Gott nytt.

Behövs väl inte mer än så? Ha ett fint 2012, kära läsare.

Published with Blogger-droid v2.0.1

I postfacket

Är det alltså verkligen tanken att jag ska läsa den här?

Published with Blogger-droid v2.0.1

Dubbelsuck

Jag har ett jojokort som täcker bland annat denna dag. Det faktumet påverkar inte tillnärmelsevis minnet.

Published with Blogger-droid v2.0.1

NAS Christmas

Vår trådlösa router därhemma har börjat krångla. Inte vet jag varför vi på mer surprise-basis än något annat har åtkomst till Internet eller varför jag inte kan skriva ut på nätverksskrivaren, men det ger mig iaf en anledning att önska mig denna kombination av NAS och trådlös gigabitrouter: LaCie Wireless Space 2 TB.

//D

Trådlöst ljud

Ni vet barn? Det finns en viss risk att sådana vaknar av plötsliga ljud och dylikt när de ligger och sover för natten. Det är ett bekymmer. Vår TV därhemma är nämligen rent avståndsmässigt placerad närmre lilltösens säng än min TVspelsfåtölj. Det säger egentligen mest om det alltför stora avståndet mellan TV:n och fåtöljen, en direkt följd av ett svårmöblerat vardagsrum. En annan följd av detta är att själva stämningen och känslan i ett TVspel där musik och ljud har en viktig roll lätt går förlorad när man helt enkelt blir så illa tvungen att ha så låg volym på TV:n att man knappt hör något ljud alls. Man skulle ju kunna köra med hörlurar, men återigen blir TV-till-fåtölj-avståndet en käpphäst i ekorrhjulet.
Lösningen: Ett par ordentliga trådlösa hörlurar, givetvis. Problemet med denna produktlinje är dessvärre priset. Ska det alls vara lönt att köpa ett par måste man enligt min mening ha ett par där bakgrundsbrus är försumbart eller allra helst obefintligt och dessutom bör de vara bekväma och ha precis lika bra ljus som ett par lurar med tråd. Efter en snabb koll på marknaden återstår inte jättemånga alternativ. Precis dessa vill jag ha i julklapp:
Sennheiser RS180. De ligger nu i min önskelista. For your convenience,

Så gå nu inte och köp ett par analoga lurar från Clas Ohlson. De är INTE bra. Tills jag får mina Sennheiserlurar använder jag vanlig, trasslig förlängningskabel. Ska bara skaffa en sådan också.
//D

IKEA-lunch på jobbtid

Det var definitivt en polskbrytande dam i kassan. Carl alltså.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Vad är det här fotot värt för dig?

Precis. 30,5 miljoner kronor, eller 4,3 miljoner dollar. Just vad jag också hade tänkt ge, om jag bara hade haft råd att ta mig till auktionen i New York. Världens dyraste fotografi hittills. Jag hade i och för sig tänkt erbjuda säljaren att byta mot en bild på mig när jag sågar med stämjärn i en julgran - en bild jag inte ens behövt photoshoppa, vilket tydligen ska vara fallet med bilden ovan. Hade ni tackat nej? Verkligen?
//D

Varför Skyward Sword är bättre än Skyrim

"Nä det är det inte för Zelda har varken blod, HD-upplösning eller realistisk grafik!" Ni kan sluta läsa som tänkte ungefär detta, då era inskränkta referensramar begränsar till er egen dumhet oavsett. Ni andra:

"Bättre" är ett subjektivt betyg som speglar personliga åsikter, men rubriken lockar er att läsa. (Likväl är det sant. :P ) Så har vi klarat av det.
Häromkvällen hade jag förmånen att besöka och beskåda en av mina vänner spelandes Skyrim på PS3. Den sociala biten av umgänget gick tämligen förlorad till spelets odelade fördel. Nog om det. Jag har själv spelat The Legend of Zelda - Skyward Sword några timmar under den gångna helgen. Detta fåtalet speltimmar till trots har jag en hel del indata att jämföra i en studie av dessa två nysläppta storverken. Onwards...

