Ironisk seriositet i en liten ask

Vilket påhopp!
Av min tågtokige svärbror fick jag nyss höra att jag har en mycket seriös blogg. Hur understår han sig? Här gör man allt för att hålla seriositeten stången och detta är vad man får! Fast det är klart, svärbroren han bygger ju inte precis själv sin berömmelse kring seriositet, utan är i sin person snarare vad man skulle kunna kalla för en ironins högborg, ett fenomen som i uttalandets ögonblick kan ha slagit till med full magnitud.
Vi kan väl i alla fall hoppas på det, att det där hemska påståendet om att bloggen har seriösa grundvalar att vila på snarast var att betrakta som ett praktexemplar på den i väl valda kretsar något så när berömda Götborgshumorn. (För er som inte är så insatta: Götborg är alltså ett efternamn på en ca 65 man stark släkt och inte en västkustsk felstavning.)

Men allvarligt skämtat, idag är tanken (igen) att jag ska bli frisk från en %&#¤&#¤ störig förkylning som innebär att jag är täppt, näsan rinner, ögonen kliar, halsen bränner och det känns som om jag har två golfbollar som satt sig i svalget samt hör jag illa på vänster öra! Don't try this at home! Utöver detta är det också tänkt att jag och nyss nämnda svärbror ska ta oss till Helsingborg för att lämna en dator som krånglar järnet och det är ikväll också dags för ännu en tisdagsdrabbning med scouterna i Tormestorp. Vi får väl se vad som kan tänkas läggas till dagens handlingar och vad som får lämnas därhän, med tanke på denna härliga vårförkylning. Undrar förresten var den kom ifrån? Min fru hävdar starkt att det handlar något slags kyssrelaterat spridande, vilket hon bestämt skyller sin dylika åkomma på. Jag kan dock inte påminna mig om att jag skulle ha sprungit runt och kysst folk på stan... :S

Puss på er! :D