Att sjunga i kör...

...är också ett trevligt sätt att fördriva tiden som arbetslös på. Det är faktiskt ett emellanåt riktigt roligt sätt, lite grann beroende på vad körmedlemmarna utöver stämsång, frasering och nyansering lyckas utöva under övningen.
I den eminenta kyrkokör jag under året hunnit bli medlem i sjungs det högklassig klassisk och högkyrklig musik lika mycket som det uppstår små roliga/intressanta uttalanden eller annat kul som gör sig bra som små korta anekdoter att en gång berätta för barnbarnen. Eller för den delen sina bloggvidimerare.
Igår, kl 1830-2100 var ett sådant tillfälle. Dagens program bestod bland annat i att planera en 70-års-jubilar tillika operamoguls födelsedagsfirande. Eftersom jag (tillsammans med körens egen ambulanssköterska) kom lite sent till övningen tänkte jag som så, att "ojdå, nu blir det lite pinsamt ett ögonblick...". Det blev det inte, eftersom alla var i full gång med diskuterandet av vad som skulle visa sig bli körens framförande under 70års-firandet. Ingen riktade i ögonblicket uppmärksamheten mot entrédörren, utan jag kunde smita in och slinka ner på min stol bland tenorerna, precis framför fönstret med den irriterande blomuslingen som har anammat hobbyn att med sina vassa blad sticka mig i nacken för jämnan.
Jag är övertygad om att berörd 70års-jubilar inte kommer studera denna blogg före sin annalkande födelsedag, så det är troligtvis riskfritt att delge det intressanta inslag som planeras för firandet, vilket handlar om två kör/operasolister som kommer delta bland annat genom att vara inslagna i ett paket innan de gör sin storstilade entré. (Själv hade jag självklart velat få överraskningen uthoppandes ur en jättetårta ;)
45 minuter senare kom vi äntligen igång med något jag (eftersom jag tyvärr inte kommer närvara på firandet) kunde dra någon slags nytta av - övning inför påskhelgens gudstjänster i Hässleholms Kyrka. Det mest minnesvärda från detta är några intressanta uttalanden från körens eminenta ledare. Basdivisionen fick bland annat den lätt omedvetet ironiska kommentaren "Ja, det är bra basar... Jag har hört mycket värre!". Damerna som ordnat med lunch för 60-70 man under senaste konserten fick veta att "Jag tror inte någon har uppskattat er!" Skulle gissa att tanken troligtvis var att ingen framfört ett ordentligt, officiellt tack för slitet, men vad vet jag...? Hon är allt bra rolig, tror dock inte hon vet om det själv. ;)

Någon timme senare är det dags för fikapaus med ständigt mycket goda frallor och någon liten gullig kaka som tilltugg. Ikväll stod tyvärr inga kakor att förtära och frallorna... ja, jag misstänker dem för att vara om inte begagnade så i alla fall något åldersstigna. Svettig ost är aldrig ett gott tecken. Utgår från att jag denna torsdagskväll lyckats få tag i ett måndagsexemplar... (Usch, den var dålig. Ordvitsen alltså.)
Något som livade upp stunden var ett annat uttalande. Damen som låg bakom det hela delgav i diskussionen kring ett framtida körframförande att "Min gode man vill inte betala 400 kronor för att höra på mig, för det gör han ju ändå varje dag." Undrar om det bara var ett gulligt sätt att omtala sin make på eller om hon faktiskt har en god man...??" Tänk om de bara anade hur roliga de är. Då hade kören bara med sina nuvarande medlemmar kunnat bli riktigt gammal!

Kvällen avslutades med ännu mer 70års-förberedelser, nu i form av att sjunga ut ett helt sånghäfte som en annan stackars dam fått i uppdrag att kopiera upp till alla i kören under kvällen. Jag och min körkompis Gulan räknade lite på det hela och kom snart fram till att om varje enskild kopiering i effektiv tid sett skulle ta 5 sekunder skulle denna kopieringshysteri inklusive bladvändning och distribuering ta ca 2 timmar, vilket visade sig stämma ganska bra. En kvart innan avslutning kom hon tillbaka och delade ut en bibba papper till oss var.
Efter att ha tagit oss igenom häftet kom så till sist ytterligare ett moment inför 70års-dagen. (Jisses vilken pärs!) Vi skulle sjunga årets schlagervinnare La Voix, just eftersom 70-åringen är en operatok á la ++. Jag föredrar låtens originalutförande som enmanssång med backing vocals, men med tanke på att sången ifråga är en komplett omöjlighet för gemene man att framföra med någon som helst värdighet i behåll, måste jag ändå medge att resultatet var klart godkänt!

Ha det, och glöm inte att räta på ryggen och andas på rätt ställe! //Danis