UTSEENDET
The Elder Scrolls V - Skyrim - är som de flesta vet ett vackert RPG med realistiska miljöer, karaktärer och drösvis med dialog med 1X2-alternativ - värsta tipsrundan med andra ord. I många ADV/RPG-spel jag spelat genom åren är mängden levande motkaraktärer och allsköns varelser i en komplett öppen spelvärld något jag saknat. Detta har Skyrim, liksom tidigare episoder i Elder Scrolls-serien. Men efter att under ett par timmars tid granskat den visuella aspekten av Skyrim slår det mig att grafiken förvisso är välgenomarbetad, men ändå inte tillför så mycket mer än ett snyggt första intryck. När du väl sätter dig in i spelets händelseförlopp tänker du inte särdeles mycket på trädstammarnas textur eller Overlordens benpipenyanser. Däremot tänker jag på att varenda buske består av ett par platta skivor som renderas medan man tittar på. Dessutom ser spelet grafikmässigt ut som gjort i grafikmotorn till vilket himlans spel som helst av idag - Uncharted, Battlefield, Call of Duty, Assassins Creed, Fifa, you name it. Ett spel som om några år troligtvis kommer se föråldrat ut med andra ord.
Vi tar ett raskt kliv över till The Legend of Zelda - Skyward Sword. Spelets tekniska specifikationer kan inte mäta sig med Skyrim på någon punkt, men utnyttjar Wii:ns kapacitet högst effektivt och visar upp en förvisso lite jaggad grafik men med en stil som ramar in Zeldakänslan knasbra. Lite som en oljemålning - Twilight Princess möter Wind Waker. Spelet sätter en ton som är trollbindande precis som spelkänslan och atmosfären. Just som i 8 år gamla Wind Waker kommer grafikstilen i Skyward Sword dessutom inte föråldras. Den blir äldre, men inte föråldrad. Den kommer funka precis lika bra om fem år. Det kommer inte Skyrim kunna prestera i sitt fack.

Nästa sak som slog mig under lördagkvällens session var levandegraden i Skyrim. Trots att världen på lite avstånd ser nästan fotorealistisk ut kan jag inte säga att den såg speciellt levande ut. Allting i själva spelvärlden, bortsett från vattendrag och moln, ligger blick stilla. Inte ett grässtrå rör sig för vinden. Spelkameran är dessutom stel som ett lik. Inga organiska svepningar och mjuka rörelser utan raka panoreringar och blickstilla vinklar. Det gör faktiskt väldigt mycket för det visuella intrycket. I stillbilder från spelet kan man inte annat än erkänna att det ser vansinnigt vackert ut - men det är just stillbilder som är imponerande. Live är det inte lika övertygande.
Sammantaget hade jag velat ta spelvärldens öppenhet och variation från Skyrim och kombinera med den mer lekfulla, levande stilen från Skyward Sword, inklusive kamera. Lägg sedan till mängden levande varelser i Skyrim och du har en grym spelvärldsupplevelse.

KONTROLLER
Jag har sagt det förr. Det låter klyschigt. Men ändå - Det finns INGEN spelkontroll på någon plattform som i tredje person kan mäta sig med med Nintendos två stora serier. Ingen hoppar som Mario, och ingen svingar svärd som Link. Framförallt nu som Link styrs med Wii Remote Plus, vilken härmar minsta handledsrörelse. Första gången jag testade denna tilllbehör var det i Wii Sports Resorts. Inget intryck whatsoever. Nu däremot verkar utvecklarna ha fattat vad det handlar om. För första gången styr du Links svärd på riktigt. Swordfighting is breathtaking. Det finns inget motstycke.
Liksom i otaliga andra spel verkar (märk väl, verkar - jag har inte styrt själv, men jag är övertygad om att jag har rätt) Skyrims spelkontroll vara lika digital som impulsen från handkontrollens knapp. Tryck - sving - vänta - tryck -sving - vänta - osv... Stelt och oinspirerande samt inte på något sätt en central del av spelkonceptet. Det borde det vara i ett RPG av denan magnitud. Innan du vet ordet av har trögheten i kontrollen orsakat dig ytterligare utnyttjande av din senaste sparpunkt.
Jag föredrar personligen tredjepersonsperpektivet i rpg-genren. Den ger mer liv åt upplevelsen och tillåter betydligt friare rörelser och överblick av situationen. I Skyrim kan du förvisso växla till tredjeperson, men omedelbart kommer du märka att rörelseschemat är anpassat till förstaperson. Inga mjuka rörelser, mycket framåt, bakåt, vänster, höger, stopp. Lite som linedance.
Vinnare: Skyward Sword. Inga kompromisser.

INLEVELSE
När jag säger inlevelse syftar jag på story, karaktärer och dialog. Givetvis har bägge jämförelseobjekten dessa element inbäddade, men de används på helt olika sätt. Medan Skyward Sword på vanligt Zeldamanér har en flora av levande karaktärer med ansiktsuttryck som ensamma kan skapa sinnesstämning i spelet bjuder Skyrim på karaktärer som är stelopererade och lika charmiga som Ethan Hunt i Mission Impossible till Nintendo 64. Däremot upplever du i Skyrim en episk storslagenhet a'la Sagan om ringen som inte finner sitt motstycke hos något Nintendo någonsin skapat. Dock är det inte tanken att spelen ska leverera samma typ av atmosfär, så jämförelsen är inte riktigt rättvis. Tittar vi på story och dialog är dessa element högst levande och centrala för upplevelsen av Skyward Sword. De berör spelaren emotionellt, men tillåter inte densamme att påverka händelseförloppet. Skyrim kan påverkas av aktiva val i dialogerna, men fortfarande är händelseförloppet inte direkt något för en cineast. Storyn rör sig framåt, men liksom rörelsekontrollen våldsamt stötigt och stelt. Ingen inlevelse.

