Varför Skyward Sword är bättre än Skyrim

"Nä det är det inte för Zelda har varken blod, HD-upplösning eller realistisk grafik!" Ni kan sluta läsa som tänkte ungefär detta, då era inskränkta referensramar begränsar till er egen dumhet oavsett. Ni andra:

"Bättre" är ett subjektivt betyg som speglar personliga åsikter, men rubriken lockar er att läsa. (Likväl är det sant. :P ) Så har vi klarat av det.
Häromkvällen hade jag förmånen att besöka och beskåda en av mina vänner spelandes Skyrim på PS3. Den sociala biten av umgänget gick tämligen förlorad till spelets odelade fördel. Nog om det. Jag har själv spelat The Legend of Zelda - Skyward Sword några timmar under den gångna helgen. Detta fåtalet speltimmar till trots har jag en hel del indata att jämföra i en studie av dessa två nysläppta storverken. Onwards...

UTSEENDET
The Elder Scrolls V - Skyrim - är som de flesta vet ett vackert RPG med realistiska miljöer, karaktärer och drösvis med dialog med 1X2-alternativ - värsta tipsrundan med andra ord. I många ADV/RPG-spel jag spelat genom åren är mängden levande motkaraktärer och allsköns varelser i en komplett öppen spelvärld något jag saknat. Detta har Skyrim, liksom tidigare episoder i Elder Scrolls-serien. Men efter att under ett par timmars tid granskat den visuella aspekten av Skyrim slår det mig att grafiken förvisso är välgenomarbetad, men ändå inte tillför så mycket mer än ett snyggt första intryck. När du väl sätter dig in i spelets händelseförlopp tänker du inte särdeles mycket på trädstammarnas textur eller Overlordens benpipenyanser. Däremot tänker jag på att varenda buske består av ett par platta skivor som renderas medan man tittar på. Dessutom ser spelet grafikmässigt ut som gjort i grafikmotorn till vilket himlans spel som helst av idag - Uncharted, Battlefield, Call of Duty, Assassins Creed, Fifa, you name it. Ett spel som om några år troligtvis kommer se föråldrat ut med andra ord.
Vi tar ett raskt kliv över till The Legend of Zelda - Skyward Sword. Spelets tekniska specifikationer kan inte mäta sig med Skyrim på någon punkt, men utnyttjar Wii:ns kapacitet högst effektivt och visar upp en förvisso lite jaggad grafik men med en stil som ramar in Zeldakänslan knasbra. Lite som en oljemålning - Twilight Princess möter Wind Waker. Spelet sätter en ton som är trollbindande precis som spelkänslan och atmosfären. Just som i 8 år gamla Wind Waker kommer grafikstilen i Skyward Sword dessutom inte föråldras. Den blir äldre, men inte föråldrad. Den kommer funka precis lika bra om fem år. Det kommer inte Skyrim kunna prestera i sitt fack.

Nästa sak som slog mig under lördagkvällens session var levandegraden i Skyrim. Trots att världen på lite avstånd ser nästan fotorealistisk ut kan jag inte säga att den såg speciellt levande ut. Allting i själva spelvärlden, bortsett från vattendrag och moln, ligger blick stilla. Inte ett grässtrå rör sig för vinden. Spelkameran är dessutom stel som ett lik. Inga organiska svepningar och mjuka rörelser utan raka panoreringar och blickstilla vinklar. Det gör faktiskt väldigt mycket för det visuella intrycket. I stillbilder från spelet kan man inte annat än erkänna att det ser vansinnigt vackert ut - men det är just stillbilder som är imponerande. Live är det inte lika övertygande.
Sammantaget hade jag velat ta spelvärldens öppenhet och variation från Skyrim och kombinera med den mer lekfulla, levande stilen från Skyward Sword, inklusive kamera. Lägg sedan till mängden levande varelser i Skyrim och du har en grym spelvärldsupplevelse.

