Tror dock inte jag ser särdeles fjollig ut... :P

Ikväll hade jag äran att få gå och inhandla lite förnödenheter på ICA Kvantum. På vägen dit från vår lägenhet passerar man bland annat Kristianstadvägen och Tredje Avenyn, två vägar som löper parallellt och på ett ställe strålar samman. Då denna knutpunkt utöver två sammanstrålande vägar även består av en överordnad gång/cykelväg kan man som bilist, om man har otur, råka ut för att behöva vänta på att fotgängare eller cyklister först ska passera, då dessa råkar har företräde.

Precis detta råkade en stackars bilist och hans kompisar ut för idag. Uppenbarligen måste denna säkerligen hela tre sekunders långa väntan varit något i hårresande hästväg för de bilburna, då en korthårig representant från baksätet i den smutsvita, uppenbarligen ganska billiga och inte minst tämligen rostiga lilla bilen, blev nödd och tvungen att sticka ut sitt huvud för att högt och hest utstöta ett väsande, gutturalt "BÖÖÖG!" i riktning mot den med företräde beskaffade fotgängaren. Med tanke på hur rösten generellt sett lät, kan baksätespassageraren inte varit helt fri från elaka förkylningsvirus, eller så har vederbörande helt enkelt fått ta för vana att avge alldeles nödvändiga otrevligheter åt höger och vänster och därmed blivit offer för sin sedermera hesa, lite lätt korkat låtande stämma. Bara på grund av att folk inte kan låta bli att inte bana väg där han skrider fram!

Tänk då, så dumt av mig (fotgängaren i sammanhanget) att bara gå där på gångvägen och tro mig ha all världens rätt att göra så, bara på grund av att jag har alla trafikregler på min sida. Självklart skulle jag istället ha insett att den där vita, uppenbarligen ganska billiga, tämligen rostiga lilla bilen hade mer bråttom än en ambulans på väg mot ett akut hjärtstopp. Nu var de ju så illa tvungna att skrika både med däcken och för full hals efter att ha behövt stanna de där tre sekunderna... de stackarna!

Eller är det kanske bara jag som ha missuppfattat hela situationen? Man kanske får se det som så, att gaphalsen från baksätet i den däckskrikande chaufförens rosthög faktiskt bara råkade se fel, och i tron att jag var en av hans homosexuella polare helt enkelt bara hälsade på sin frände, allt i enlighet med den tradition som är bruklig i hans smått tvivelaktiga kultur. Kanske var det så att han strax efter sin i all välmening utförda men ack så ödesdigra fadäs skämdes så grovt att han fick be sin chaufför att snabbt och smärtfritt ta honom därifrån, trots att lika pinsamma däckskrik skulle kunna uppstå.

Han måste haft dålig syn, den stackaren! ...för hade det inte varit på det lilla viset, hade ju baksätesraggaren rent av kunnat uppfattas som ohyfsad. Vart hade världen i så fall egentligen varit på väg? Tur att det troligtvis bara handlade om dålig syn! :D

*Käcka homoskämt undanbedes* ;)

//D