Telefontest

OK, så jag hade lunch ända till alldeles nyss när jag satte mig ner i min kontorsrullstol för att återigen slita hårt ett par timmar innan helgen ännu en gång gör storstilad entré i mitt slitsamma liv. Under den fria timmen lunchen innebar fick jag för mig att knata ut en runda och få lite friskluft. Jag hamnade på Skåneexpressen 1 mot Malmö.

Självklart, tänker du. Vad gör man annars en friskluftspromenad av dylik sort en fredageftermiddag i första halvan av november? Absurd visade sig den tramsigt korta bussturen jag utförde vara. Hade jag gått till PMR hade jag redan hunnit tillbaka till Resecentrum igen innan bussbööset ens behagat sätta sina rollatorinspirerade rörelsemekanismer i funktion.
Anyway. Min tanke var att traska runt till ett par potentiella butiker för att prova ut ett par Dundersmarta lurar för att minska på det besvärligt dyra sortimentet när min fru någon gång följer med för att peka på den plastbit med inkluderade kretskort och petruta hon skulle kunna tänkas bruka i syftet att inmundiga sig Facebookdata av senaste kvalisort.

*BEEP-BOP-BOP-BOP-BOP*

Ni därute som liksom jag hängde med redan på den gamla goda Lingotiden med Martin Örnroth förstår med omedelbar verkan att mina intentioner fördärvades redan i fotknölshöjd. Visst brukar PMR ha god service, men vad de inte behagade yttra sig om per telefon var att de helt enkelt inte hade några kampanjlurar i sitt utbud utan prismässigt helt satt sig under Telenors hemsida när denna operatör är av kundens intresse. Därför kunde jag dessvärre briljera med bättre prisinsikt än personalen. Aphål! Inte heller kunde de hjälpa till med att dema produkten SonyEricsson Experia *any model* eller HTC *any model* då dessa telefoner samtliga gått på lunch. Med min timtaxa hade de fått ge mig en telefon, no strings attached, om jag stått kvar och väntat på att telefonerna ifråga skulle komma tillbaka från sina respektive lunchutflykter. (Vad gör en telefon som är på lunch?) Då jag misstänkte att detta aldrig skulle komma på fråga utan tillbörligt bombhot och då PMR av outsagd anledning tar tu anslutningsavgift på 250 pix trots att det handlar om ett förlängt abonnemang tar jag mig istället förvånansvärt hurtigt och hugget tillbaka till centrum, utan Skånetrafikens hjälplösa hjälp, för att attackera Telenorbutiken. Här finns en X8 inne och igång, men jag får skyndsamt testa den då batteriet snart är på väg käpprätt in i utbrändhetens oundvikliga stenvägg. HTC *any model* har redan jagat vidare till de sällare jaktmarkerna.
Detta var allt vad jag fick ut av min promenad genom stan. Varken Telia eller PhoneHouse kunde stoltsera med något annat än attrapper och 3 ligger för långt bort från lasagnen i kylen på jobbet, liksom jättarna ute i Härlöv. Men jag gillade iaf det enda jag fick testa. Framförallt sätet i bussen som var så bekvämt att jag glömde leta efter STOP-knappen i tid. (Varför sätter man dem i taket där man INTE letar förrän efter att man gått igenom diverse stänger, armstöd, säten och andra uppenbara gömställen?)
Och X8:an. För vad vore livet utan Facebook? Tja... :)
//D