Kurser å mög

Jag sitter här och nöter på min kontorsstol med hjul. Det roligaste man kan göra med den är att sparka iväg sig själv ut i korridoren och rejsa (svensk stavning? Raca ser fel ut.) ner till trapphuset och tillbaka, hoppandes att ingen har bråttom ut ur den ganska robusta hissdörr man passerar på vägen.) Just nu gör jag inte det. Jag gör något betydligt mer jordnära. Och på gränsen till omöjligt. Lyckas jag bör de göra en dokumentär om mig. Mannen som lyckades med det ingen trodde var möjligt. Segla jolle över Atlanten är ingenting.
Jag försöker sammanställa vilka av mina kollegor i södra sverige som är intresserade av att gå samma Adobekurser som jag själv efterfrågat och därför blivit ansvarig för att ordna ihop... Cheezus!
Det börjar med tveksamma myrsteg närma sig något som med lite god vilja kan kallas för deltagarlista. Problem uppstår dock när jag har ett gäng namn som inte överrensstämmer med antalet deltagare jag tidigare fått. I slutändan leder det något som påminner om Galenskaparnas gamla TV-lek Gissa den tredje.



Två andra av dagens arbetsrelaterade problem består i min geografiskt sett närmaste kollegas beslut att spela 80talshits i sin stereo och mitt försök att som efterrätt efter lunchen få i mig en polkagris med rabarbersmak. Ni vet ungefär hur kladdig en polkagris kan bli efter ett par timmar i för hög värme? Precis. Lägg till att grisen trots detta är ganska hård att bita av i lagom stora bitar, i små fragment tenderar att fastna på och mellan samtliga tänder samt att den förvisso mycket välsmakande men väldigt sura essensen av rabarber får det att klia på tungan och i halsen. Något som är oklart?


Och vad har er heltidssysselsättning utsatt er för idag?
//D