Jobbcoach

Idag ska jag bege mig mot de övre regionerna av Första Avenyn för att förära Arbetsförnedringen ett av dem själv påanmält besök, till ett informationsmöte som enligt min uppfattning ska handla om jobbcoacher och praktik, samt en unik möjlighet till att få ställa frågor. Jaha? Damn, that is THE opportunity, i say! Ja, sen får man också möjlighet att träffa sin handläggare mycket kort, efter mötet.
Hur som helst så verkar det vara ungefär i denna riktning som många arbetsberövade svenskar just nu får vandra, med vinkel ungefär rakt mot dessa samhällsindivider som liksom ur marken upphoppande svampar plötsligt förvandlats till det som kallas "jobbcoach". Jag ska inte uttrycka mig förtryckande mot dessa förrän jag har någon erfarenhet i ämnet, men det hela verkar faktiskt lite som ur en fars uppkommet.
Hörde på P1:s morgonprogram för kanske en halvtimme sedan historien om en jämtländsk familj där bägge föräldrarna jobbade på försäkringsbolaget Aktsam tills för ungefär ett år sedan. De blev bägge arbetslösa och fick börja leva på a-kassa. Känns bekant. De fick sälja en bil, sluta handla saker, inte göra något kul, sluta resa, äta billig och mindre glamorös mat samt vända på vartenda öre. Känns lika bekant.
Men HEUREKA! Mannen i familjen fick till slut en liten glimt av ljus att skåda. Då arbetsförmedlingen inte kunnat hitta ett jobb åt honom blev han till slut erbjuden att året ut jobba som... JOBBCOACH! Joy to the world! Från arbetslös försäkringssäljare till jobbcoach!
Vem vet, kanske jag också hamnar där? Jag har ju trots allt mina personliga skillz i CV-skrivande att tillgå, samt ett sporadiskt förflutet på Sveland. Jag får väl helt enkelt se vad de har att säga mig idag, där i arbetslöshetens högborg.

//D