Till Skyrims fördel kopplar vi dock tillbaka till själva spelvärlden och dess invånare igen. Vad som i Zeldaspelen går på automat-tunnlat sätt men som i Skyrim helt styrs av spelaren är det geografiska fortskridandet. "Levandeheten" i att själv behöva leta upp en stad, person eller föremål någonstans i spelets utmarker är avsevärt med inlevelsebejakande än att som i Zeldaspelen bli transporterad från den ena punkten till den andra, bli serverad den ena avgörande händelsen efter den andra och ständigt ha en rådgivande/avslöjande följeslagare vid sin sida. Jag tycker att Nintendo på senare år har lyckats jobba bort större delen av sin barnspelsstämpel, men på denna punkt verkar de aldrig kunna bättra sig. Och jag har föga förhoppningar som att storslagna fältslag, episka strider och faktiskt ondskefullt mörker någonsin kommer drabba Hyrule.
En fördel för Skyrim ligger också i den ansenligare mängden levande individer i Skyrims värld - det ger liv åt upplevelsen.

Vinnare: Smaksak.

SLUTLIGEN
Är jag ute efter ett drömsk, upplevelserikt rollspel med levande karaktärer, trollbindande händelseförlopp, spelkontroll utan motstycke samt häftiga miljöer som inte nödvändigtvis måste se realistiska ut finns ingen anledning att välja något annat än Zelda. Förrän jag har spelat klart spelet. Då tar jag med glädje upp PS3-kontrollen i Skyrim. Om jag hade haft någon. :P

//D

Fredag

Veckans jobb är utfört. Det är fredagen den 18 november 2011. 

Let's go. //D

Yay!

Den perfekta listan

Givetvis är ni upp över öronen nyfikna på vilka de där 16 perfekta spelen på Famitsus lista är.

Läs och begrunda.

1. The Legend of Zelda: Ocarina of Time (1998, Nintendo, till Nintendo 64)
2. Soulcalibur (1999, Namco, till Dreamcast)
3. Vagrant Story (2000, Square Co., till PlayStation)
4. The Legend of Zelda: The Wind Waker (2003, Nintendo, till Nintendo GameCube)
5. Nintendogs (2005, Nintendo, till Nintendo DS)
6. Final Fantasy XII (2006, Square Enix, till PlayStation 2)
7. Super Smash Bros. Brawl (2008, Nintendo, till Wii)
8. Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots (2008, Konami, till PlayStation 3)
9. 428: Fūsa Sareta Shibuya de (2008, Sega, till Wii)
10. Dragon Quest IX: Sentinels of the Starry Skies (2009, Square Enix, till Nintendo DS)
11. Monster Hunter Tri (2009, Capcom, till Wii)
12. Bayonetta (2009, Sega, till Xbox 360)
13. New Super Mario Bros. Wii (2009, Nintendo, till Wii)
14. Metal Gear Solid: Peace Walker (2010, Konami, till PlayStation Portable)
15. Pokémon Black and White (2010, Nintendo, till Nintendo DS)
16. The Legend of Zelda: Skyward Sword (2011, Nintendo, till Wii)

Va? Var är Brandman?

//D

Skyward Sword Famitsus 16:e perfekta

Spiken i kistan. Skyward sword blev årets första och historiens 16:e spel att erhålla perfekta resultatet 40/40 poäng i japanska spelmagasinet Famitsus recension.

 Vi minns med värme hur Ocarina of Time 1998 blev det första någonsin och hur Wind Waker 2002 blev det fjärde. Skyward Sword blev Zeldaseriens tredje perfekta instans i klotets viktigaste spelrecensionsarkiv.
Nu återstår att se om spelet lyckas springa om sin 13 år gamla Nintendo 64-like som fortfarande toppar gamereankings.com:s lista över världens bästa spel genom tiderna.
En fredag har aldrig känts så långt borta som i innevarande vecka.
//D

Barnvaktsbonanza

Dagen till ära är undertecknad pappaledig under eftermiddagen och passar då på att slappa lite. Dvs ha både Tuva och kusin Teddan hemma medan respektive mammor ränner runt på annat håll. För tillfället äter de yngre mellanmål som kräm. Ena minuten ropar Tuva "Käm!" och pekar på Teodors tallrik, för att tala om att båda vill ha mer. Andra minuten ropar Teodor "Tam!" och pekar på bägges tallrikar för att säga precis samma sak.

