Ännu ett släpbart försök

Igår behagade man från Expertbutiken Ryttaren i Hässleholms ansiktslyfta galleria Gallerian meddela mig att min släpbara HP-laptop åter fanns i lager. Härligt, ännu en prickfri leverans från serviceverkstaden InfoCare i Växjö att vänta, eller?

Jag har hittills haft den ringa äran att få lämnat in min dator tre gånger och fått tillbaka den lika många. Första gången jag fick stifta bekantskap med ett expertskt inlämningskvitto för datorns vidare färd mot sagda serviceverkstad hade skärmen min, fysiskt sett, praktiskt taget hunnit slita sig från resten av datorn innan jag fick en serviceorder. Det hade då hunnit gå mer än 2 år från inköp innan den hamnade i händerna på servicetomtarna i Småland. (Lyckligtvis hade jag haft sinnesnärvaro nog att förutse datorns öde och införskaffat en treårig försäkring för mackapären.)

Det hela gick fint, och jag fick tillbaka datorn. Jag fick behålla den i säkert en hel månad. Sen började skiten. Datorn krånglade åter. Den fick för sig att helt prompt blåneka mig tillgång till dess samtliga funktioner. Den vägrade snart att alls låta sig vevas igång, och jag fick ännu en gång lämna in burken för rundsmörjning. Jag hann som sagt ha den hemma i en hel månad, på ett avrundat ungefär, vilket är mer än vad jag fick nästa gång.

Exakt en vecka efter att datorn hittat hem igen fick den tyvärr, ännu en gång, deporteras till den ondskefulla serviceverkstaden i Smålandet, vilken i ett försök att byta moderkort även passat på att övertala min stackars lilla försvarslösa kretskortsfrände om att den är mindre i storlek och mer obetydelsefull än vad den egentligen är. Hur jag och min personliga IT-support på Åbroddsgränden sedan än försökte nådde vi inte svarta lådans inre. "Vetskapen" hos det hjärntvättade skötebarnet om att alla 101 tangenter inte längre fanns att tillgå satt som ett skruvstäd. Numlock-tangenten skickade ut siffrorna bland bokstäverna, och vilka tangentkombinationer och biosuppdateringar vi än försökte oss på var situationen nattsvart. En HP-kontakt och ett flertal timmars googlande och forumtrådsletande senare stod det klart att det nu bara fanns att än en gång kasta datorn tillbaka ner i den Kronbergslänska varggropen. Då en av 160-GB-hårddiskarna bytts ut mot en snarlik på 60 GB samt då där nu stod dubbla uppsättningar av windowsinstallationsmappar och HP Recovery-partitioner att finna insåg vi att ödets ironi ännu en gång drämt till med en smash likt en yxa i en rutten staketstolpe!

Nu är jag dock tillbaka där jag började och jag är strax i färd att än en gång försöka mig på en närkontakt med den jag kallar Danis Släpbara... återkommer med en resultatrapport.

//D