Jajemensan! Hemmamannen har gjort det igen!

Igår kväll meddelade min kära fru mig att när hon var på Kvantum för att hämta ut ett paket (ni vet ett sånt där från H&M, vilket öppnas och stängs för att sedan åka tillbaka med vändande postgång) råkade hon även köpa lite saker för att baka hemmagjorda dammsugare. Till exempel grön marsipan, arrak och kakor att smula ner i degen. (Kakan som köptes var Euroshoppers sockerkaka, vars enda funktion just är att smulas ner i just denna typ av deg, enligt min uppfattning. Den går inte att äta direkt. Promise!)

Hur som helst påbörjades bakprojektet under parollen "Det är jättelätt!" och min fru satte igång att fixa till degen. Efter att denna sedan stått i kylen en timme och Polisskolan 6 hunnit ta slut, visade det sig mindre "jättelätt" att kavla ut marsipanmöget till just den platthet som behövdes för att det hela skulle kunna monteras runt deg/smetkorven som vi vid detta laget hunnit rulla ut. Så här i efterhand kan jag rekommendera alla som vill prova på detta att använda smör/bakplåtspapper som underlag under marsipanen, då bänkskivor har en tendens till att inte släppa ifrån sig vad som en gång kavlats fast på densamma. Med pappret som botten gick det dock lättare och slutresultatet blev efter avslutande chokladdopp riktigt goda, färska dammsugare.

//D

Senaste körledarcitaten

Som bekant sjunger jag och min fru i stadens eminenta kyrkokör. Denna kör har en körledare som vid en första anblick kan verka en aning skrämmande. Lär man dock känna henne lite närmre inser man snart att så inte är fallet. Hon är snarare att beskriva som en högst godhjärtad och ständigt glad person, mycket trevlig på det hela taget. En annan kvalitet är hennes sätt att vara ohyggligt rättfram och ärlig samtidigt som hon helt ovetandes är oavsiktligt dråplig i många av sina uttalanden och framförda åsikter...

"Vi var nere i Lund och lyssnade på en konsertrepetition med kyrkokören där, för de sägs ju vara mycket duktiga. Men vad i hela friden? De sjöng rätt toner, men annars var det hemskt. Inte ens min man gillade det."

"Nämen oj, tenorerna! Det där var ju riktigt vackert, så brukar ni inte låta."

"Har du skrivit om i dina noter, eller spelar du bara fel?"

"Ert arrangemang låter inte... riktigt bra. Vänta lite ska jag skriva om era noter."

Kanske låter lite galet, men detta tillsammans med ett minspel som med all önskvärd tydlighet avslöjar varenda missljud som eventuellt uppstår i lokalen gör varenda torsagkväll hysteriskt humoristisk! Rekommenderas!

//D

Laptopens status...

...verkar häpnadsväckande nog vara av den fungerande sorten! Lite seg dock, efter installation av nödvändig programvara. :S

//D

Regndansaren

I avlägsna och numer oftast historiska kulturer förekom det diverse schamaner, medicinmän och andra kvacksalvare, till exempel bland det gamla amerikas indianstammar. Vissa sådana herrar (inga könsneutrala positioner alltså) hade ryktet om sig att kunna framkalla regn genom att dansa regndanser. Dessa tendenser är alltså huvudsakligen historiska sådana och föga anade jag att en liten ettrig medicinman skulle göra sig påmind igen - mitt i mitt vardagsrum!Så sent som igår fick vi besök av Lillsvågern, som vid ett väl valt tillfälle fick för sig att dansa. Vi fick aldrig möjlighet att beskåda dansen, men efter ett

högljutt och beklagande "NEEEEEJ!" var vi självklart tvungna att se efter vad som precis hade hänt i vardagsrummet...

och dans i all ära, visst, men när man väljer en full vattenkanna som danspartner får man helt enkelt skylla sig själv.

Dansen resulterade i att golvet, en matta, matbordet med duk samt dansmannens egna strumpor blev alldeles genomblöta - en regelrätt regndans med andra ord!

Mattan, duken samt handduken som fick användas till att torka upp på golvet med fick sedan hänga på torkställning, medan strumporna helt enkelt kramades ur och byttes mot ett par torrare... som av någon anledning fanns med i Lillsvågerns väska..?? Var skyfallet alltså planerat?