De två kusinerna är nog lyckligast i världen när de leker tillsammans. Klossar, vagnen, tittut, lego, busa i stora sängen, tända och släcka lampor med mera... Faktiskt inget jättejobb att se efter denna dynamiska duo. Eventuellt med undantag av understrykningspennemissbruket vi nyss lyckades avvärja och gnugga bort...
//D

Julklappstips

Jag har egentligen inte ägnat det mycket tanke, men efter att ha läst ett par recensioner av Michel Ancels senaste konstverk - Rayman Origins - inser jag att spelet absolut bör finnas i denne plattformsnörds wii-samling.

Europas Miyamoto har nu anslutit sig back to basic-skaran och gjort en formidabel 2D-plattformare som går lös på ca 350-400 svenska pengar. Perfekt julklapp till undertecknad, right?

//D

Bara dagar återstår

10 av 10 i IGN:s recension - Masterpiece. Edge: Perfect 10. Kan det bli tydligare?
På rak arm kan jag inte erinra mig många spel som erhållit samma betyg rakt över hos de stora recensenterna. På fredag släpps The legend of Zelda: Skyward Sword. Vi håller andan.
//D

Jättespeciellt. Eller hur?

Det var då ett himla tjat om dessa ettor. Fyll år hit, gift dig dit, fotografera och föreviga åt höger och vänster.
Så här kommer mitt bidrag, datumet till ära: min väldigt speciella busshållplats. Nästan magiskt. Ointressant. I övrigt tjuvlyssnar jag på en konversation mellan två tonåringar om vem av dem som kan få in flest mackor i munnen samtidigt. 4 st är INGA problem för någondera parterna.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Tidsskillnad

Nog för att sömnigheten lätt tar överhanden under morgonpendlandet, men inte har jag väl lyckats missa att jag rest från en tidszon till en annan? Eller?
När jag startade datorn imorse:

//D

A case for Assemblyman

Ur monteringsanvisningen till Energetics crosstrainer E 5.5...
Känn på den, legobyggare!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Spoileralert

Det närmar sig med stormsteg.
Har själv inte tittat på denna video som skall innehålla en och annan spoiler än...



You dare? //D

Från en samhällstjänst till en annan?

Dundertidningen Metro fortsätter på sin skärpta bana. Igår publicerade blaskan bilden nedan och vi kunde konstatera att den avhoppade SD-spolingen nu ämnas gå in i en annorlunda typ av samhällstjänst. Undrar just om han får välja missbrukare själv, eller om missbrukaren ifråga behöver samtycka till vården?

//D

Nostalgitripp på Frykholmsgatan

Såväl vokabulär som handstil är under all kritik men det ska erkännas att jag smålog något åt dörrens burdusa manér.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Signalfel och frost

Första ordentliga frostnatten har passerat. Ni vet alla vad det innebär för kollektivtrafiken. Här har mobilkameran fångat väg 21 i gryningsljus.
//D

Published with Blogger-droid v1.6.7

Är 100 speltimmar i Skyward Sword något bra?

//D

Såsom seden i denna branch bjuder

I går kväll försökte jag förklara för min lillsvåger spelutvecklaren vad ordet kutym betyder. På mitt kontor tycks detta vara ett exempel på tillämpning av begreppet: --->
Ta gärna ett titt på föregåede inlägg och gör er en bild av vad som är "kutym" på mitt jobb. Suck. Och måndagmorgon är det...
//D

Definition av frustration

Hade jag fått en femma varje gång det här felmeddelandet, inbegripandes total programkrasch inklusive CADritningsförlust bortom all räddning, dök upp hade jag varit miljonär vid det här laget. Känns som läge att ta helg nu.
//D

Här ryker julstämningen

Titta noga på mannen i skyliftkorgen.

Farbror kommer från Höörs Farmartjänst och har troligen av Kristianstads kommun hyrts in för att  reducera min och mina kollegors julstämning. Ljusslingan i träden kring resecentrum har nämligen åtminstone så länge jag förvärvsarbetat i Kristianstad suttit uppe för att lysa upp vår tillvaro kring årets mörkare, mer stämningsfulla del. Nu är det dock klippt.

Likt en illasinnad hackspett kommer sekatören flygandes och klipper obönhörligen av trådarna till ljusslingan som vore de små tunna kvistar av vedartad typ. Känslokallt låter den kepsbeklädda mannen tråddelarna glida ur arbetshandskens grepp och falla till marken som torra höstlöv. Låt oss så smått förundras över detta tillgrepp så här ett par månader innan 2011 års adventstids intåg över världen. Låt oss också hoppas att den stackars slingan efter lång och trogen tjänst orsaksvis togs ned av uttjänthet och snart ersätts av en lovande yngre förmåga.
//D

