Pinka gärna i kors!

Vi var på bröllop i helgen. Ett typiskt bröllop, två som gifte sig, en som vigde, några som sjöng, mängder med kort som togs, ett och annat tal... ja ni fattar principen...

Jag ber här om att få framföra min webbaserade gratulation, Elin & Olov! Hals- und beinbruch, in alles, bitte!
Nu till bilden: Under festens gång fick gästerna möjlighet att gå in i lokalernas för toalettbesök avsedda utrymmen och där utöver utförande av eventuella naturbehov även skriva ner en kort hälsning på hjärtformade papperslappar, hängandes på väggen strax intill en i samma takt dinglandes penna. Självklart ville även jag utföra detta, men kunde i ögonblicket inte prestera något tillräckligt lysande eller kortfattat att meddela er! - Därav idén om den weblänk jag då plitade ner lite snabbt för att ni (brudparet) skulle hitta hit till [Danis] och i efterhand emottaga hyllningen. MEN, för att inte verka alltför seriös och dan här får jag också skicka med en liten undran inifrån toan ifråga, där jag stod i lördags kväll och författade:
Vad tänkte egentligen personen som designade denna toalett på? Här finns tillgång till två pissoarer innanför en och samma låsningsbara toadörr. Rummet är stort som en normalstor singeltoa. Är det då meningen att man ska säga till sin kompis: "Hej, ska du med på toa? Jag vet en trevlig pissoar för två!" Jag menar, vilka i hela vida världen skulle någonsin få för sig att gå in två på en dubbelpissoar stor nog för en person - och sedan tillsammans låsa om sig som på vilken singeltoa som helst?? Det handlar dessutom om ett handfat, inte två. Helt klart en miss. Antingen går man väl på en singeltoa och låser om sig för att man helst av allt vill vara ifred när man utför sina behov, eller så smiter man in på en allmän pissoar för att man inte hinner eller orkar vänta på att toabåset ska bli ledigt. Inte tusan gör man en kombo och låser om sig tillsammans med en annan väl vald annan herre och står på varandras fötter när man pinkar? Mysigt, indeed...

...hrrm, ja... :S ...

... Hur som helst, grattis till ert nyligen instiftade äktenskap, mina kära vänner! Ett äktenskapligt råd vill jag också delge er: KRAMAR får man aldrig för många av!

//Danis

Irn.Bru

När vi var i London för några veckor sedan hade vi inför resan bland annat fått i uppdrag att köpa hem en flaska Irn Bru. För er som inte är så närgånget bekanta med Storbrittiska drycker och dylika produkter är detta en ursprungligen Skotsk läskedryck med i läsksammanhang ganska hög halt koffein, samt lite lätt läskigt orange färgnyans.

Hur som helst så har vi ikväll inmundigat och utvärderat denna dryck hemma hos uppdragsgivare Cronholm himself. Till att börja med kunde jag konstatera att lukten otvivelaktigt påminde starkt om bamsetandkräm. Så långt en ganska speciell läskupplevelse. Sedan hällde vi upp läsken i glas och helt plötsligt förändrades lukten till att mest påminna om Trocadero, vilket i mina näsborrar enbart var positivt, eftersom Trocadero är en topp10-läsk enligt mig. Sedan smakade vi på drycken. Smaken var liksom en slags kombination mellan sagda lukter, dvs Trocaderotandkräm, fast med en typ av smakstyrka som nästan försvann efter någon sekund av smaklökskontakt.

Att konstatera så här dags är alltså att smaken till största del egentligen består av dess lukt och att den största behållningen är dess i Sverige bestående egenskap av raritet samt den knallorangea färgen. En cool fast lite märklig läsk, helt enkelt.

I jämförelse med "släktingen" Root Beer, i huvudsak återfunnen i USA och i någon variant på Kvantum, var den en himmelsk, kulinarisk upplevelse, men det medför inte att jag kan begripa hur den kan vara Skottlands mest sålda läsk...! :S

//Danis

Fragaria x ananassa

Jag har nu äntligen kommit över ett par exemplar av de länge och nogsamt studerade exemplaren av Fragaria x ananassa. Som vi alla vet är ju denna uppsvällda blomaxel faktiskt bara en hybrid mellan de amerikanska släktingarna Fragaria virginiana och Fragaria moschata, hur ursvensk den än tycks vara rent traditionellt sett. I detta fall visade det sig dock att exemplaren till viss del utgörs av släktingen och ursprungspolaren Fragaria vesca... Tänk som man kan bedra sig!

