Jag konstaterade helt nyligen att ett fåtal scouter på begränsad yta är betydligt lugnare och trevligare än många scouter på samma yta. (Jag har sedan mycket länge misstänkt teorin med samma innebörd för att vara alldeles sann, men inte fått möjlighet att testa den i praktiken.) Igår kväll hade vi julpyssel på scoutschemat, och då vi kvällen till ära bara var två ledare hoppades vi lite grann att det inte skulle dyka upp mer än ett hanterbart antal scouter. Och tur hade vi, sex små galningar av femton möjliga, och inte så värst besvärliga heller! Ackompanjerade av Carolas Jul i Betlehem och Steven Curtis Chapmans The music of Christmas på medhavd cd-spelare pysslades det julkort och gjordes julgodis. Jag tror personligen att julmusiken hade någon typ av lugnande effekt på stämningen, för detta var utan tvekan den behagligaste tisdagkvällen den här scoutterminen.Terminens roligaste scoutreplik inföll även under kvällen; Tre av scouterna håller till bland julgodisingredienserna i köket, en av dem upphällandes choklad/cornflakes/kokos-röra i bullformar. Något oftare än enbart otursbaserat spills det lite av röran, vilken genast äts upp av närmsta scout. En av våra kära små scouter uttrycker strax sin önskan, i följande mening:
"Nästa spillning vill jag äta!" ...till på köpet är röran alltså brun...
Vidare jul/vinterkänsla blev det när vi vaknade imorse och tittade ut på takfrosten som skymtade bakom julstjärnan i fönstret, ute i den nollgradiga kylan. Efter att ha ätit frukost, spelat vidare ett par timmar till i Tomb Raider samt förtärt en grymmans köttbullelunch begav jag mig ut en runda för att känna av vinterkylan. Förutom ett grannt frostlandskap fick jag mig en promenad i solsken och, framförallt, i säsongens första snöfall, mig veteligen! Nice indeed!
//D
0 kommentarer:
Skicka en kommentar