En blöt cykeltur

Jag behövde varken svettas eller bli regnad på imorse när jag cyklade till jobbet. Det blev en blöt cykeltur i alla fall. Hela vägen från Centrum till Gäddastorp cyklade jag praktiskt taget genom ett moln och blev sådär genomträngande blöt man bara kan bli av dimma så tät att den i princip kan drickas enbart genom morgontrötthetsapterade gäspningar. Glasögonen höll med i frågan.

Jag hade inte heller hunnit så långt på min tur innan jag passerade ett par av innerstadens för festivaldax-dagarna utplacerade Bajamajor, runt vilka det även där förekommit blöta aktiviteter. Jag blev så illa tvungen att cykla rakt genom en liten otrevligt stinkande flodfåra av urin, vilken hade sin springpunkt i nämnda bajamajor, överfulla till synes. Fåran, slingrandes bort mot en gatubrunn, tedde sig allmänt skitäcklig där den bredde ut sig över gatans hela bredd. Framhjulet lyckades jag dock rädda från närkontakt genom ett graciöst luftsprång med cykeln, men bakhjulet kände sig nog aningen besudlat efter passage av möget! Ett högtypiskt festivalsyndrom, eller vad?

//D