100 inlägg!

En MILSTEN har slutligen nåtts! Självklart var det detta ni direkt tänkte på vid en anblick och inte att bloggen skulle gå i GRAVEN eller något lika obarmhärtigt, såhär efter hela etthundra inläggs anrik historia.
Jag har redan från början proklamerat att denna bloggs huvudsakliga budskap är att arbetslöshet inte är det sämsta, utan att det lägsta man kan sjunka är att dö på första Goomban... tja, ironi kommer man ju långt på, iaf i väl valda kretsar.
Hur som helst visste jag inte vilket ämne jag skulle behandla för att hedra denna milsten, men min kära fru tyckte att svaret på den frågan var självklart. Om HENNE såklart! Så vad gör man? Eftersom jag frågade får jag ju inrätta mig i ledet, men med den lilla twisten att jag helt enkelt här och nu dedikerar detta inlägg till min kära fru, som rätt och slätt är det bästa jag har! :D På så många punkter gör du mitt liv komplett, min älskade! Love U!

Jag har sedan funderat vidare och avgjort frågan i valet av en kort introduktion till hur min mindre älskvärda arbetslöshet tog sin början. Det hela behagade begynna en vinterslaskig torsdagskväll i februari, ett par veckor innan bloggen fick se nätets ljus första gången. Jag satt uppe sent för att fylla i en dryg mängd av information om mig själv och mina förehavanden på Arbetsförnedringens hemsida, för att ha det mesta gjort och få min inskrivning på AF:s kontor att gå så snabbt och smidigt som möjligt på fredagseftermiddagen efter min sista arbetsdag i Halmstad. Ett problem var bara att jag via hemsidan inte kunde boka ett möte med en handläggare, utan det kunde man göra först på plats på kontoret. Det hade jag sedan tidigare fått reda på per telefon, man ville ju vara ute i god tid med att ta reda på hur det rätteligen ska gå till. Men. När jag högst efterlängtansfullt nådde hemsideprocessens slutscen tog det stopp! Nähä minsann, man kunde inte avsluta och spara utan att boka ett möte med en snubbe, trots att man senast jag kollade inte på några villkor fick boka ett möte innan man skrivit in sig på kontoret. Förvirringen är total!

Jaja, skit samma, jag klickar i en tid som verkar passa. (Ett par veckor senare, skall tilläggas, eftersom jag ju skulle åka skidor bland Ramundbergets pister min under min första vecka som arbetslös. Dock inget man vill ska komma tillkänna, för då är jag ju inte fullt tillgänglig för arbete och därmed inte berättigad till akassa! D'OH!) Jag får ett möte med en viss Björn som jag absolut inte känner till, och jag går dagen därpå, "glad" i hågen, upp till AF:s kontor för att snabbt och lätt avsluta min inskrivning med avsikten att från och med måndagen nästföljande vecka stämplas som allmänt arbetslös och dan.

Jag kliver oanmäld in och får, efter att ha stått och sett dum ut i foajén en stund, tag i en arbetsförmedlare. (Dock inte den jag skulle ha ett möte med senare)

Arbetsförmedlaren: "Jaha, jag ser att du var här igår och skrev in dig, ja... hmm..."

Jag: "Va? Nej det var jag verkligen inte."

AF: "Jo det var du visst."

Jag: "Nej, det borde väl jag om någon veta att jag inte var?"

AF: "Men enligt min dator var du här igår. Och skrev in dig."

Jag: "Men det var jag inte. Däremot skrev jag in en attans massa uppgifter på nätet som förberedelse inför inskrivningen jag nu vill genomföra. Sen vill jag, vilket jag mycket noga hört mig för om att man kan, på måndag gå in till ett AF-kontor på annan ort och påanmäla mig för akassa."

AF: "Aha! DÅ fattar jag! Då är det bara att gratulera! Du är den förste i hela kommunen som har lyckats skriva in sig via Internet! Vi är en av några orter i landet där man just nu testkör systemet under ett par veckor, och du är mig veteligen den förste som har lyckats!"

Jag: "Jahaja... så bra?"

AF: "Ja du behöver inte påanmäla dig på måndag, det har du redan fixat. Jag ser dessutom att du har ett möte med Björn om ett par veckor. Välkommen tillbaka då och lycka till!"

Jag: "...?"

And that's the way the cookie crumbles! Jag hade alltså som första person i kommunen lyckats skriva in mig som arbetslös via Internet, och dessutom redan från den 26/2 trots att jag jobbade månaden ut. Men det skulle visst inte göra något, bara det inte blev nåt glapp, det var värre... Kontentan av det hela var alltså att jag nu slapp ta en hel skiddag i Ramundberget till att bara ta mig till det från Ramundberget sett närmaste AF-kontoret, vilket enligt mina undersökningar skulle ligga i den lilla härjedalsbyn Hede, 15 glashala mil bort och mitt ute i ingenting, för att helt enkelt bara tala om att jag ville bli påanmäld för akassa och sen åka de 15 milen tillbaka mellan fjällen. (Det är på det hela taget ganska intressant att jag bara pga en systemtest för inskrivning via nätet kunde bli både inskriven på Arbetsförnedringen och påanmäld för akassa flera dagar innan arbetslösheten faktiskt trädde ikraft, men pga min logistiskt sett opraktiska placering i Härjedalen under veckan klagade jag inte.) Det blev istället en hel, oavbruten skidvecka på fantastisk snö, fikapauser i toppstugan och lagom lite folk i backarna! :)

Fortsättning följer: Mötet med Björnen utan koll...

//D