//Danis

Fotografering...

...är en konst som kräver sin utrustning. Tittade igenom tidningen Fotosidan senast igår och blev återigen alldeles väldans sugen på att införskaffa en systemkamera á la Canon EOS 500d eller möjligtvis 1000d, om jag ska spara lite pengar... så man kan ut och fota på riktigt, liksom!
Och faktiskt kalla det för seriös hobby, om man så vill!

//Danis

Ah! Libiam amor fra cali ci piu caldi baci avra!

Ingen aning om orden sitter ihop som de ska, men det är i alla fall första meningen vi sjöng i La Traviata på Drakamöllan, Österlen, igår kväll. På det hela taget var detta för mig ett unikt tillfälle då jag inte kan tänka mig att jag någonsin skulle uppleva opera, in real life, om jag inte hamnat mitt i en som kördeltagare. Bland annat eftersom jag trots att vara inläst på texten inte begriper ett endaste ord av vad solisterna (eller vi själva för den delen) sjunger. Allt låter precis likadant, och i den obligatoriska dödsscenen som avslutar hela schabraket visar det sig till slut till och med att den person som jag hela tiden trodde var huvudkaraktären Violetta inte var Violetta utan nån helt annan. Eller så bestämde de sig som en liten surprise för att döda en annan karaktär, vad vet jag?


Man är väl ingen operakännare, det är bara att erkänna...! Men nu är det i alla fall upplevt, och det var faktiskt riktigt roligt. Det var något i min värld helt nytt och obeprövat och därmed även ganska spännande. Bara att köra på med eftermiddagens föreställning också!


Ha det!
// Danis

Midsommar i grönskande natur

Som så många andra i vårt avlånga land firade vi midsommar med bordet fulldukat med sill, potatis, gräddfil, gräslök, nubbe samt tilläggen pajer, potatisgratäng, petits choux, köttbullar och sallad för dem som inte åt sig proppmätta på just sillen.

Så långt, folkligt traditionellt ut i fingerspetsarna, men självklart behövde vi röra på oss lite för att skaka ner maten lite längre ner i matspjälkningsapparaten, vilket vi vad jag kan minnas oftast gjort om midsommaraftnarna. Denna gång gick turen runt i Gäddastorp and beyond. Ingen av oss visste riktigt vad som fanns längst in på Växthusvägen, mer än Samhalls hässleholmskontor. Givetvis gick vi vägen ner och fann... en återvändsgränd, samt en liten upptrampad stig rätt ut björksly och annan snårig grönska. Skam den som ger sig, tänkte vi, och tog oss vidare. Dock tog det inte lång tid förrän sällskapets enda barnvagn i täten fick agera bulldozer. Nässlorna räckte oss ända upp i armhålorna och de av oss som inte hade långbyxor kände nog av det hela på ett mycket närgånget sätt. Från Elins blogg ha jag lånat en vacker bild som illustrerar vår vandring mycket målande. Till slut hittade vi dock ett stycke asfaltsväg som tog oss tillbaka till civilisationen och jordgubbarna igen.


Alltid härligt att hitta på lite nya och spännande saker i Midsommar!

//Danis

Arbetsveckan till ända!

Jag fick mig en liten åsikt tilldelad här alldeles nyligen. Faktiskt bara för ett par minuter sedan, av den prekära anledningen att jag minsann inte gjort något inlägg idag. Till mitt försvar resonerade jag som så att jag sdan mitt senaste inlägg faktiskt inte hunnit så mycket mer än att jobba, cyklat hem och vänt för att cykla vidare till den påpekande personen ifråga... två gånger om dessutom, för jag glömde ju givetvis fikabullarna hemma! Damnit!