Anekdoten om Erling, den tysta telefonterroristen

För drygt ett och ett halvt år sedan fick jag en sprillans ny jobbmobiltelefon. Det är en HTC Hero. Den är värdelös, nog sagt. Med den kom ett mobilabonnemang med ett unikt telefonnummer. Man antar av gammal vana att numret går till en själv och ingen annan än densamme. Inget konstigt med det. Men tji fick jag.
Det gick nog så lång tid som ett par månader innan jag blev uppringd av en chaffis på DHL. Han meddelade mig att paketet var framme och att han nu som överenskommet ringt 5 minuter innan han, allt enligt direktiv, ställde paketet utanför dörren. Jag upplyste om att han uppenbarligen ringt fel. Men nähäe du minsann, det hade han verkligen inte gjort. Han hade fått ett nummer och namnet Erling. Det var vad kontaktuppgifter han hade. Han rabblade numret han fått och mycket riktigt stämde det överens med mitt mobilnummer. Jag hade lite jobb med att övertyga farbrorn i andra änden av mobiltråden om att jag inte hette Erling och att han hade fått tag i fel person. Till slut gav han dock med sig och gick buttert med på att lägga på och trots att han inte fått tag i Erling ställa paketet "utanför dörren". Var det nu var någonstans.

Intet ont anande antog jag att fallet var avklarat och att historien kommit till sin ände. Så icke fallet. Någon vecka senare ringer ännu en snubbe från DHL. Samma ärende, samma direktiv, samma svar från mig, samma reaktion från snubben. Ny ledtråd: Paketet ska till E.ON. Tack och hej. En gång är ingen gång, två gånger ett lysande underlag till en anekdot. Tredje gången ringer man från Schenker i ett liknande ärende. Jag börjar bli misstänksam i takt med samtalen som ackompanjeras av flertalet SMS från Conny/Anders på E.ON, vilka bl.a. meddelar att det är dags att lämna in ärenden till årsmötet samt ansöka om motorvärmarersättning i samband med beredskap. Jaha? Ja, och glöm för allt i världen inte att mötet hålls i idrottshallen och att dagriften körs från Älmhult, precis som vanligt. Hälsningar Royan, alternativt Marie - på Elektrikerförbundet respektive Folksam, eller tvärtom, vilket det nu var - vilka dessutom ursäktar sig för "besväret vi orsakat er". Givetvis är ni ursäktade, men ni anar inte för vilket besvär.
Och så här höll det på i flera månader. Därefter slänger vi in en joker i leken. Erlings gamle kompis Roland ringer upp Erling på mobilen. Även Roland bli förvånad över att Erling inte finns på numret. Han begriper inte varför han har fått tag i mig. Vad han däremot vet är att Erling är pensionerad och inte alls jobbar längre. Det var flera år sedan han slutade på E.ON.
Låt oss nu stanna upp ett ögonblick precis här och ställa oss ett par frågor. Om det var flera år sedan Erling jobbade, varför har E.ON kvar mitt nummer som Erlings kontaktuppgift? Varför får jag SMS från E.ON, Elektrikerförbundet samt Folksam? Hur kommer det sig att Roland fortfarande ringer Erlings gamla nummer, om det nu var flera år sen Erling pensionerades? Ringer de varandra ungefär en till två gånger per decennium? Mystiken tätnar, lösningen fördunklas.
Ett tag senare ringer ytterligare en lastbilschaffis om att paketet om 5 minuter ställs utanför dörren - På Västergatan 12. Yes, en ledtråd. Nästa paketleverans meddelas jag att paketet ska till E.ON. i Markaryd. Nu börjar det närma sig. Jag letar genast upp ett nummer som går till E.ON:s centrala växel. Damen som svarar talar om att jag kommit till One Nordic. O_o Jaså, och vad är nu det då? Jo, det är namnet på företaget som köpt upp E.ON ES, vilket tidigare köpte upp elfirman som på sin tid låg på Västergatan 12 i Markaryd. Suck. Så nu både "finns och inte finns" E.ON. Så mycket kunde hon redogöra för, men varför det på Eniro står E.ON AB på adressen ifråga, vem Erling är och framförallt varför jag ideligen blir uppringd av folk som ska till E.ON - det vete fåglarna.
Det tantan presterar är att leta lite i sina register. Hon hittar tyvärr ingen Erling, har ingen som helst aning om någon Erliing någonsin har jobbat på E.ON - MEN - hon har en kille någonstans i Sverige som heter Öhrling i efternamn. Han skulle det kanske kunna vara...? Berövad på allt hopp om hjälp från växeltelefonisten idiotförklarar jag henne i tystnad, tackar så mycket för mig och lägger på. Suckarna inom mig blir allt tyngre. Jag får väl helt enkelt stå ut med paketleveranserna. Kanske kan man rent av ha lite kul med dem? Leverera om dem till Azerbajdzjan eller något. Några minuter lever jag i denna förhoppningslösa dystopi. Sedan ringer det på Erlings gamla nummer. Herr Öhrling säger goddag och talar om att en "vimsig dam från E.ON." har ringt upp honom och anklagat honom för att ringa upp mig stup i kvarten.

