En osannolik roadtrip i arbetslöshetens tecken

Så blev den då av, vår lilla Roadtrip till Helsingborg med omnejd. Kosan styrde vi mot Väla Volym, mer specifikt med PC City som mål. Syftet var att lämna in svärbrorens dator på vård. Stackaren har nämligen helt tappat själslig kontakt med sin hårddisk och fungerar följaktligen därefter. Väl ankomna till butiken börjar vi med att lava upp datorburken på en liten vagn, tillnärmelsevis ganska lik en pastellblå rollator avsedd för tekniska apparater. Utrustade till tänderna närmade vi oss butikens servicedesk. Ett litet ljus av hopp uppstod för ett ögonblick när det äntligen blev vår tur, men ljuset släcktes liksom av ljusskäppa när den ca 30-åriga damen på andra sidan desken delgav oss servicens förväntade väntetid, vilken vanligen uppgår till en månad. Detta gjorde min reskamrat lite bekymrad då inte ens ökända OnOff brukar ta så lång tid på sig att skicka iväg saker på service. Sak samma, vi gick vidare med vår hemelektroniksrollator och hamnade bland datormössen. Jag letade upp den enda bluetoothmusen som tycks finnas på marknaden, men lämnade den åt sitt öde då den gick lös på helvilda 499:-. Inne på grannen Felgiganten uppgick priset till 399:-, vilket iofs var lägre, men musen är utseendemässigt ganska tråkig och jag inser att min haltande akasse-ersättning som ännu inte sett dagens ljus aldrig kommer täcka inköpet. Jag sket i datortillbehöret till förmån för IKEAs köttbullemeny "Mellan", varpå Välabesöket fick komma till ända och V70:n knattrade vidare mot nya mål... Tanken var nu att vi skulle åka hem, men dum och ironisk som jag är kläcker jag ur mig den dumma kommentaren: "Vi åker till Indianen!". Som ni kanske förstått är mitt ressällskap inte sen att hänga på ironiska förslag och genast styrdes den mörkgrå Volvon mot E6:an istället för mot planerade E4:an. Efter en strapatsrik färd via Ängelholm, Hallandsås, chipsbilsparkeringen i Hasslöv (Strax utanför Båstad) samt Vallåsen anländer vi på Indianens parkering.


Nu kanske ni inte förstår charmen med Indianen, en liten presentbod längs med riksväg 24. Den heter egentligen Korg- och Slöjdladan och tillhandahåller allt lågprisskräp ni någonsin kan tänka er. Vi förstår inte heller charmen, men eftersom svärbroren tydligen för ca 10 år sedan satte sig på sin lillebrors (som myntade namnet Indianen) plastpilbåge, inköpt just på Indianen, så att den sprack kände iaf jag (som aldrig tidigare satt min fot här men åkt förbi typ 100 ggr) en nyfikenhet komma smygande, och plötsligt var vi där! Indianens rykte motsvarade inte mina lågt ställda förväntningar. Det enda som kändes värre än själva affären och dess skräpprodukter var tanken på att någon faktiskt sitter där varje dag och säljer möget! Vilket liv!



Nästa anhalt på resan innan bilen faktiskt styrdes hemåt blev 24:ans Present och Import, en affär som ni som någonsin kört på 24:an inte kan ha missat. Utanför butiken huserar nämligen allehanda djur, inhemska likväl som exotiska. Seriöst, vem tusan vill ha en plastgorilla i naturlig storlek i trädgården??? Eller för den delen betala tusenlappar för en knähög kalv i bakelit?

Jaja, vem är jag att döma detta på förhand? Ta gärna en titt på deras hemsida och tänk er hur det är att gå in i en plastfigursbutik mitt i ödemarken, där man tydligen tänder takbelysningen först när det kommer en kund... Självklart var vi tvungna att gå in. Självklart kommer vi aldrig mer känna det behovet.

På det hela taget en ganska lyckad ledig, ograverad dag i arbetslöshetens tecken!

/Danis, signing off.