Jaja, hur som helst så är det enda jag möjligtvis skulle kunna skriva om sedan senast att jag helt enkelt avslutat sommarens första Svelandvecka med bravur - Hela dagens VägVÄRKslista genomarbetad helt på egen hand. Började på morgonen och höll på ända till dags ände. Shittans vad det tar tid, men attans vad gôtt när den är tillryggalagd. (Nu kanske folk börjar tröttna på mitt tjat om denna lista. Faktum är dock att ni högst sannolikt tjatat i precis samma omfattning om ni själva suttit i sitsen jag begagnar under mitt "sommarlov"... men jag lovar här och nu att ni ska slippa tjatet i mesta möjliga mån framöver. Nu är det ju liksom vardagspotatis och inte en behagfull nyhet längre. ;)

Nä, nu väntar midsommar med goda vänner i glada jordgubbars lag samt operasångsdebut av undertecknad, på Österlens operascen i Drakamöllan, utanför Brösarp! Verdis La Traviata ska vi i kyrkokören köra oss igenom, flankerade av solister från Köpenhamnsoperan. Nice indeed, i hope!

Glad midsommar!
//Danis

Ledighet

Under de senaste 3,5 månaderna har jag varit ganska ledig, kan man säga. Dock har jag inte precis kommit till det insiktsfulla moment där man finner ledigheten som objekt för njutning. Detta beror framförallt på just längden på ledigheten (som i folkmun benämns arbetslöshet men i positivare ordalag kan kallas för ledighet) och det faktum att jag haft så mycket att göra att ett ordinärt jobb hade varit omöjligt att klara samtidigt som "ledigheten" ifråga.

Men nog om det. Ledighet är ju faktiskt i vanliga fall något mycket trevligt, till exempel när det i vanliga jobbveckor infaller en helg, ett fenomen som för mig kommer att infalla för första gången sedan februari nu om ett par dagar. I detta fall rör det sig ju dessutom om midsommarhelgen, så den blir ju extra lång och arbetsveckan blir extra kort. Just nu känns det trots nyligen påbörjad arbets-session ganska bra, för då hinner jag smälta Vägverkets tortyrlista en aning...

Dock hade jag en riktig njutarperiod under förra veckan, den redan ganska långa ledigheten till trots. Jag fick faktiskt under några dagar lite välbehövlig respit från allt vad uppgifter, uppdrag och nödvändiga måsten hette, och tillbringade denna nådefulla period av lugn på Bjäre och i Torekov. Även om samtliga fönsterglas i bygget på Skotgränd behövde och fick sig en putsomgång så var det hur gôtt, lugnt och avslappnat som helst att tillbringa några dagar där, alldeles allena. Sova länge, äta frukost i tre timmar, spela Okami, dricka te och äta mörk choklad, vandra runt i åsk-ösregn längs havet och bland väderlekstrotsande moderatbandyspelare, åka runt i UUO och bara uppleva naturen... Supernice!
Ge mig en plätt mark att bygga hus på, i stort sett wherever på den halvön, så skulle jag stormtrivas.

Bilderna är tagna intill en korsning mellan två små vägar uppe på åsen, strax öster om Torekov, på väg mot Mäsinge. Helt underbar plats, med full utsikt över Skälderviken och Kullaberg! Kossor är nog för övrigt de mest lata och rogivande djur i den hittills kända och upptäckta faunan, katter inräknat...

//Danis

Världshistoriens drygaste arbetsuppgift

Den gulliga lilla listan från Vägverket, vilken dagligen radar upp ca 175 A4-sidor med bilförsäkringar i Sveland, som på ena eller andra sättet ska ändras något lite på, har jag nu för andra dagen i rad tagit mig an. Inte kul. Punkt.

!!!%¤&"¤§&#"¤")/§#&¤%@£¤$@£§$¤¤"/&!!!

Det ska dock sägas att mina skillz i datasystemet Mango har ökat med flera 100% sedan imorse, samt min nivå av insatthet i hur jag exakt går tillväga för att modifiera försäkringarna enligt listan och konstens samtliga invecklade regler. Mitt mål är att jobba självständigt på fredag och det känns idag trots allt ganska lovande, fastän att ca 1/3 av dagens lista såhär vid gå hem-dags fortfarande ligger obehandlad. Lite mer databehandlingsövning bara... DOH! ><

//Danis

Sommar igen...

