Programförklaring 2010

Så här i midvintertider är det läge att blicka tillbaka och se framåt, helst på en och samma gång. Summera och starta upp, avsluta och påbörja. Vad har varit bäst och sämst och vad förväntas som komma skall? Efter att jag och damen i mitt liv mellanlandat på Islands tämligen öde, internationella flygplats Keflavik efter vår New York-tripp för ett drygt år sedan gjorde vi upp några 5-i-topp-listor för att summera resans höjdpunkter, som till exempel upplevelser, personer, mat och butiker. Jag tänkte att en liknande lista för året 2009 här och nu kunde vara på sin plats, på temat saker som man minns 2009 för.

En av dessa minnen är trots sakens smått besvärliga natur, arbetslösheten. Avslutat landskapsarkitektjobb i Halmstad. Inget jobb och inga pengar, men väl en attans massa tid att göra annat på. T.ex. måla väggar och tak. Kanske inte den mest betydelsefulla av mina insatser men väl en resultatinriktad sysselsättning.

Ett annat minne är sommarjobbet på Sveland. Sällan har jag med väl vald lillsvåger haft så livliga diskussioner om vad man egentligen kan ha hästar och annan ohyra till. Bland annat dök idén om kraniet i fimphinken och ögat i holken upp - ljuva idéer som poppade upp som svampar under korkeken där vi satt och eftermiddagsfikade.

Familjen Egertz har under 2009 satt sina spår. (Och då menar jag inte bara i form av att brodern min har spillt på alla våra dukar...) Bröllop i maj och landets sötaste brorson Toddlerts (ett av alla helgjutna smeknamn...) födelse i september.

Mamma Mia! - Vår lilla semestertripp till London och The Prince of Wales Theatre är ett minne som består, inte enbart tack vare en fantastisk musikalupplevelse och ett trevligt hotell vid River Thames. Även The Gatwick Run gör att resan kvalar in på listan. Ett gott råd till er som inte vill hysteri-åka kollektivt från valfritt hotell till Gatwick Intl. är att inte ta en linjebuss mot Victoria Station för vidare färd, inte ens om ni så får betalt för besväret! Vårt ödesdigra misstag gjorde att vi fick tampas med tiden, en man som mitt i trängseln spydde och kissade i bussen, vilsespringande någonstans i närheten av Waterloo Station (efter att en dam i vårt sällskap ropat att vi var vid stationen ifråga när hon själva verket bara sett ordet "Waterloo" på en mötande buss), tågbyten och vansinneslopp på flygplatsen. Svettigt men utmanande!

Så sent som igår infann vi oss i Värmland för en i vanlig ordning avslutande nyårshelg. Ett minne som kommer bestå, bland annat för den fantastiskt kalla, vita, snödjupa vintern utanför fönstret!

Ja det finns egentligen fler minnen som kvalar in, men för att gå något mer rakt på sak så är det en sak som ohotat platsar överst på listan. Ett faktum som kommer göra sig betydligt mer påmint om ganska så precis tre månader från idag räknat. En typ av faktum som delar upp folk i olika läger efter olika typer av inställning till faktumet ifråga. För mig själv innebär det att se till att jag lever upp till mina egna förväntningar, förhoppningar och förhållningar till det hela. Som ni kanske redan räknat ut handlar det om ett nytt liv som beräknas se dagens ljus framåt våren, ett nytt liv som vi på skämbild redan sett vinka, sprattla och sparka. Ett nytt liv som på ett sätt som jag aldrig kunnat förutse gör mig glad, nöjd med livet och alldeles varm inombords. Jag och min fru kunde inte mått bättre eller varit mer kära, både sinsemellan och gentemot nykomlingen ifråga! Fantastiskt helt enkelt! Jag kräver inte att alla ska begripa sig på detta eller ens inte tycka att detta är klyschigt å det grövsta. Jag förmedlar bara det just nu högst rankade glädjeämnet i mitt liv på ett sätt som egentligen inte går att beskriva i ord - både till dig som tillhör dem som gillar ett traditionellt Svensson-barnfamiljeliv och till dig som snarare föredrar refuserande avhandlingar av typen No, your child is NOT a miracle. Jag kan så här i förväntans tider bara meddela att pengar, boende, resor, världens alla prylar och de mest fantastiska konsertupplevelser obönhörligt bleknar bort.

2009 har på många sätt varit ett besvärligt skräpår, men som en vis person sa vid lämpligt tillfälle: God never closes one door without opening another. 2010 är året då jag blir småbarnsförälder. Mitt nyårslöfte är att bli förälder, men utan att bara vara just det och inget annat. Som jag ser det finns det ingen anledning att låta allt annat i livet bero, då hade det inte varit roligt. Utmaningen finner jag i att fortsätta umgås, uppleva och utvecklas i allt möjligt. Inte mest vara trött och upptagen. Jag går in för det löftet med full power!

Är ni med på den?

//D