Kroppkakor och namnsdagsexplosion

Efter ett dygn hos föräldrarna i väst (väderstrecket alltså) kan vi ännu en gång konstatera att man inte löper någon som helst risk att gå därifrån hungrig. Med ambitionen inställd på att spela Wii med systersönerna och koka kroppkakor med mina kära föräldrar begav vi oss västerut längs med 21:an efter avslutat arbete i fredags eftermiddag. Vi tog oss dit och blev lika varmt välkomna som vanligt. (Som ni märker gör jag allt för att inte hänga ut min stackars familj, i stil med munspels-anekdoter, efter denna visit… hehe…) På tu man hand fick vi oss lite till livs, mat i form av taco-buffé, medan både tvspelsugna systersöner och en Iphone-frälst svåger (utrustad med den ena obegripliga/livsnödvändiga/ meningslösa/underhållande/småcoola app:en efter den andra) slogs om uppmärksamheten i den lilla varma marklägenheten. Ett eventuellt kamerainköp från min sida hann jag även denna gång diskutera med min Sony-föredragande svåger.

Lördag morgon tog vi oss upp hyfsat tidigt (kanske inte riktigt lika tidigt som de  yngsta i skaran) för att hinna med dagens späckade program. Medan min fru tog tillflykten till Väla Center för “ett par ärenden” hann jag tillsammans med mina bägge systersöner avverka både Super Mario Galaxy, Mario & Sonic at the Olympic Games och Wii Sports innan jag tog mig an nästa uppgift, att bistå i kroppkakstillredningen. Liksom förra gången blev det en attsikens massa potatispressande, mosande, rullande och kokande innan den superba måltiden på 39 st kroppkakor stod rykandes på bordet, intill lingon, grädde, smör, mjölk och fläderblomssaft. Efter 6 st kunde jag tänkt mig ta en till, men den redan infallna mättnaden gjorde detta till en tämligen överflödig handling, vilket en påpekande fru på ett vänligt men bestämt sätt självklart påminde mig om.

Som sagt behöver man aldrig oroa sig för att behöva åka från stället hungrig, så inte heller denna gång. Efter en bastant kroppkaksmiddag blev det någon timme senare semlor och tårta till fika. Mättande, typ. Anledningen till tårtan begrep jag till en början inte helt fullt, men efter en stund uppdagades orsaken som en blixt från klar himmel. Uppenbarligen hade merparten av de församlade nyligen haft eller skulle ha namnsdag. Därav dök det upp presenter både från ena och andra hållet. Min bror (som med familj dykt upp under tidig eftermiddag) heter Mathias, liksom min svåger och ena systerson i andranamn. Broren han har även andranamnet Anders, vilket min far har som andranamn. Syster och mor bär bägge Maria som andranamn. Mellan dessa individer kom de presentinslagna godissorterna flygande som hagelsalvor. Och där satt man, mitt i korselden. Eftersom jag och min fru inte namnsdagsfirats för våra tilltalsnamn under 2009 blev det även ett paket över till oss. Tämligen… överraskande. Själva satt vi mest och gapade från vår hörna, stumma av den plötsliga presentstormen som utan förvarning (iaf mig veteligen) av oss beskådades från första parkett. Tänk vad man får vara med om.

Hur som helst. Det var ju ändå lördag, och efter att ha tittat på större delen av herrarnas curlingbronsmatch tog Melodifestivalens fjärde deltävling vid på SVT 1 och med den riktades hela familjens fullkomliga uppmärksamhet mot de 26 tummen 4:3-ratio-lördagsunderhållning av Public Service-typ, idag från Malmö. För att summera min uppfattning om kvällens resultat:

1. Sibels kläder användes senast som julgransdekoration i SVT:s personalmatsal? Skulle säkert göra Grand Slam i Eurovision Strange Contest.

2. Peter Jöbacks bidrag var självklart en given vinnare, då det kort och gott höll högre kvalitetsklass än allt annat under kvällen. Punkt.

3. Den andra vinnaren var ok. Kanske lite ointressant, men ok. Glömt namnet.

4. Varför är sådana som Noll Disciplin ens aktuella för övervägning som bidrag i dessa sammanhang? Deras bidrag var intressant i just ingen disciplin.

5. Christine Meltzer och Måns Zelmerlöv fick äntligen chansen att avverka manus i sina rätta element. Måns levererar i ett typiskt SVT:skt schlagermedley tillsammans med gamla schlagerrävar. Meltzers Malena Ernman-porträtt är som taget från Hey Baberiba. Tycka vad man vill, men de bägge programledarnas karaktärer passar in i dessa roller, liksom Dolph i sin stencoola dylika. Dock ska väl nämnas att SVT:s manusförfattare till den lilla sidekickstoryn som kretsar kring Dolph inte riktigt uppfattade den tunna, röda dags-att-sluta-linjen som passerades i och med första deltävlingens avslutande.

6. Artistpresentationerna. Varför? Fortfarande.

En hemresa och nattsömn senare var det dags för gudstjänst, vilket ni redan uppdaterats kring. Därefter spel och fika hos nära bekanta. Avslutningsvis ett par timmars socialt umgänge hos svärisarna, innan Lillsvågern i vanlig ordning tog militärbussen i riktning mot Blekinge och Småland för fortsatt tjänstgöring. Och med det ser vi fram emot ännu en veckas jobb i Kristianstad. Railroad department, here we go!

//D

PS. Jag har även fått förfrågan om att bli skribent på en av våra svenska TVspelssiter. Frågan fann jag självklart med ja besvarad.