Som vilken annan himla dag som helst har denna fredag bestått av två delar TV-spelande, en halv del fika, en del naturpromenad och en del väggmålning. Väggmålningen handlade varken om fresker eller vitmålning, utan om detaljmålning av små remsor avsaknad av färg på väggen i sovrummet. Väggfärgen där är enligt uppgift någon typ av sandfärg, fast jag alltid tyckt den varit grå. Hur som helst så fick jag låna lite överbliven grå respektive vit färg från broderns väggfärgsförråd. Av detta blandade jag till en färg som iaf ur mättnads- och ljushetssynpunkt stämde ganska bra överens med väggen, men nyansen var inte riktigt 100. Jag fick leta mig igenom fruns scrap-akrylfärgburkar för att hitta en burk med gult innehåll, vilket jag i mycet liten mängd blandade i grå/vitblandningen - och fick efter lite mixtrande även nyansen till att stämma hyfsat överens med väggen. Hur de färglösa remsorna på väggen uppstod får jag be att återkomma om, men det har med lagning av ett hål i plastgolvmattan att göra och det får undertecknad att framstå som något ohändig... vilket ju inte är sant! ;P
Whatever! Innan jag gav mig på väggbehandlingen och efter att ha spelat slut på Tomb Raider begav jag mig ut på en promenad i riktning mot och igenom galgbacksskogen. Det första jag möter på slingan där är en springande dam iförd varselväst. Hon springer vidare och jag tänker inte så mycket mer på det. Däremot tar jag själv några springsteg för att bli av med en backe snabbast möjligt. Precis just då, i övre änden av backen, dyker damen i varselväst plötsligt upp igen, som från ingenstans, rätt ut från skogen och vi springer nästan ihop. Hon har väl antagligen utfört väl valda naturbehov tänker jag. Jaja, hon repar sig och springer raskt vidare.
En stund senare ser jag en liten stig som går rätt ut i skogen, och jag tänker att det vore väl lite trevligt och ta en annan väg än jag brukar. Därav valet att rikta stegen rätt ut i bushen. Efter kanske 300 meter blir jag abrupt avskuren av en sunkig sankmark, utan uppenbar väg runt.
Jaha, då blir det väl bara till att gå tillbaka till slingan igen då... Bäst jag står där och väljer väg känner jag mig lite iakttagen. Jag vrider jag blicken åt vänster och får en skymt av en typ triangulär orange/röd/vit detalj i ICA-kassestorlek som skymtar bakom en stor jordhög. Det är inte en orienteringskontroll, för den ser typ luden ut. Det ser ut som den har två spetsar som sticker upp och det ser banne mig ut som om den himla saken stirrar på mig. Mitt ute i skogen står man där helt ensam med något som står och glor på en! Creepy! Jag stirrar tillbaka i ett par minuter och detaljen är blickstilla. Jag inser att jag inte kan stå här och glo hela dan, så jag tar några steg i riktning mot saken, med viftande armar. Plötsligt rycker det till i saken och jag inser att jag gissade rätt. Det var banne mig en räv! Det var första gången någonsin som jag sett en livs levande rödräv i det vilda! Och stor var den också, iaf i förhållande till hur stora jag fått för mig att rävar är. Så nu kan jag lägga det till meritlistan också! Kanske förbättrar mina jobbchanser?? ;P Det som gjorde mig lite besvärad var mitt val en halvtimme tidigare att inte ta med mig kameran ut idag. DAMNIT!
//D
2 kommentarer:
ja, hur ska vi NU tro på dig?
Men hade räven stannat kvar, tror du, medan du knäppte kort? Det ryktas att det kan ta en stund...=)
Ja eftersom han stod blick stilla och glodde på mig i iaf tre minuter och inte rörde en fena förrän jag i praktiken skrämde iväg honom, så...
Skicka en kommentar