//D

Tror dock inte jag ser särdeles fjollig ut... :P

Ikväll hade jag äran att få gå och inhandla lite förnödenheter på ICA Kvantum. På vägen dit från vår lägenhet passerar man bland annat Kristianstadvägen och Tredje Avenyn, två vägar som löper parallellt och på ett ställe strålar samman. Då denna knutpunkt utöver två sammanstrålande vägar även består av en överordnad gång/cykelväg kan man som bilist, om man har otur, råka ut för att behöva vänta på att fotgängare eller cyklister först ska passera, då dessa råkar har företräde.

Precis detta råkade en stackars bilist och hans kompisar ut för idag. Uppenbarligen måste denna säkerligen hela tre sekunders långa väntan varit något i hårresande hästväg för de bilburna, då en korthårig representant från baksätet i den smutsvita, uppenbarligen ganska billiga och inte minst tämligen rostiga lilla bilen, blev nödd och tvungen att sticka ut sitt huvud för att högt och hest utstöta ett väsande, gutturalt "BÖÖÖG!" i riktning mot den med företräde beskaffade fotgängaren. Med tanke på hur rösten generellt sett lät, kan baksätespassageraren inte varit helt fri från elaka förkylningsvirus, eller så har vederbörande helt enkelt fått ta för vana att avge alldeles nödvändiga otrevligheter åt höger och vänster och därmed blivit offer för sin sedermera hesa, lite lätt korkat låtande stämma. Bara på grund av att folk inte kan låta bli att inte bana väg där han skrider fram!

Tänk då, så dumt av mig (fotgängaren i sammanhanget) att bara gå där på gångvägen och tro mig ha all världens rätt att göra så, bara på grund av att jag har alla trafikregler på min sida. Självklart skulle jag istället ha insett att den där vita, uppenbarligen ganska billiga, tämligen rostiga lilla bilen hade mer bråttom än en ambulans på väg mot ett akut hjärtstopp. Nu var de ju så illa tvungna att skrika både med däcken och för full hals efter att ha behövt stanna de där tre sekunderna... de stackarna!

Eller är det kanske bara jag som ha missuppfattat hela situationen? Man kanske får se det som så, att gaphalsen från baksätet i den däckskrikande chaufförens rosthög faktiskt bara råkade se fel, och i tron att jag var en av hans homosexuella polare helt enkelt bara hälsade på sin frände, allt i enlighet med den tradition som är bruklig i hans smått tvivelaktiga kultur. Kanske var det så att han strax efter sin i all välmening utförda men ack så ödesdigra fadäs skämdes så grovt att han fick be sin chaufför att snabbt och smärtfritt ta honom därifrån, trots att lika pinsamma däckskrik skulle kunna uppstå.

Han måste haft dålig syn, den stackaren! ...för hade det inte varit på det lilla viset, hade ju baksätesraggaren rent av kunnat uppfattas som ohyfsad. Vart hade världen i så fall egentligen varit på väg? Tur att det troligtvis bara handlade om dålig syn! :D

*Käcka homoskämt undanbedes* ;)

//D

Senaste inlägget, för Dummies.

*INNEBÖRDEN OCH ANDEMENINGEN I SENASTE INLÄGGET, FÖR ER SOM AVSIKTLIGT INTE HAR LADDAT HEM SENASTE MJUKVARAN FÖR BISATSPROCESSER. SPONSRAT AV KLARTEXT*

1. Många arbetslösa söker inte bara jobb. De gör även annat.

2. Jag gör även annat.

3. Jag hade inget annat att skriva om.

PS1: Min Lillsvåger tror att jag önskar mig en trolleriväska.

PS2: Min banner borde länka till www.gamethumb.se, enligt samma lillsvåger. Jag håller eventuellt inte med.

PS3: Skulle också kunna stå på önskelistan.

//D

Fullt upp...

Som en del av er säkert redan på egen hand kommit underfund med är det inte alla arbetslösa som bara sitter hemma och trycker på sina dyrbara kunskaper pga att ingen vill befatta sig med den numera lätt bittre oanställde individ som uppstått i en själv pga samhällets ofördelaktiga ekonomiska nycker. Vissa jobbar 50 eller 87,5% för att sedan anse att detta är fullständigt tillräckligt för att de egna vardagsdrömmarna är uppfyllda, medan andra helt enkelt uppnyttjar sin hundraprocentiga ledighet till att faktiskt söka sig i riktning mot den del av samhället som skatteväga bär upp den stackars del av befolkningen man helt appropå just nu råkar ha blivit en del av. Det senare kombineras gärna med allsköns ideella och frivilligbaserade uppdrag av diverse natur.
I underteckad arbetssökandes fall handlar det som nyligen avhandlat och av er läsare snabbskummat om varierande renoveringsuppdrag och kyrkorelaterade jobb. I bästa fall handlar det om layout- eller grafikrelaterade dylika. Just nu står en vinterbetonad församlingsbladslayout, en trädgårdsillustrationsplan, ett helt attans hemsidekoncept samt säsongsspecifika släkt-och-vänner-utskick på Photoshop/InDesign-kontot. På det renoveringsdylika kontot har vi svärmors övervåningsväggar som ska målas vita att se fram emot. I väntan på detta passade jag på att uppdatera bannern till rätt årstid.

