Flashback

Jag tittade nyligen på lite bilder från vårt förra hem, ni vet det där stället som numera går under det mindre charmiga pseudonymet Möghålet. Lägenheten var såklart på många sätt fantastiskt bra på sin tid. Hyfsat hel och ren men ändå relativt billig att hyra. 3 minuter till stationen. Nära en massa affärer. Väl fungerande och snabba tvättmaskiner i tvättstugan. Garage i direkt anslutning till trappuppgången. Vårt första gemensamma hem.

Som sagt, bra för sin tid. Men så hände det sig att vi råkade bli boende där lite för länge och plötsligt blev det jättetråkigt, för att inte säga dötradigt och jättejobbigt av apsnorsmagnitud att bo där. Samma gamla tradiga väggar i gulspräckliga nyanser. (Ja, bortsett från blå hallen då. Samt det sandfärgade sovrummet vilket jag, ända tills jag fick anledning att blanda till liknande nyans av E:s scrapfärger i syfte att tillintetgöra ett par av limfadäs orsakade små skavanker, hävdat varit grått.) Omänskligt många trappsteg -alldeles för många för en Brio Sing. Ännu fler trappsteg ner till tvättstugan. Fri sikt in till och in från grannarna. Plastgolv som följer med dammsugaren upp. Utsikt över asfalt och tegelväggar. Möbler man inte vill byta upp sig från här. En meterbred hall (utan, visade det sig till slut, rimliga möjligheter till barnvagnsuppehälle.) En hiss som är smalare än barnvagnen ifråga. Rörmokare överallt jättelänge. Rörlåda byggd på vägg direkt innanför ytterdörr samt utstickandes en dm ut i dörrhålet. (Det var på tjillevippen att vi fick ut soffan.)


Som ni säkert förstår utan vidare beskrivning var det i epokens slutskede ingen höjdare att bo kvar. Så vi drog. Trots hög nostalgifaktor och mängder av härliga minnen kan inte säga att jag för ett ögonblick längtar tillbaka till att bo där när jag tittar på bilderna. Det är nu istället rätt trevligt att bo i skogen, i en lägenhet som har två år på nacken och hjortar som nästgårdsbefolkning. Samt egen tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin, klädkammare, uteplats och avsett utrymme för barnvagn. Korridoren utanför vår dörr är dessutom alltid välstädad och utan rök- och urinlukt. Går jättebra att krypa runt i, för den som är intresserad. Bara det. Ni som inte varit här än får se till att ta er en titt så ni fattar vad jag menar. Det är skillnad på lägenhet och lägenhet. Boendes i detta läge kan jag inte påstå att jag har vidare bråttom att skaffa hus, en idé som boendes på Frykholmsgatan satt något bättre tillgänglig i de tämligen vimsiga hjärnbarksgångarna.

Nu har vi rimlig fysisk plats att fylla med det som ligger närmst om hjärtat, ni vet allt det där som är mer upplyftande än teknikprylar, mainstreamstiliserad inredning och valfri inkomst. (Även om det också kan göra sitt till helhetskänslan.) Och det är nog. För vad mer behövs egentligen i ett hem än ett par föräldrar, mackor, kanske lite vatten, en bokbuss som lånar ut pekböcker, en nedersta kökslåda, en rosa drake samt en kasse med förlängningssladdar som inte längre är bruk tack vare en attans massa eluttag som man inte får leka med?
//Gotborg