Stiftshögtid a 'la Haydn & Mendelsohn

Igår tog vi oss tillsammans med hela högen med kyrkokörfolk ner till kunskapens högborg Lund. Detta med avsikt att närvara med skönsång vid Lunds stifts stifthögtid i Domkyrkan.

Jag och min fru var lite tagna efter lördagens vaccinationsäventyr och var därmed en aning trötta och hade begränsad huvudvärk. Vi hade dock inte dragit på oss något till saken hörande feber av vikt, så dagen var ändå helt okej ur svininfluensesynpunkt och tillställningen i Lunds Domkyrka helt OK så när som på det högst obekväma i att stå i körsångargivakt på en stentrappa i två timmar. Ryggstackar'n ville inte riktigt samma sak som dirigentens taktfasta viftande.

Körsången ifråga blev godkänt utförd, bortsett från ett verk. Insikten kom helt plötsligt till mig, som ett bombnedslag, att jag under övningarna av detta verk mest suttit och lyssnat in mina tenorpolare och hängt på. Nu stod jag allra längst bak i en jättekör i en jättekyrka och hörde bokstavligt talat ingenting av vad de andra sjöng. Således blev det ingen medhörning och koncentrationen tvingades upp till max för åstadkommandet av ett i alla fall hjälpligt försök till tenorstämma från mitt och mina uppenbarligen lika förlorade granntenorer på bakersta raden.

Till dagens tilldragelse i Domkyrkan väntades uppenbarligen mycket folk och därför hänvisades man från ordinarie toaletter ut till bajamajor på Krafftstorg. Eftersom tilldragelsen också fordrade kostym följde således strax mitt livs första Bajamajebesök iförd just kostym. Mycket speciellt! Vanligtvis är utstyrseln lite mer scoutlägerassocierad när bajamajor kommer på tal.

Något annat minnesvärt var några av de för oss okända damerna från andra körer i Skåne. Ett par av dem tjatade och gnällde så mycket på att de inte hörde vad dirigenten sa, sannolikt mest beroende på just deras eget tjat. Något de närmast belägna andra körsångarna kan intyga. Min fru var en av de drabbade kring sagda damer, eller ska vi säga tanter?

Vidare har jag träffat skäggiga damen. Den riktiga alltså!! Jag skojar inte när jag säger att hon lirar i samma skäggliga som vilken italiensk rörmokare som helst! Riktigt läskigt! På plats fanns även en riktig mikrofon! Frillan var ett perfekt klotrunt, stabilt fluff, utan några som helst uppenbara avvikelser i klotmönstret!

I övrigt en alldeles vanlig söndagkväll...

//D