*double facepalm*

Ännu en gång får jag förklara den något invecklade historien för ännu en oskyldigt inblandad. Men hör och häpna: Han känner till en man som heter Erling som han har jobbat i hop med. What are the odds? Han lovar att göra sitt bästa för att ordna bort numret från E.ON:s personalregister och tackar för upplysningen om problemet. Heja Öhrling, säger jag! Så nu återstår för mig bara att ordna upp fallet med Elektrikerförbundet, Folksam och några av Sveriges större logistikföretag.
//D

Underbara 90-tal

Klockan är 15.39, mitt på en helt vanlig onsdag en helt vanlig jobbvecka. Tills alldeles nyss har jag suttit och stirrat mig mer eller mindre blind på små markplättar längs med järnvägen mellan Hässleholm och Åstorp vilka ska projekteras om och föräras en varsin AT-station. I ögonblicket NU kan vi dock lägga allt jobb åt sidan och tala om en av livets mer väsentliga delar, en av de där delarna som förgyller livets tider och stunder arbetsdagarna emellan. Vi talar givetvis om nostalgi. Av outgrundlig anledning dök ett litet självsått frö till min senaste nostalgitripp upp som från ingenstans.
Det är tur att Internet finns. Vad hade vi gjort utan Youtube? Hur klarade vi oss utan IMDB? Jag minns inte hur prisjämförelser gick till innan Pricerunner och sedermera det betydligt mer välfungerande alternativet Prisjakt kom till. När jag igår eftermiddag satt och halv/helsov på tåget hem gick tankebanorna i riktning mot TV-serier, företrädesvis äldre sådana. Vi pratar tidigt 90-tal, hawaiiskjortor, snedlugg och usla specialeffekter. Vi pratar töntiga jinglar och karaktärer från tiden innan High School-genren blev uttjatad och outhärdlig pga alla otaliga ful-och mobbad-blir-snygg-och-populär-filmer. Låt oss konstatera att Parker Lewis Can't Lose ligger stenhårt kvar på min personliga topp10-lista över tidernas komediserier. Åtminstone betraktat ur ett nostalgiperspektiv. Ska inte skriva i sten innan serien återupplevts.
Men hur återupplever man denna underbara serie då? Jo, genom Youtube, till att börja med.



Imorse hade jag inte ett minne av intromelodin. Nu sitter den åter i ryggmärgen. Igår kunde jag inte rabbla karaktärsnamnen. Fixat, via IMDB. Finns serien på DVD? Kollat, via Prisjakt. Hur många säsonger finns att hålla utkik efter? IMDB löser åter gåtan. Som sagt, hur jobbigt hade detta inte varit innan Internet fanns?
Hur som helst - i 3 härliga säsonger, totalt utgörandes 73 episoder, finns detta serieguldkorn tillgängligt till ett pris som tyvärr ligger på importnivå. För den hugade med andra ord. Säsongerna hamnar därför på min önskelista, i hopp om snabb ägobättring. Kom igen 70/80-talister, visst minns ni Parker, Mickey, Jerry och "Synchronize swatches"?
//D

Höstpyssel

Jamen!
Nu är det höst och med den kommer myserysperioden #1. Jag är en sån där person som uppskattar att sitta inne och titta ut i höstmörker som upplyses endast av ett och annat stearinljus samt någon pumpagubbe eller två. *inväntar tråkningar*
Till årets Halloween har jag till min fördel möjligheten att skylla på mitt barn när jag ska välja ut en hygglig pumpa, gröpa ur innehållet och karva fram ett läskigt spökansikte. För visst tycker alla barn att detta är en av höstens höjdpunkter, åtminstone om aktiviteten utförs utanför ytterdörren, där det finns både bilar, cyklar och sophus att leka bland. Vi får se om det blir någon till svärmor i år. Det blev högst uppskattat senast. o_O
Nu behöver jag bara ta reda på när Allhelgonahelgen och dylika tidpunkter inträffar.

//D

Kirby återvänder

I vanlig ordning återvänder Kirby i en eufori av grälla pastellfärger. Dream Land ser måhända barnsligt++ (eller hur man nu ska benämna det) men trots allt helskönt ut. Vi utgår som sig bör från att spelkontroll, mekanik och spelconcept avgör huruvida ett spel är spelvärt och därutifrån kan vi med tillräcklig säkerhet konstatera att Kirbys senaste titel likt tidigare instanser i serien är en spelvärd dylik. Några timmars avkoppling verkar oavsett följa med det här feelgoodspelet. En köptitel rent av?