...och se där, nu har vi i brist på annat bloggbart material hunnit med att tjata lite till!

//D

Adventures of Handyman

Jag har aldrig i mitt liv sett mig som en sån där person som springer runt hos folk och bankar med hammare, våldför mig på träbrädor med sticksåg eller för den delen målar golv och tak vita, men sedan mitt senaste avlönade jobb har det visat sig vara något man kunde utnyttja sin tid som inte speciellt upptagen till.

I våras handlade det om min systers familjs hus i Kalmar, I veckan och senaste helgen om broderns dylika, och idag om mina föräldrars badrum. Det var visst lite bråttom med vägg- och takanrättningarna innan mattlägagren kommer och gör sitt, tidigt torsdag morgon.

Hur som helst tänkte jag här bara ite snabbt dra en anekdot om mitt första möte med veckans huvudsakliga handymanprojekt, nämligen brorsans nyligen inköpta hus i de östligare delarna staden vi båda bor i. Jag fick nämligen i helgen som gick en liten rundvandring innan vi gav oss på att börja måla över väggarna i vardagsrumet med välgörande, vit färg. (Tapeterna av idag föreställer nämligen mörkblå, imiterad vävtapet...Precis ingens favorittapet med andra ord!) Rundvandringen började på våning 1, inklusive uterum. Efter de förra ägarna fanns lite praktiska saker kvar, för de kan ju vara bra att ha... kanske..? Tja... Det handlar bland annat om ett telefonuttag som på egen hand har dragits upp från det enda uttaget i huset (i hallen) till ett på väggen påklistrat på andra våningen. Detta var dock urkopplat och funkar inte längre. I uterummet hittade vi bland annat en väggdekorationstallrik, en trasig flugsmälla samt en sockerskål och en bordsförpackning med en servett i. Kanon, för tidiga middagsbjudningar i huset! (Tallriken har dock sedermera försvunnit från platsen, av någon underlig anleding. Vi misstänker de gamla ägarna för att ha kommit på sig med att inte ta med klenoden i flytten, för att sedan helt enkelt gå och plocka den med sig i alla fall, när de ändå var inne och hämtade de kvarlämnade pelargonerna.

En annan spännande sak var en typ av planlösning på 2:a våningen. Här har man en gång för några år sedan slagit ihop två rum till ett, men låtit bägge dörrarna till rummet vara kvar. Dock har man byggt för den ena dörren med garderober, så när man från hallen sett öppnar dörren kommer man in till ett rum som är ganska så exakt 0,37 kvadratmeter stort, och dörren går bara att öppna upp ca 25 cm. Fantastiskt för den som har småbarn som kan krypa in ujtan att någon annan har skuggan av en chans att följa efter. Då återstår bara att såga hål i bakstycket på garderoberna och operera ut barnet från utrymmet...

...Det bästa av allt hittar vi ändå i källaren. Förutom ett skrivbord som vi tror ursprungligen kommer från vår egen mögelluktande källare i föräldrahemmet, innehållandes en trolleribok och läseböcker från 60/70-talen, en drös med gamla färgburkar i regnbågens alla färger, illröda element och rör i taket samt en karate-tavla med Gustav Vasa, hänger det jämte frysen...

.... En gammal genomskinlig plastslickepott! Tjohoo! Den tar vi och skrapar ur pepparkaksdegen med!

Tja, nu kanmske det låter som om jag klankar ner på detta hus, men det är absolut inte min mening. Detta kommer bli ett mycket trevligt boende i slutändan, bland annat tack vare alla attiraljer med anor. ;) :D

//D

Förvirringen är total!

Så här ser det ut strax utanför en nytillkommen potentiell arbetsgivare. Frågan jag lite dubbelbottnat nu, såhär direkt efter dagens intervjusession, ställer mig är om jag gjorde ett tillräckligt bra eller tillräckligt dåligt intryck...

//D

Ännu ett släpbart försök

Igår behagade man från Expertbutiken Ryttaren i Hässleholms ansiktslyfta galleria Gallerian meddela mig att min släpbara HP-laptop åter fanns i lager. Härligt, ännu en prickfri leverans från serviceverkstaden InfoCare i Växjö att vänta, eller?

