Kvällsnöje: Cloverfield (spoilervarning)

Då frun fortsätter sin Budapestvistelse och jag ikväll suttit hemma i min ensamhet har jag för en gångs skull passat på att slå en kik på en film som varken är en komedi eller någon dryg dramahistoria. Kvällen till ära föll lotten på Cloverfield, en typiskt amerikansk actionrulle som hamnar precis exakt mitt emellan The Blair Witch Project och War of the Worlds, eller om man så vill; handkamerafilmad Godzilla. Det rör sig om en så där alldeles lagom tankeverksamhetsansträngande film man faktiskt inte ens i 10 sekunder behöver tänka själv under. Snarare efter. Varför dyker det upp ett fullständigt gigantiskt slemproppsmonster ur just Hudsonfloden? (Ja, jag är medveten om den kraschande satelliten, men det tycker jag inte är skäl nog...) Varför vill nämnda monster tvunget klämma sig in bland en massa (med sina egna mått mätt) trånga avenyer mellan skyskraporna på Manhattan och inte ta den enkla vägen till krubbet bland den lägre bebyggelsen på... säg Brooklyn eller i New Jersey? Varför fullständigt exploderar skyskraporna i ett hav av eld när monstret i sakta mak knallar in i dem? Varför exploderar bitna offer utan vidare anledning? Hur kunde det relativt långsamma monstret befinna sig både mitt på Manhattan och i East River under Brooklyn Bridge samtidigt? Gick det inte lite väl snabbt innan militären bestämde sig för att lägga en bombmatta över hela Manhattan (typ världens dyraste stadsdel)? Vad hände sen då?

...på det hela taget var det faktiskt en ganska underhållande, om än lite tveksam historia. Kan dock rekommenderas om du , liksom jag denna kväll, är ute efter en slapp 80-minutare i modern tappning med dunkla scener, mycket action, spår av kalla kårar samt en rejäl dos verklighetsflykt! På det planet gjorde sig filmen riktigt bra, mina frågvisa funderingar till trots.

Now to bed for some sleep...

//D