 
//D

Fruktstunden har återvänt

En välbehövlig hjärnvila mitt i CADträsket är emellanåt av nöden för att hålla sinnena vid sans och vett. Lite som fruktstunden på lekis för sisådär 23 år sedan. För att på ett påtagligt sätt symbolisera just sans och vett landade fantasin den här gången mitt i en tydlig illustration av ett så här års hett omdebatterat ämne såväl som resultatet efter år av forskning. Namely:

//D

K'Nex

 Ja, inte hade jag då hört talas om detta amerikanska (?) LEGOwannabe-brand sedan tidigare, men via Twitterkällor framgick att formatet K'nex hur som helst kommit med en serie Mario Kart-fordon och -banor som byggs ihop och leks med som värsta bilbanorna. Säljs på Toys R Us. Stencoolt till synes, men den ur ett lekperspektiv intressanta poängen gick i mina ögon förlorad när jag insåg att själva bilbanefunktionen med kontrollerbara bilar inte ingick i konceptet. Endast ett ordinärt paket plastklossar i varierande färg och form återstår. Annars hade det varit jättejätteballt, eller hur?//D

Passande doft

Någon har varit käck nog att klistra fast en deodorantetikett på tågfönstret. Först läste jag "Anti sport roll-on" och tänkte att jag kanske skulle passa i den doften.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Boulemani

Årets upplaga av företagets sommarfest. Pensionärssporten #1, grillbuffé och solsken. Skulle bara haft lite bollsinne också.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ytterligare en senhöst uppbokad

Igår kväll smällde det. Så snabbt som bara möjligt fick jag se till att bli av med andra måsten för att sedan helt och fullt ägna mig åt de nyheter jag sneglat mig till på telefonens lilla fjuttiga skärm tidigare under dagens arbetsrelaterade föreläsningstimmar. För bara någon dag sedan släpptes bomben. Igår dök rykten om intåg på svenska marknaden upp. Idag dyker förbokningsmöjligheterna upp, hittills bara på två platser dock. Givetvis vet vi alla var den första, lite överprisbesudlade möjligheten dök upp. Nummer två gav jag mig in på.
Bang! Telefonens mobila nätverk inkopplat till datorn. Boom! Räkningar betalda. Pow! In på prisjakt.nu för att kolla upp hur marknaden uppdaterats sedan senast. Tjoff! In på lämplig sida med det billigaste alternativet. Smock! Sådär, ett stycke The legend of Zelda: Skyward Sword - Limited Edition bokat.

Och vad har vi i paketet? Givetvis ett stycke spelskiva. Inget konstigt med det. Vi har även en guldfärgad Wii Remote Plus, för den som inte sedan tidigare har införskaffat Motion Plus fullkomligt nödvändig för att kunna spela spelet och den stora anledningen till att jag bokat paketet. Vid fall av överprålighet hittar jag säkerligen ett Zeldafan på Blocket som utan större funderingar går med på att byta till sig den mot två ordinarie Wii Remote Plus. En skiva med inspelningar från Zelda 25:th anniversary concert tour medföljer också. Jag har betydligt större förväntningar på denna skiva ställd jämte motsvarande Mariomusikskiva som släpptes tidigare i år och stått för den största besvikelsen på lång sikt.
Release 2011-11-18. Speladvent, någon?
//D

*uppdatering* Webhallen har nu efter en dag förhandsbokningar fullbokat. Det tog inte lång tid. //D

HTC Hero

Den bara måste vara smartphonehistoriens crappigaste lur. Förutom att vara allmänt seg i kolan och prövar tålamodet dagligen startar min HTC Hero dessutom om sig var tredje gång jag försöker använda kameran. Inte oftare, inte sällare. Exakt var tredje gång. Och alla ni som någon gång provat på att starta upp denna surlur vet att en kamelryttare hinner korsa Sinaiöknen innan man kan börja använda sin Hero.

Min kollegas likadana telefon har den lilla egenheten att starta upp musikprogrammet och spela upp senast använda musikfil i högtalaren så fort man drar ur hörlurskontakten. Det är inte utan att man undrar vem på marknaden som efterfrågat dessa funktioner.

//D

PSDisasters

Jag måste bara få dela med mig av ytterligare ett av Internets guldkorn. HÄR hittar du en samling av minst sagt misslyckade reklambilder och andra photoshoprelaterade fails.

//D

Projektören projekterar

No shit! Det tog bara 19 månader innan jag till slut fick ett uppdrag något så när i stil med mitt anställningskontrakt, vilket delger oss att jag är anställd som markprojektör. Inte illa. Hittills har jag producerat ritningar, illustrerat och IT/CAD-samordnat in absurdum, men inte så mycket som en enda gång projekterat någon som helst markyta. Men nu så bar det plötsligt av, enbart pga sjukdom hos kollegor och därtill i Vimnarp av alla ställen. Förstår att alla som läser blir alldeles till sig. Vimnarp är ju metropolen som berör varenda människa.