Jag har hittills haft den ringa äran att få lämnat in min dator tre gånger och fått tillbaka den lika många. Första gången jag fick stifta bekantskap med ett expertskt inlämningskvitto för datorns vidare färd mot sagda serviceverkstad hade skärmen min, fysiskt sett, praktiskt taget hunnit slita sig från resten av datorn innan jag fick en serviceorder. Det hade då hunnit gå mer än 2 år från inköp innan den hamnade i händerna på servicetomtarna i Småland. (Lyckligtvis hade jag haft sinnesnärvaro nog att förutse datorns öde och införskaffat en treårig försäkring för mackapären.)

Det hela gick fint, och jag fick tillbaka datorn. Jag fick behålla den i säkert en hel månad. Sen började skiten. Datorn krånglade åter. Den fick för sig att helt prompt blåneka mig tillgång till dess samtliga funktioner. Den vägrade snart att alls låta sig vevas igång, och jag fick ännu en gång lämna in burken för rundsmörjning. Jag hann som sagt ha den hemma i en hel månad, på ett avrundat ungefär, vilket är mer än vad jag fick nästa gång.

Exakt en vecka efter att datorn hittat hem igen fick den tyvärr, ännu en gång, deporteras till den ondskefulla serviceverkstaden i Smålandet, vilken i ett försök att byta moderkort även passat på att övertala min stackars lilla försvarslösa kretskortsfrände om att den är mindre i storlek och mer obetydelsefull än vad den egentligen är. Hur jag och min personliga IT-support på Åbroddsgränden sedan än försökte nådde vi inte svarta lådans inre. "Vetskapen" hos det hjärntvättade skötebarnet om att alla 101 tangenter inte längre fanns att tillgå satt som ett skruvstäd. Numlock-tangenten skickade ut siffrorna bland bokstäverna, och vilka tangentkombinationer och biosuppdateringar vi än försökte oss på var situationen nattsvart. En HP-kontakt och ett flertal timmars googlande och forumtrådsletande senare stod det klart att det nu bara fanns att än en gång kasta datorn tillbaka ner i den Kronbergslänska varggropen. Då en av 160-GB-hårddiskarna bytts ut mot en snarlik på 60 GB samt då där nu stod dubbla uppsättningar av windowsinstallationsmappar och HP Recovery-partitioner att finna insåg vi att ödets ironi ännu en gång drämt till med en smash likt en yxa i en rutten staketstolpe!

Nu är jag dock tillbaka där jag började och jag är strax i färd att än en gång försöka mig på en närkontakt med den jag kallar Danis Släpbara... återkommer med en resultatrapport.

//D

Snart är det jul...

...och ingenting slår nu den där gemytligt hemtrevliga tända-värmeljus-och-titta-på-snön-som-yr-utanför-fönstret-känslan som uppstår när man i godan arbetslöshetsro sitter och knåpar ihop årets versioner av julkort till nära och relativt kära, till tonerna av Michael Bublés versioner av The Christmas song, Let it snow och White Christmas, via Spotify. Det känns så där alldeles lagom bra och ansträngande att så smått börja veva igång högtidsförberedelserna genom att shoppa julkort, leta upp julfilmerna på den externa hårddisken, tända ikea-hjärtat på sovrumsväggen, fika på varmt kaffe under regniga, mörka eftermiddagar och bestämma årets julgransplacering.

Och nu med beskedet i hand om att det tyvärr inte blev något av de gula spårvagnarnas förlovade hemvist för min del, så är det ju läge att börja tänka på julfest på hemmaplan framåt andra halvan av december också...

Självklart får vi inte heller glömma att IKEAs julsortiment hittar fram fram ur sina gömmor under vecka 43! För övrigt, som en liten tillbakablick mot förra året och som en liten apetizer inför årets kavalkad:

//D

Initialhysteri

Ja, då har det kommit sig sådant att en ny utmaning via närmre bekantas bloggar tilldragit sig och jag är nu en av de i fallet drabbade. Det hela syftar till att man som drabbad ska komma på saker och ting om en själv, på ett ungefär. Sakernas och tingens benämningar skall initieras med samma initial som ens eget tilltalsnamn. I mitt fall kommer det alltså att handla om bokstaven D. Very well, let's give it a shot...!

