Ah! Libiam amor fra cali ci piu caldi baci avra!

Ingen aning om orden sitter ihop som de ska, men det är i alla fall första meningen vi sjöng i La Traviata på Drakamöllan, Österlen, igår kväll. På det hela taget var detta för mig ett unikt tillfälle då jag inte kan tänka mig att jag någonsin skulle uppleva opera, in real life, om jag inte hamnat mitt i en som kördeltagare. Bland annat eftersom jag trots att vara inläst på texten inte begriper ett endaste ord av vad solisterna (eller vi själva för den delen) sjunger. Allt låter precis likadant, och i den obligatoriska dödsscenen som avslutar hela schabraket visar det sig till slut till och med att den person som jag hela tiden trodde var huvudkaraktären Violetta inte var Violetta utan nån helt annan. Eller så bestämde de sig som en liten surprise för att döda en annan karaktär, vad vet jag?


Man är väl ingen operakännare, det är bara att erkänna...! Men nu är det i alla fall upplevt, och det var faktiskt riktigt roligt. Det var något i min värld helt nytt och obeprövat och därmed även ganska spännande. Bara att köra på med eftermiddagens föreställning också!


Ha det!
// Danis