...och i gammal vanlig ordning har jag återigen hamnat på Sveland Försäkringar, Växthusvägen 2. Idag är till halva personalstyrkans förvåning min första dag på jobbet, eftersom min chef blandat ihop datumen och förväntade mig först nästa vecka, vilket hon meddelat på intranätet. Därav total förvirring, men det hela redde dock ut sig i enlighet med min version av det hela och nu sitter jag här igen, för att så göra i 10 veckor framöver. Ett sommarlovstecken så gott som något... :S

Jag har nu börjat dagen med att låta mig instrueras i vägverkets hitskickade dagliga lista över personbilar, lätta lastbilar och diverse andra fordonsliknande försäkringsobjekt, vilkas försäkringar manuellt måste ses över så att de verkligen ligger rätt och riktigt... typ. Nej, jag fattar inte heller mycket i skrivandets stund, men som med alla andra uppgifter på detta ställe sitter det säkerligen som ett mycket lättflutet vatten framåt fredag.

Nytt för denna jobbomgången på Sveland är att jag från och med nästa vecka dessutom får sällskap av lillsvågern.

Glad Sommar! //Danis

Student 09-06-05

I fredags tog Elias så äntligen ut sin efterlängtade studentexamen och kunde pusta ut efter en mycket tuff sistaperiod...hmm... Självklart var vi dagen till ära där med våra skojsiga skyltar, släktingar, kameror och annat bråte och gjorde dagen så traditionsenlig vi bara förmådde. Den svåraste biten var nog att parera vädret som bjöd på omväxlande sol och ösregn, med vi lyckades trots allt ro det hela iland i slutändan. Tyvärr fick vi aldrig en skymt av Elias klasslastbil i kortegen på stan då regnet fick dem att snabbare än avsett återvända till utgångsläget på Tekniskans parkering bakom idrottssalen. Men vi fick i alla fall se själva lastbilen, tom på studenter men pyntad och grann, efter att ha hämtat upp vår lilla slipsgosse efter avslutad tur. Till slut lyckades vi, trafikkaos till trots, även ta oss hem från sagda parkering, efter att ha övertalat chauffören att gena över gräset bakom parkeringen (innan alla andra tog den chansen) och raskt sno förbi alla stackars irrande bilar genom att köra runt bakom skolan och smita ut på Viaduktgatan det hållet istället.

Skyltarna, ja...

Årets tema blev mer åt den sammanhängande än kaotiska typen, utfört i huvudsakligen svart, vitt och rött, med vissa inslag av Pacman-gult. Det kaotiska temat kom vi dock inte helt ifrån, vilket ni kan se på alla bilder vi grävt fram ur våra gömmor för att sedan ensemblera till ett kontrollerat fotomins-gytter. Lille Man är en linslus utan dess like och har liksom inte bara en fotomin, utan kanske en miljon, men inte en enda som ser särdeles normal ut...

På söndagen var det dags för studentbal och hela stan var full av finklätt folk och mindre finklätt folk som tittade på det finklädda folket. Elias och hans flickvän Desirée var självklart inget undantag för det ena av dessa, dvs det finklädda folket. Efter att ha gått igeom en intensiv fotosession nere vid Finjasjön och sedan fått skjuts i en vit Audicabbe till Stortorget och balen vandrade de så sakta nerför röda mattan och gången mellan allt ihopsamlat och fotograferande folk. (Särskilt intressant folk stod att beskåda på en balkong ovanför Nisses, vilken närmast liknade någon typ av Span-lägenhet med i alla fall 5 kamerastativ med en varsin ivrig fotograf monterade och skjutklara.) I vinrött matchades varandra gjorde Elias och Dessi en nästan fulländad Silviavink innan de travade vidare mot champagnen och laxen, eller vad det månde vara...

Grattis till studenten, Elias och Dessi!