1. Vad heter du? Daniel

2. Ett ord på fyra bokstäver: Damn

3. Flicknamn: Dana

4. Pojknamn: D'artagnan

5. Yrke: Dagligvaruhandelsföreståndarsekreterare

6. Färg: Dask-beige

7. Klädesplagg: Duffel

8. Mat: Daim

9. Sak i badrummet: Doftegott-för-armhålan, alt. duschmunstycke

10. Plats/stad: Drakamöllan

11. En orsak att vara sen: Död

12. Något man skriker: Doh! ><

13. Film: Den galne professorn 2

14. Något man dricker: Duschvatten

15. Band: Drängarna

16. Djur: Dront

17. Gatunamn: Drottninggatan

18. Bil: Dacia

19. Sång: Diggiloo-Diggiley

Försök att slå det om ni kan! Så där på direkten utmanar jag de som kallar/har kallat sig Stiffe eller Farbror Bosse!

//D

Nytillagd önskelistepost

Har precis lagt till en stor kastrull på lämplig plats i önskelistan, detta pga ökade påtryckningar på kroppskaksfronten. Tänkte att det vore lämpligt med ett rejält tillhygge för att på allmän begäran kunna utföra uppdraget med lite värdighet i behåll, på andra sidan tillredningen.

Ska bara ta och uppdatera receptet och potatisförrådet en aning först, sen får det min själ bli ölandsmiddag av!

//D

Listetta!

Född i onsdags och listetta på http://www.fodda.nu/ i torsdags. I fredags kväll fick jag äntligen den stora äran att hålla min brorson, mr X, i famnen. Något mycket sötare har jag i modern tid mig veteligen inte skådat. Dock undrar vi fortfarande vad X egentligen sedermera kommer att kallas. Varken Sture, Berndt, Bertilsson, Sievert, Larry, Teosof, Tallrik, Jak-Inge, Kåre, Amos, Habakuck, Okvin, Bruno, Nåkkve, Hermod eller några av alla våra andra briljanta förslag gick hem. Lite oförskämt att inte ens överväga saken, men den som väntar får se. Kanske...?

Jaj, hur som helst så skulle jag härmed vilja framföra även ett offentligt grattis till min bror och svägerska till den stora lilla vinsten med stort V!

//D

Game combo

Igår spelades det spel utav bara den på hemmaplan! Till att börja med kom lillsvågern över efter att ha avslutat en körskolesession. Till att börja med tog han upp där vi slutade under tisdagen, nämligen med Mega Man 9, ett nyligen producerat 8-bitarsspel till Wii Ware. 1000 Wii points kostade det att ladda hem spelet, men det var det sannerligen värt!

För alla er Megaman-fans därute kan jag rekommendera spelet, bland annat av nostalgiska skäl.

Äntligen har Capcom hittat tillbaka till den ursprungliga, riktigt underbara Megaman-känslan från 80-talet! Det är fyrkantigt och linjärt, det är pipig och blippig musik som bara NES-spelen kunde frambringa, det är en oerhört tramsig "story" med robotar som löper amok. Ahh, the sweet memories... Spelet är också något av det svåraste jag någonsin spelat. För er som vill ha plattformsutmaningar kan jag också rekommendera liret. Star Road i Super Mario World kan slänga sig i väggen! Efter att ha skickat Splash Woman och Galaxy Man till de sällare skrotupplagen fann jublet inga gränser. Det finns inga spel av idag som ger upphov till samma knapptryckarhysterier och längtan efter save-points!

Hur som helst så var det snart dags för eftermiddagsfika och därpå mer Nintendo, denna gång i form av USAopolys variant av det klassiska brädspelet Monopoly, på nintendotema. Reglerna är i princip desamma som i vanligt monopol, med andra ord ett egentligen ganska mediokert upplägg. Dock kan man ju inte motstå spelets alla köpbara karaktärer och andra Nintendoobjekt.

Coolast av alla var givetvis spelpjäserna i metall, föreställandes Marios Cap, Koopa Shell, Links Iron Boots, NES-controller, Donkey Kongs Barrel samt Hylian Shield. Denna spelgång lyckades lillsvågern dra hem storkovan genom att varaden enda som fick ihop en hel färg och därmed möjlighet att bygga hus och hotell.

(Varför USAopoly inte valt att låta oss spelare bygga svampar och stjärnor, när sakerna faktiskt inte heter hus och hotell utan "powerup" och "invincibility" - det är för mig spelets största blunder!) Vi andra motspelare var pga hotellens hutlösa besöksavgifter snart utblottade och därmed av med alla våra tillgångar. Detta var faktiskt enda gången någonsin som jag spelat Monopol till slutet. Och snabbt gick det...

//D