Tag cykeln till naturen! Passa på att träffa en pratglad dansk!

Igår och idag har mountainbiken fått lite luft. Hovdalafälten och skogarna däromkring har sannolikt Hässleholms bästa cykelslingor, iaf om jag blir tillfrågad i frågan. Dock har jag ingen aning om några av dem benämns Snapphaneslingan eller inte, vilket en annan cyklist på slottets parkering hade lite huvudbry kring. Det halvdana svar han fick av mig och min medcyklist som också förärade Hovdala ett besök igår, medgav nog inga glasklara direktiv, men vi skickade i alla fall iväg honom i riktning upp mot Biblioteksruinen och dammarna till. Hoppas bara slingan låg där någonstans...

Efter ett par, tre timmar på bland annat Finjasjöledens hundslinga och några slingrande stigar kring Hovdala Trädhus, nämnda dammar och ruin och ett ur mountainbikesynvinkel högst ointressant sandtag samt ett tappat och återfunnet cykelstöd satt vi i alla fall i godan ro på en bänk långt uppe på östra ängen och intog medhavt kaffe, innan vi begav oss hemåt igen.

Idag styrde jag först styret mot Graffiti Café för att inhandla en baguette att avnjuta någonstans längs med cykelstigarna kring Tormestorpsåsen och Magle Våtmark. Till slut hamnade jag på en parkbänk i anslutning till fågelskådartornet i Våtmarken. Jag satt där och njöt av solsken, fågelkvitter, en Red Hot baguette samt allerstädes lugn och ro.
Sen kom han. Dansken! Redan på avstånd kunde jag höra knattrandet från hans gröna lilla stadscykel, inte på något sätt anpassad för att cykla på något annat än asfalterade cykelvägar. Dock hade han tagit sig ut på grusvägarna i Våtmarken, eftersom han enligt egen utsago brukade lägga sig här och sola. Herre min Je... tänkte jag och beskådade motvilligt hur herr'n klär av sig till status Bar Överkropp. Dock tycker jag mig på hans danska snack begripa att han tycker det blåser lite för mycket för att ligga här och sola, men det är nog i alla fall bättre än på hans balkong i västerläge i ett av husen kring Netto, där han har sin lägenhet. Men han har i alla fall åkt ut hit med gott samvete eftersom han idag har hunnit deklarera klart och göra avdrag för ditt och datt. Det har hans dotter (som f.ö. är lärare i Ängelholm) sett till att han gjort...
...En stund senare har vi som samtalsämnen hunnit avverka både fåglarna i våtmarken, hur "jävliga ungdomarna nuförtiden är" samt att det minsann var annat på hans tid när han fick smisk av både skolfrökens linjal, rektorns bambupinnar i skåpet längst in på kontoret och dessutom av pappans björnbärsris därhemma. Jag fick en mycket noggrann redogörelse för precis hur det gick till och dessutom exakt hur arg fröken blev när han en gång höll undan fingrarna från linjalens raseri! ...ja jisses, sicken en!
Till slut började jag undra hur mycket klockan var, varpå farbror Dansk halar upp en gammal socka ur fickan och tar ur den i sin tur fram sitt gamla armbandsur. Jag har dock innan dess hunnit titta på mobilklockan och påbörjat processen med att tacka så mycket för mig, men innan jag hann trampa iväg hann vi även med att gå igenom våra cyklars komponenter (framförallt min galvade kedja och breda däck. Hans dylika var...ja ni vet, inte top notch precis) och dessutom, som grädde på moset, diskutera hur det kunde komma sig att sedan länge döda stjärnor fortfarande lyser på stjärnhimlen. Jag kan inte med 100% säkerhet intyga detta, men jag tror inte han någon gång jobbat som fysiklärare, eftersom det annars är en förhållandevis smal sak att räkna på ljusets hastighet i förhållande till avståndet till stjärnan ifråga. Dock var han högst kunnig inom ämnet våtmarksfåglar, och kunde rada upp den ena arten efter den andra, samt vilka individer som blivit av med sina respektive partners och därför nu ligger ensamma och trycker i vassen. Allt på danska dessutom. Härligt!

Nu ska jag bege mig mot västkusten och det kolsyrade vattnets rike igen över helgen! Tjing!

//Danis