Spökkollegan

Ibland kan man rysa till över ganska vardagliga händelser. Min rumskamrat på jobbet, låt oss kalla honom Pelle (Han heter egentligen Per-Olof, men det är ju bra att hålla folk anonyma på nätet, så vi väljer därför att istället kalla honom för hans smeknamn), berättade för mig att han skulle lägga in kontaktbilder på våra kollegor i sin HTC Hero. Han kopplade in telefonen via USB och förde över en drös bilder på folk och fä, alla i exakt samma jpg-format. Bilderna for genom sladden och vad det verkade hamnade rätt i telefonens fotoutrymme.

MEN i telefonen fanns inte, låt oss kalla honom Martin, med. Men han låg ju i mappen enligt Utforskaren? Vad har hänt? P provar igen, men utan framgång. Alla kollegor utom Martin finns med. Martin lyser på touchskärmen med sin frånvaro. Är Martin ett spöke?

Undertecknad konsulteras. Jag letar upp bilderna på intranätet, kopierar över dem till Hero och testar lite fram och tillbaka. Nej, ingen Martin. Jag provar att ta bilden på Pelle, lägga över Martin i den och spara om en helt ny bild. Kommer han inte med nu kan vi snart inte utesluta att Martin faktiskt kan vara ett spöke. Nej, inte ens på detta vis dyker han upp i telefonen. Creepy. Den sannolika sanningen börjar så smått uppdagas, men jag provar ändå en sista möjlig utväg.

Det ledde så småningom till en annan sanning än den vi befarade. Martin var inget spöke trots allt. Det visade sig omsider att han egentligen heter Nisse och i själva verket är en shapeshifter. Ty nu följde illbattingen med genom USB-sladden, men inte förrän bilden flyttats över till en annan fil och filnamnet ändrats till nisse.jpg. Han hade dock hunnit byta skepnad och såg väl inne i telefonen ut exakt som en helt annan kollega. Hal som en oljad ål, men vi lyckades allt fånga honom. Värsta Ghostbusters. //D