit basstämma på just detta vårystra stycke svensk körtradition. Värre var det nog då för min kära fru som inte ens varit med en gång och övat. Fast känner jag henne rätt var det nog i sammanhanget nog ändå en smal sak att hänga med i svängarna.
Det mest intressanta spektakel under kvällens gång inträffade i mitt tycke under serveringen av kaffet efter maten. Som tilltugg och komplement till den bruna nationaldrycken serverades det kärleksmums, och när en kaktant avslöjade kakornas existens tog jag givetvis för mig och skickade sedan glatt vidare kakfatet. Dock var det på detta lilla vis att mitt emot mig satt två ensamma tallrikar och suktade efter kakor, de med. Tallrikarnas (assietter, om man ska vara noga) ägare hade nyligen lämnat lokalen, lagom efter att deras barn sjungit sitt sista bidrag till soarén och vi andra kring bordet kunde inte på kaktantens fråga svära på om de skulle komma tillbaka eller inte. För säkerhets skull tog jag dock mod till mig och nickade försiktigt bifall till kaktantens förslag om att vi skulle lägga upp kakor på deras tallrikar med, ifall de skulle få för sig att dyka upp igen. Tänk bara, vad skulle de stackarna tro om oss om vi låtit kakorna passera utan något som helst mankemang??? Och tallrikarna var ju så ensamma och ledsna... Jag kände mig hur som helst som en god och medmänsklig medborgare när jag med mina egna händar fingrade ner deras kakor och satte dem mittemot, i spänd förväntan på om de så småningom skulle förtäras eller om jag som jag (lite grann) räknat ut vid lämpligt tillfälle möjligtvis kunde begagna dem på egen hand. De var ju ganska goda, och inte vill de ha kakor som jag har fingrat på?
Under så lång tid av kvällen som vi själva behagade vara kvar kom människorna mitttemot inte tillbaka, vilket började oroa damen som agerade värd vid vårt bord samt en liten präst några stolar längre ner (jämte 80-åringen som såg jätteputt ut när han varken vann hårvårdsprodukter, presentkort på Cats restaurang eller hopprep i kvällens lotterier.) Tanterna frågade lite fint runt om vem det var som lagt upp kakor bara sådär?? Det var ju inte bra! Vad ska det nu bli av dem? Skall de gå bort som förspillda?
Tusan också, min listiga plan på att norpa 300% av avsett atal kärleksmums/person gick om intet där jag satt och allsjöng i "Vår bästa tid är nu" och "Bättre och bättre dag för dag", samtidigt som tanterna gjorde sin detektiviska samhällsplikt bara metern ifrån mig.
Det var dock svårt att hålla sig för skratt mitt bland alla oroliga tanter, så något fick ju jag, Elin och en av våra körkompisar ut av det hela, uteblivna bonuskakor till trots!

/Danis

Equipment of choice

Idag är det långfredagen, och som vi alla vet handlar denna den dystraste av påskens dagar om hur Jesus korsfästes, led och dog. Detta finns det en uppsjö bilder av, både bildligt och bokstavligt talat. Det kan ju till exempel inte finnas många i vårt kungarike som inte sett en bild av ett krucifix. Och de som lät korsfästa Jesus var ju bildade människor, så på sätt och vis skulle man kunna säga att hela påsken inte bara är ett bibliskt drama och ett äggafrosseri utan dess like utan även en bildhögtid av allra högsta rang! Så bara för därför tänkte jag dagen till ära ställa upp med en liten bildquiz!

Som människa har man som vi alla vet olika typer av intressen. Det slog mig idag att denna soliga långfredag lämpade sig för flera olika typer av sysselsättning, vilka i sin tur krävde sina olika typer av klädsel och utrustning. Verksamheterna skiljde sig en aning åt, och jag gjorde en liten bildanalytisk jämförelse...

En av de två följande, snarlika bildserier hör samman med intresset att ägna sig åt Hässleholms Kyrkas högtidliga långfredagsmässa med körsång och gripande symbolik. Den kvarvarande hör samman med det ädla intresset motion kombinerat med solsken, 24-växlars kuggkrans, natur samt drösavis med decimeterlånga, kväkande grodor. (En av dem morrade på mig när jag petade på den med en pinne). Vilken bildserie är vilken??

Priser utöver äran finns inte att vinna, så sätt igång och gissa!

/Danis