//Danis

Tokflytten

Jag måste få berätta om en person jag inte känner men som ändå står oss väldigt nära... eller i alla fall bor oss väldigt nära. Hans efternamn är skrämmande likt filsorten Onaka (kolla under DETTA inlägg och gissa vem...) och han bodde tills alldeles nyligen tillsammans med sin sambo (eller nåt) innanför dörren alldeles intill vår.
Denne man vet inte hur man gör när man flyttar, det är bara att konstatera. För en dryg vecka sedan började det bäras ut lådor, prylar och möbler från lägenheten, till (vad vi trodde) någon form av flyttbil. MEN, så hörde vi för några kvällar sedan hur vår granne tillsammans med någon högst sannolikt totalt oregistrerad flyttfirma grälade om att det inte specificerats rätt angående antalet möbler och dylikt som skulle flyttas till Ängelholm, vid beställning av frmans tjänster.
Det hela slutade med att sakerna stod kvar i vår trappuppgång ända tills i torsdags, när det på vårt våningsplan endast fanns kvar krukväxter, ett par flyttlådor - och öl. Jag säger inte mer än så utan låter nedan följande bilder på de olika våningsplanen tala för sig själva.


Våning 4 (vår våning):















Våning 3:















Våning 2:















Utomhus (vid cyklarna, mitt i natten, ösregn - och en soffa!):















//Danis

"Yeah, London, baby!"

Citatet är som vi alla genast begriper lånat från den helsköna karaktären Joey Tribbiani i Friends. En serie som i övrigt nästan alltid kan refereras till i samband med både den ena och den andra händelsen i verkliga livet. I detta fall har jag och Elin med våra bekanta på Sprängarevägen gjort en tripp till London i helgen som gick senast innan denna. Det mest spektakulära över trippen var vårt musikalbesök på Londons West End och The Prince of Wales Theatre för att beskåda Mamma Mia! Fantastiskt roligt och imponerande, rekommenderas varmt till den som kan tänkas gilla lite lättsammare finkultur...
Självklart blev den under trippens gång även tid för lite shopping och en aning turistande. Oxford Street och Tower Bridge fick statuera objekt för dessa ändamål.

Mindre rekommenderbar var vår andra stora upplevelse i London, nämligen The Gatwick Run. Mer om denna panikattack till kollektivresa kan ni läsa HÄR på Elins blogg, där även resten av resan finns kortfattat dokumenterad.

//Danis

25årsdagen!

Läge att inflika att min älskade fru fyllde 25 år i förra veckan. Det har dock stått lite diverse smått och gôtt på mitt av arbetslöshet bepälsade schema även sedan dess, så dessvärre har jag inte hunnit hylla henne här på bloggen sedan vi firade på Cats restaurang och hemma på 19A, men nu tusan!

Jag älskar dig Elin, du är världens sötaste fru, älskling och 25-åring! :D

*Svärbror mumlar något i stil med "toffel", suckar matt och tutar med lokets eltuta på en fokuserad golfare*

//Danis

Angående vår lilla warpzone...

Häromveckan konstaterade jag att vår trappuppgång närmast är att likna vid en warpzone där man hamnar i väl valda delar av världen genom att helt sonika röra sig mellan våningsplanen på ett helt avslappnat, adekvat sätt. Man behöver inte ens boka transfer till nån flygplats.

Nu har jag fått det hela bevisat! (Egentligen för flera år sedan av min uppmärksamma fru, men först nu har jag det på bild) Runt vårt hus och på lite andra platser här och var i den närmre omgivningen står parvis stående små gröna rör att finna. Detta kan ju inte vara annat än ett högst levande bevis på att jag befinner mig mitt i en alldeles äkta warpzone!

(I övrigt vill jag bara ursäkta för lite dassig bildkvalitet på denna och många andra bilder men samtidigt förtydliga att denna blogg inte i någon direkt avsiktlig utsträckning utger sig för att vara någon typ av fotoblogg. Här är det tillfällena som oftast gör bilden, inte kameran. Och tur är väl det, för den kamera jag har med mig när tillfällena dyker upp är sällan min Canon utan i tveklöst flesta fall min sunkiga mobilkamera. (Den hänger liksom med när man tar med sig mobilen...) Men vad gör väl det?!

Ha det! //Danis