Vikken grajj. //D

Träantenn

Skulle bara vilja meddela alla skeptiker därute ett lyckans besked: Det är fullkomligt möjligt att få ut avbrutna hörlursrester ur mobiltelefonskontakthål med lite uppfinningsrikedom, en tandpetare och ett uns superlim. Man bör dock försäkra sig om att man inte är särskilt darrig på handen innan man apterar sitt lilla hemmabygge, då superlim i många fall kan vara direkt olämpligt inuti just mobiltelefoner.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Kurser å mög

Jag sitter här och nöter på min kontorsstol med hjul. Det roligaste man kan göra med den är att sparka iväg sig själv ut i korridoren och rejsa (svensk stavning? Raca ser fel ut.) ner till trapphuset och tillbaka, hoppandes att ingen har bråttom ut ur den ganska robusta hissdörr man passerar på vägen.) Just nu gör jag inte det. Jag gör något betydligt mer jordnära. Och på gränsen till omöjligt. Lyckas jag bör de göra en dokumentär om mig. Mannen som lyckades med det ingen trodde var möjligt. Segla jolle över Atlanten är ingenting.
Jag försöker sammanställa vilka av mina kollegor i södra sverige som är intresserade av att gå samma Adobekurser som jag själv efterfrågat och därför blivit ansvarig för att ordna ihop... Cheezus!
Det börjar med tveksamma myrsteg närma sig något som med lite god vilja kan kallas för deltagarlista. Problem uppstår dock när jag har ett gäng namn som inte överrensstämmer med antalet deltagare jag tidigare fått. I slutändan leder det något som påminner om Galenskaparnas gamla TV-lek Gissa den tredje.



Två andra av dagens arbetsrelaterade problem består i min geografiskt sett närmaste kollegas beslut att spela 80talshits i sin stereo och mitt försök att som efterrätt efter lunchen få i mig en polkagris med rabarbersmak. Ni vet ungefär hur kladdig en polkagris kan bli efter ett par timmar i för hög värme? Precis. Lägg till att grisen trots detta är ganska hård att bita av i lagom stora bitar, i små fragment tenderar att fastna på och mellan samtliga tänder samt att den förvisso mycket välsmakande men väldigt sura essensen av rabarber får det att klia på tungan och i halsen. Något som är oklart?


Och vad har er heltidssysselsättning utsatt er för idag?
//D

Spidive

För den som alltid velat ha en stencool greenish wallpaper i 16:9-format med spindlar, gräs och en vattendroppe stor nog att dyka ner i: Självklart har jag hörsammat er stora skaras rop på hjälp. Grab a spoon.

Utrustad med lite tålamod (samt en och annan lagerstil) kan man faktiskt få ut en hel del av ren handpålagd målning i Photoshop. //D

Google+ är öppet för ALLA

Vid registrering.

Visst, läggning och dylikt... men vadå, androgyn? Sengångare?

//D

Mental power

Några differensmoln och varierande blandningslägen senare...

Fullsize HÄR. //D

Plåttext

Rostigt experiment från häromdagen. Mycket layerstyles och alfakanaler till kanske inte lika mycket nytta. Fullsize här. //D

Inspiration? Really?

Stället är tomt, som ni ser. Bullseye!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ett par skyltar

Semestersammanfattning i skyltar.

Vad var den fri från?

Yes! Bara 5 spänn, och jag slipper båt.

Ibland har man tur. Nästa avgång är otrevlig.

//D

Osannolikhetslära

Idag borde jag nog trots allt gå och köpa en trisslott. Varför? 1. Jag försöker skriva ut en ritning i A1-storlek på en gammal svartvit plotter från ungefär förrförra sekelskiftet. Jag lyckas få det rätt på första försöket. 2. Jag surfar in på Google Maps och placerar ut streetviewmarkören helt random nånstans över södra sverige, så att en yta av skånestorlek täcks. Jag hamnar här:

Någon som känner igen Möllerödsgrinden på P2? Ganska precis en km hemifrån, mitt ute i praktiskt taget ingenting.

//D

Lugn & ro

Inser att jag gjorde rätt val. Istället för 4h buss gick jag av i Åhus, vandrade från centrum längs Björkstigen (en grusväg som sträcker sig ett par km genom tät tallskog utan minsta antydan till lövskog) och finner ren sandstrand, nästan inget folk, men väl meterhöga vågor så långt ögat kan nå.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Rosenbom

Jösses vad jag plötsligt turistade mig för ett ögonblick. Av minen att döma kom den här Karlskronakillen nyligen hem från ett extraknäck på spökhuset Gasten.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Förvirrad

Genom en hastig blick i periferin läste min hjärna ihop raderna till "Vi vet ej vart vi är på väg". Träffande?

Published with Blogger-droid v1.6.7