Måndag igen...

...och inget jobb vad jag vet, men väl ännu en avklarad helg. Julstädningen blev klar i de grisigaste områdena, dvs bakom spisen och badkaret, resten av rummen fick klara sig med en ordentlig normalstädning. Det gick lite tid till att bli av med fönstren, och när de väl var putsade och tillfixade så var där inte mycket ork eller lust över till resten av boningen. Och till uttrycket "bli av med fönstren" vill jag förresten poängtera att jag syftar på fönsterputsning, inte bokstavligt talat att bli av med dem. Detta kan inte understrykas nog, för jag har nämligen lyckats att just bli av med ett av mina stackars fönster. Sovrummets ljusinsläpp ser numera ut som en polisavspärrning med sprucket glas och silvertejp, beroende på att ytterglasrutemöget rent spontant fick för sig att krackelera lite bara för att jag hade elakheten att öppna upp rutan med den oskyldiga avsikten fönsterputsning. Och vad får man för det?? Glassplitter i sängen! Jättekul! Det hela försinkade min städplan och lördagskväll med någon timme, men nu har iaf vaktmästarvikarie Dimitri från Manpower varit här och tejpat och meddelat att de kommer imorgon klockan 7.30 för att plocka ner glasresterna och senare under dagen peta in en alldeles sprillans ruta.

Förutom det uppsluppna glassprickeriet bjöd helgen på högtidligt adventsfirande. Klockan 8.30 i går morse påbörjades Första Advent med att delar av vår eminenta kör intog några avdelningar på ålderdomshemmet Högalid med skönsång och julens så smått annalkande budskap. På det hela taget ganska intressant, framförallt med tanke på att det var första gången någonsin jag befunnit mig på någon typ av vårdinrättning, iförd kostym. Förglömmas ska inte heller den något suspekta julkrubban som anordnats i Högalids entréhall. Här hittar man förutom obligatoriska jesusbarn och vise män även... krokodiler och intilliggande, till synes rivna backelit-får?? Men men, efter att vår körledares make (tillika min gamla orkesterledare) smugit runt bland stället inventarier och hittat undangömda psalmböcker blev det i alla fall lite adventsstämning i avdelningskorridorerna, vilket sedan kompletterades med kaffe och frallor med sedvanligt pålägg. En kvart försenade traskade vi sedan vidare mot Hässleholms Kyrka för att repetera inför dagens fortsatta exerciser. En fullsatt kyrka, utantillpsalmer, många mycket höga tenortoner i Otto Olssons Advent samt en lussekatt senare kunde vi, nöjda med dagens dittills avklarade välgärningar, bege oss hemåt igen för en stunds återhämtning innan nästa programpunkt tog vid.

Klockan 14.30 stod vi beredda nere i SMU-gården i Missionskyrkan för att ta emot en anstormning av kaffegäster mitt i Hässleholms julskyltningshysteri. Det handlar alltså om en många år gammal tradition (f.ö. den trevligaste och bäst fungerande traditionen i denna kyrka) att sälja kaffe med lämpliga tillbehör, till förmån för församlingens och SMU:s verksamhet. För min och flertalet bekantas del har denna tillställning blivit synonym med helgen ifråga. Det blir helt enkelt inte riktigt advent utan att man står där och häller upp kaffe tills man aldrig vill se en kaffeböna till i livet! Andra i min familj har mer som tradition att skära upp tårtbitar och lägga upp dem på assietter, eller för den delen på handen som håller i assietten. Men trevligt är det, trots att jag själv aldrig förmått mig vara särskilt sugen på något annat än ett glas saft efter att ha stått i kaffeångorna ett par timmar.

//D