80-talet har sin speciella charm...

...inte bara av födelseårsegoistiska skäl. Det finns en hel del mycket intressanta (=småfåniga, überkäcka) kulturminnen att hämta därifrån. Jag måste få dela med mig av en upptäckt jag gjort tre morgnar i rad denna vecka - en upptäckt som enbart är daglediga/arbetslösa förunnade.
Själv har jag mest hört talas om att den fanns och att det gjordes en film som baserades på den, jag har dock aldrig själv beskådat den, förrän nu. Självklart kommer MacGyver alltid vara min absoluta favoritserie från 80-talet, men ur någon udda form av coolhetsperspektiv kommer den övergripande stilen i tv-serien Knight Rider inte nämnvärt långt efter.
Jag menar, ett så tidstypiskt huvudtema och vinjett som det bara går, en skrämmande manande narratorsröst, en story ungefär lika förutsägbar som en Bamsetidning, en talande bil vid namn K.I.T.T. (=Knight Industries Three Thousand - Givetvis var jag tvungen att kolla upp lite detaljer kring serien...) och som pricken över i:et, en stencool David Hasselhoff i huvudrollen som Michael Knight. Hur fel kan det liksom bli..? Hmm..? Tja..?

MacGyver har ju som bekant alltid varit något av en klassiker och en stilikon med hockeyfrilla. Skillanden mot Knight Rider verkar för mig, så här tre avsnitt in i serien, i egentlig mening inte sträcka sig längre än till att herr Angus schweiziska armékniv och hockeyfrilla bytts ut mot en talande bil och afrofluff/mikrofonfrilla (Båda huvudkaraktärerna jobbar på en varsin stiftelse som båda påminner om ett HiTec-bevandrat Brottförebyggande Rådet, så den skillnaden utgår.) I övrigt inga påtagliga överraskning, men för all del, ett avsnitt eller tre kan varmt rekommenderas för alla er andra som också gillar MacGyver eller dylika serier.

//Danis, född 1982