DOH! ><

Det är så hälsosamt och stärkande på AF! Det är inte klokt vad uppfriskande det var att äntligen få återvända till dessa lokaler och insupa omätbara kunskaper kring... precis ingenting nytt. Alls!

Jag kom dit, såg som vanligt lite lätt vilsen ut för att inte verka van vid platsen. Jag frågade mig för hos en arbetsförmedlare (eller vad stackaren nu jobbar som) om var mötet klockan 13.30 var någonstans. Det visste han inte. Han visste heller inte var min handläggare fanns, eller om det var någon mer som skulle till mötet. Han visste ingenting. Dock verkade som om han satte sig vid sin arbetsplats och försökte ringa nån som visste, eftersom han gjorde det i samma andetag som han sa att han skulle kolla upp det. Men han satt på sin stol och satt bara mest, med mig tittandes på honom med i argsinthet eskalerande blickar. Hjälpte inte till mycket.

Ett par minuter senare dök en annan arbetsförnedrare upp och frågade om jag fått hjälp. Denne man (som f.ö. var den ende som kunde hjälpa mig till något vettigt svar förra gången jag var här och "hade" skrivit in mig) gick iväg och kollade med min handläggare, vars whereabouts nu faktiskt var av känd sort, till skillnad mot hos farbrorn från alldeles nyss.

Jaja, hur som helst fick jag av min handläggare reda på att det skulle dröja ett par minuter och sedan kallade de in oss som skulle på mötet. Jag satte mig ner i en halvbekväm fåtölj och läste i godan ro ett par reportage ur världens mest spridda samt intelligensbefriade dagstidning. Det ena handlade om en tant som 102 år gammal hade slutat röka. Under en bild på henne stod det "Här slutar hon röka". På bilden rökte hon en cigarett. Det andra reportaget handlade om cigarettstatistik. Enligt detta röks det på jorden ca 5,5 biljarder cigaretter om året. Med lite snabb huvudräkning och grova avrundningar skulle det alltså betyda att varenda person runt hela jordens djupblå rund i snitt röker ca 3000 cigaretter om dagen. Källkritik och korrekturläsning är nog inget Metro pysslar med...

Nog om detta. Plötsligt dyker det upp ett anlete jag känner igen. En av mina närmre bekanta, dagligen aningen bitter över sin nuvarande jobbsituation, ska också på det beryktade mötet. Joyous! Nu har jag iaf någon att prata lite dynga med innan det hela sparkar igång. Vi beklagar oss lite över vår närvaro på platsen för att sedan slussas in i ett rum och bockas av på en lista. Vi får bland annat reda på att:

- Jobbcoacher "jobbar med en speciell arbetsuppgift". Slut citat.

- Man kan anmäla sig för att få hjälp med att navigera på AF:s hemsida på fredagar.

- Man kan få praktik mot samma ersättning man har när man inte gör praktik. alltså inget nytt.

- Den ena arbetsförmedlaren som ledde mötet har ett gammalt sår på handen, vilket måste sköljas av ibland.

Vidare roade vi oss med att sitta och rulla runt på ett par med hjul försedda stolar, väntandes på ett enskilt samtal med våra handläggare. Vi försökte även komma på ett begrepp för stolar med hjul. Rullstolar klingar fel på något sätt. Allt detta medan ynglingar iförda hörlurar i storlek badring går runt och medmänskligt låter oss vara medlyssnande till deras gräsliga val av "musik". Därpå följande minuter får jag ett papper om en kurs i att starta företag. därpå beger jag mig mot ICA Kvantum för inhandlande av lasagneplattor.

Oh what a day, what a happy, happy day! Spread the Gospel!

//D