KONTROLLER
Jag har sagt det förr. Det låter klyschigt. Men ändå - Det finns INGEN spelkontroll på någon plattform som i tredje person kan mäta sig med med Nintendos två stora serier. Ingen hoppar som Mario, och ingen svingar svärd som Link. Framförallt nu som Link styrs med Wii Remote Plus, vilken härmar minsta handledsrörelse. Första gången jag testade denna tilllbehör var det i Wii Sports Resorts. Inget intryck whatsoever. Nu däremot verkar utvecklarna ha fattat vad det handlar om. För första gången styr du Links svärd på riktigt. Swordfighting is breathtaking. Det finns inget motstycke.
Liksom i otaliga andra spel verkar (märk väl, verkar - jag har inte styrt själv, men jag är övertygad om att jag har rätt) Skyrims spelkontroll vara lika digital som impulsen från handkontrollens knapp. Tryck - sving - vänta - tryck -sving - vänta - osv... Stelt och oinspirerande samt inte på något sätt en central del av spelkonceptet. Det borde det vara i ett RPG av denan magnitud. Innan du vet ordet av har trögheten i kontrollen orsakat dig ytterligare utnyttjande av din senaste sparpunkt.
Jag föredrar personligen tredjepersonsperpektivet i rpg-genren. Den ger mer liv åt upplevelsen och tillåter betydligt friare rörelser och överblick av situationen. I Skyrim kan du förvisso växla till tredjeperson, men omedelbart kommer du märka att rörelseschemat är anpassat till förstaperson. Inga mjuka rörelser, mycket framåt, bakåt, vänster, höger, stopp. Lite som linedance.
Vinnare: Skyward Sword. Inga kompromisser.

INLEVELSE
När jag säger inlevelse syftar jag på story, karaktärer och dialog. Givetvis har bägge jämförelseobjekten dessa element inbäddade, men de används på helt olika sätt. Medan Skyward Sword på vanligt Zeldamanér har en flora av levande karaktärer med ansiktsuttryck som ensamma kan skapa sinnesstämning i spelet bjuder Skyrim på karaktärer som är stelopererade och lika charmiga som Ethan Hunt i Mission Impossible till Nintendo 64. Däremot upplever du i Skyrim en episk storslagenhet a'la Sagan om ringen som inte finner sitt motstycke hos något Nintendo någonsin skapat. Dock är det inte tanken att spelen ska leverera samma typ av atmosfär, så jämförelsen är inte riktigt rättvis. Tittar vi på story och dialog är dessa element högst levande och centrala för upplevelsen av Skyward Sword. De berör spelaren emotionellt, men tillåter inte densamme att påverka händelseförloppet. Skyrim kan påverkas av aktiva val i dialogerna, men fortfarande är händelseförloppet inte direkt något för en cineast. Storyn rör sig framåt, men liksom rörelsekontrollen våldsamt stötigt och stelt. Ingen inlevelse.

Till Skyrims fördel kopplar vi dock tillbaka till själva spelvärlden och dess invånare igen. Vad som i Zeldaspelen går på automat-tunnlat sätt men som i Skyrim helt styrs av spelaren är det geografiska fortskridandet. "Levandeheten" i att själv behöva leta upp en stad, person eller föremål någonstans i spelets utmarker är avsevärt med inlevelsebejakande än att som i Zeldaspelen bli transporterad från den ena punkten till den andra, bli serverad den ena avgörande händelsen efter den andra och ständigt ha en rådgivande/avslöjande följeslagare vid sin sida. Jag tycker att Nintendo på senare år har lyckats jobba bort större delen av sin barnspelsstämpel, men på denna punkt verkar de aldrig kunna bättra sig. Och jag har föga förhoppningar som att storslagna fältslag, episka strider och faktiskt ondskefullt mörker någonsin kommer drabba Hyrule.
En fördel för Skyrim ligger också i den ansenligare mängden levande individer i Skyrims värld - det ger liv åt upplevelsen.

Vinnare: Smaksak.

SLUTLIGEN
Är jag ute efter ett drömsk, upplevelserikt rollspel med levande karaktärer, trollbindande händelseförlopp, spelkontroll utan motstycke samt häftiga miljöer som inte nödvändigtvis måste se realistiska ut finns ingen anledning att välja något annat än Zelda. Förrän jag har spelat klart spelet. Då tar jag med glädje upp PS3-kontrollen i Skyrim. Om jag hade haft någon. :P

//D