Everyday life

Såhär mot slutet av dagen, mitt i en helt vanlig vecka under en hittills solig och trevlig höst är det trots allt inte så dumt att vara vara arbetslös, jobbcoacher och uteblivna tjänster till trots. Låt oss till att börja med slå fast en gammal klok devis; "Det sämsta är inte att vara arbetslös - det sämsta är att dö på första Goomban." Jag menar, när jag tänker närmare på saken, inte tusan var det något annat onödigt folk som störde när jag idag tog en dag helt för mig själv ute i Vedema, avkopplande och lugnande långt från allt vad besvärliga telefonsamtal och mailadresser heter. Det är långt ifrån alla arbetsföra svenskar som under sen förmiddag får möjligheten att bara ta sin nyservade och väloljade vita Volvo och försvinna ett par timmar, enbart för att man får lust. Det är inte var människa som har en underbar fru som man kan dela resminnen och resdrömmar med, eller gå ut och äta gott med på kvällen bara för att fira vardagens emellanåt välmenande ahaupplevelser.
Ibland visar det sig helt enkelt, om man tänker efter, att vardagen inte är mycket att bekymra sig över bara för att man är arbetslös och inte har något direkt mål med just de 24 timmar som utgör det aktuella dygnet man lever just nu. Jag har ju trots allt ett mål jag inte nått än, och tur är väl det. Hur skulle jag annars veta åt vilket håll jag skulle styra S40:n, hoppa med Mario, svänga min Crescent-mtb, svinga svärdet med Link, eller för den delen trampa med Vagabondskorna eller Jesussandalerna?

Idag måste jag säga att det mesta gått min väg, inifrån och ut! I'm actually quite a happy man! Skulle bara säga det... :D

Vi skulle säkert kunna vara någon annanstans,
där blåsten inte skrämmer varje natt,
där du lugnt kan gå i skogen utan skor.
Vi kommer säkert att hamna där en dag.

Men det här är inte fel, här mår jag faktiskt ganska bra.
Det är inte alls dumt, här är vi lyckliga, du och jag.
Visst är det så, när vi nu kommit att förstå,
att livet vi söker finns här, under resans gång.

Det är möjligt att det finns en annan plats,
där mörkret inte faller lika hårt,
där du kan njuta av tusen fåglars sång.
Det är möjligt att vi kommer dit en dag.

Men det här är inte fel, här mår jag faktiskt ganska bra.
Det är inte alls dumt, här är vi lyckliga, du och jag.
Visst är det så, när vi nu kommit att förstå,
att livet vi söker finns här, under resans gång.

Tomas Ledin, 1996.

//D