Anekdoten om Erling, den tysta telefonterroristen

För drygt ett och ett halvt år sedan fick jag en sprillans ny jobbmobiltelefon. Det är en HTC Hero. Den är värdelös, nog sagt. Med den kom ett mobilabonnemang med ett unikt telefonnummer. Man antar av gammal vana att numret går till en själv och ingen annan än densamme. Inget konstigt med det. Men tji fick jag.
Det gick nog så lång tid som ett par månader innan jag blev uppringd av en chaffis på DHL. Han meddelade mig att paketet var framme och att han nu som överenskommet ringt 5 minuter innan han, allt enligt direktiv, ställde paketet utanför dörren. Jag upplyste om att han uppenbarligen ringt fel. Men nähäe du minsann, det hade han verkligen inte gjort. Han hade fått ett nummer och namnet Erling. Det var vad kontaktuppgifter han hade. Han rabblade numret han fått och mycket riktigt stämde det överens med mitt mobilnummer. Jag hade lite jobb med att övertyga farbrorn i andra änden av mobiltråden om att jag inte hette Erling och att han hade fått tag i fel person. Till slut gav han dock med sig och gick buttert med på att lägga på och trots att han inte fått tag i Erling ställa paketet "utanför dörren". Var det nu var någonstans.

Intet ont anande antog jag att fallet var avklarat och att historien kommit till sin ände. Så icke fallet. Någon vecka senare ringer ännu en snubbe från DHL. Samma ärende, samma direktiv, samma svar från mig, samma reaktion från snubben. Ny ledtråd: Paketet ska till E.ON. Tack och hej. En gång är ingen gång, två gånger ett lysande underlag till en anekdot. Tredje gången ringer man från Schenker i ett liknande ärende. Jag börjar bli misstänksam i takt med samtalen som ackompanjeras av flertalet SMS från Conny/Anders på E.ON, vilka bl.a. meddelar att det är dags att lämna in ärenden till årsmötet samt ansöka om motorvärmarersättning i samband med beredskap. Jaha? Ja, och glöm för allt i världen inte att mötet hålls i idrottshallen och att dagriften körs från Älmhult, precis som vanligt. Hälsningar Royan, alternativt Marie - på Elektrikerförbundet respektive Folksam, eller tvärtom, vilket det nu var - vilka dessutom ursäktar sig för "besväret vi orsakat er". Givetvis är ni ursäktade, men ni anar inte för vilket besvär.
Och så här höll det på i flera månader. Därefter slänger vi in en joker i leken. Erlings gamle kompis Roland ringer upp Erling på mobilen. Även Roland bli förvånad över att Erling inte finns på numret. Han begriper inte varför han har fått tag i mig. Vad han däremot vet är att Erling är pensionerad och inte alls jobbar längre. Det var flera år sedan han slutade på E.ON.
Låt oss nu stanna upp ett ögonblick precis här och ställa oss ett par frågor. Om det var flera år sedan Erling jobbade, varför har E.ON kvar mitt nummer som Erlings kontaktuppgift? Varför får jag SMS från E.ON, Elektrikerförbundet samt Folksam? Hur kommer det sig att Roland fortfarande ringer Erlings gamla nummer, om det nu var flera år sen Erling pensionerades? Ringer de varandra ungefär en till två gånger per decennium? Mystiken tätnar, lösningen fördunklas.
Ett tag senare ringer ytterligare en lastbilschaffis om att paketet om 5 minuter ställs utanför dörren - På Västergatan 12. Yes, en ledtråd. Nästa paketleverans meddelas jag att paketet ska till E.ON. i Markaryd. Nu börjar det närma sig. Jag letar genast upp ett nummer som går till E.ON:s centrala växel. Damen som svarar talar om att jag kommit till One Nordic. O_o Jaså, och vad är nu det då? Jo, det är namnet på företaget som köpt upp E.ON ES, vilket tidigare köpte upp elfirman som på sin tid låg på Västergatan 12 i Markaryd. Suck. Så nu både "finns och inte finns" E.ON. Så mycket kunde hon redogöra för, men varför det på Eniro står E.ON AB på adressen ifråga, vem Erling är och framförallt varför jag ideligen blir uppringd av folk som ska till E.ON - det vete fåglarna.
Det tantan presterar är att leta lite i sina register. Hon hittar tyvärr ingen Erling, har ingen som helst aning om någon Erliing någonsin har jobbat på E.ON - MEN - hon har en kille någonstans i Sverige som heter Öhrling i efternamn. Han skulle det kanske kunna vara...? Berövad på allt hopp om hjälp från växeltelefonisten idiotförklarar jag henne i tystnad, tackar så mycket för mig och lägger på. Suckarna inom mig blir allt tyngre. Jag får väl helt enkelt stå ut med paketleveranserna. Kanske kan man rent av ha lite kul med dem? Leverera om dem till Azerbajdzjan eller något. Några minuter lever jag i denna förhoppningslösa dystopi. Sedan ringer det på Erlings gamla nummer. Herr Öhrling säger goddag och talar om att en "vimsig dam från E.ON." har ringt upp honom och anklagat honom för att ringa upp mig stup i kvarten.

*double facepalm*

Ännu en gång får jag förklara den något invecklade historien för ännu en oskyldigt inblandad. Men hör och häpna: Han känner till en man som heter Erling som han har jobbat i hop med. What are the odds? Han lovar att göra sitt bästa för att ordna bort numret från E.ON:s personalregister och tackar för upplysningen om problemet. Heja Öhrling, säger jag! Så nu återstår för mig bara att ordna upp fallet med Elektrikerförbundet, Folksam och några av Sveriges större logistikföretag.
//D