Snabbrepris på räls

Under måndagen spelade jag mig igenom Resident Evil: Umbrella Chronicles på några timmar. Inte riktigt alla banor, men nästan. Som substitut i väntan på jul var det ok, men efter dessa speltimmar kan jag inte säga att det är ett spel jag kommer fortsätta med i jakten på bätter resultat.

Det hela går ut på att ta sig igenom rälsdrivna banor (följer ett spår, går inte själv) fullpackade med zombies och andra intressant fiender att fälla. Banorna återberättar i korta drag händelseförloppen i Resident Evil 0,1 och 3. Av någon anledning tyckte de visst inte att det händelseförlopp som utspelas i 2:an platsade, trots att 3:an tilldrar sig på samma plats, nämligen på Raccoon Citys polisstation.

Hur som helst återberättas alltså historien kring uppkomsten av Umbrellas rackartyg med T-virus hit och bio-organiska stridsmedel dit, företagets nyckelpersoner samt insatsstyrkan S.T.A.R.S. på ett sammanhängande och tydligt sätt, med spelbara sidospår bland annat i rollen som spelarens nemesis Albert Wesker. (Har inte spelat 5:an, finns han med där också?) Den delen av spelet uppskattar jag, men om man sedan går till själva konceptet som railshooter, känns det inte så intressant mer än i några timmar. Jag uppskattar en lysande och gärna invecklad story, men en sådan är ju till för att driva spelet framåt, inte spelas om och om igen, bara för att man ska få in ett par zombie-fullträffar till. Skräckupplevelsen uteblir också när man inte själv är fri att utforska, tan vet att det hela tiden bara kommer nya fiender längs med spåret man följer. På det hela taget en innovativ idé som inte helt och hållet föll mig i smaken. Jämfört med ett ordinarie Resident Evil (framförallt 4:an) är detta i min mening inget att hänga i julgranen, men Capcom mjölkar kassakon lite till och har därför släppt Darkside Chronicles, även detta en railshooter, med fokus på karaktärerna Leon Kennedy och Claire Redfield.

Next up: ...

//D