Kroppkakor och namnsdagsexplosion

Efter ett dygn hos föräldrarna i väst (väderstrecket alltså) kan vi ännu en gång konstatera att man inte löper någon som helst risk att gå därifrån hungrig. Med ambitionen inställd på att spela Wii med systersönerna och koka kroppkakor med mina kära föräldrar begav vi oss västerut längs med 21:an efter avslutat arbete i fredags eftermiddag. Vi tog oss dit och blev lika varmt välkomna som vanligt. (Som ni märker gör jag allt för att inte hänga ut min stackars familj, i stil med munspels-anekdoter, efter denna visit… hehe…) På tu man hand fick vi oss lite till livs, mat i form av taco-buffé, medan både tvspelsugna systersöner och en Iphone-frälst svåger (utrustad med den ena obegripliga/livsnödvändiga/ meningslösa/underhållande/småcoola app:en efter den andra) slogs om uppmärksamheten i den lilla varma marklägenheten. Ett eventuellt kamerainköp från min sida hann jag även denna gång diskutera med min Sony-föredragande svåger.

Lördag morgon tog vi oss upp hyfsat tidigt (kanske inte riktigt lika tidigt som de  yngsta i skaran) för att hinna med dagens späckade program. Medan min fru tog tillflykten till Väla Center för “ett par ärenden” hann jag tillsammans med mina bägge systersöner avverka både Super Mario Galaxy, Mario & Sonic at the Olympic Games och Wii Sports innan jag tog mig an nästa uppgift, att bistå i kroppkakstillredningen. Liksom förra gången blev det en attsikens massa potatispressande, mosande, rullande och kokande innan den superba måltiden på 39 st kroppkakor stod rykandes på bordet, intill lingon, grädde, smör, mjölk och fläderblomssaft. Efter 6 st kunde jag tänkt mig ta en till, men den redan infallna mättnaden gjorde detta till en tämligen överflödig handling, vilket en påpekande fru på ett vänligt men bestämt sätt självklart påminde mig om.

Som sagt behöver man aldrig oroa sig för att behöva åka från stället hungrig, så inte heller denna gång. Efter en bastant kroppkaksmiddag blev det någon timme senare semlor och tårta till fika. Mättande, typ. Anledningen till tårtan begrep jag till en början inte helt fullt, men efter en stund uppdagades orsaken som en blixt från klar himmel. Uppenbarligen hade merparten av de församlade nyligen haft eller skulle ha namnsdag. Därav dök det upp presenter både från ena och andra hållet. Min bror (som med familj dykt upp under tidig eftermiddag) heter Mathias, liksom min svåger och ena systerson i andranamn. Broren han har även andranamnet Anders, vilket min far har som andranamn. Syster och mor bär bägge Maria som andranamn. Mellan dessa individer kom de presentinslagna godissorterna flygande som hagelsalvor. Och där satt man, mitt i korselden. Eftersom jag och min fru inte namnsdagsfirats för våra tilltalsnamn under 2009 blev det även ett paket över till oss. Tämligen… överraskande. Själva satt vi mest och gapade från vår hörna, stumma av den plötsliga presentstormen som utan förvarning (iaf mig veteligen) av oss beskådades från första parkett. Tänk vad man får vara med om.

Hur som helst. Det var ju ändå lördag, och efter att ha tittat på större delen av herrarnas curlingbronsmatch tog Melodifestivalens fjärde deltävling vid på SVT 1 och med den riktades hela familjens fullkomliga uppmärksamhet mot de 26 tummen 4:3-ratio-lördagsunderhållning av Public Service-typ, idag från Malmö. För att summera min uppfattning om kvällens resultat:

1. Sibels kläder användes senast som julgransdekoration i SVT:s personalmatsal? Skulle säkert göra Grand Slam i Eurovision Strange Contest.

2. Peter Jöbacks bidrag var självklart en given vinnare, då det kort och gott höll högre kvalitetsklass än allt annat under kvällen. Punkt.

3. Den andra vinnaren var ok. Kanske lite ointressant, men ok. Glömt namnet.

4. Varför är sådana som Noll Disciplin ens aktuella för övervägning som bidrag i dessa sammanhang? Deras bidrag var intressant i just ingen disciplin.

5. Christine Meltzer och Måns Zelmerlöv fick äntligen chansen att avverka manus i sina rätta element. Måns levererar i ett typiskt SVT:skt schlagermedley tillsammans med gamla schlagerrävar. Meltzers Malena Ernman-porträtt är som taget från Hey Baberiba. Tycka vad man vill, men de bägge programledarnas karaktärer passar in i dessa roller, liksom Dolph i sin stencoola dylika. Dock ska väl nämnas att SVT:s manusförfattare till den lilla sidekickstoryn som kretsar kring Dolph inte riktigt uppfattade den tunna, röda dags-att-sluta-linjen som passerades i och med första deltävlingens avslutande.

6. Artistpresentationerna. Varför? Fortfarande.

En hemresa och nattsömn senare var det dags för gudstjänst, vilket ni redan uppdaterats kring. Därefter spel och fika hos nära bekanta. Avslutningsvis ett par timmars socialt umgänge hos svärisarna, innan Lillsvågern i vanlig ordning tog militärbussen i riktning mot Blekinge och Småland för fortsatt tjänstgöring. Och med det ser vi fram emot ännu en veckas jobb i Kristianstad. Railroad department, here we go!

//D

PS. Jag har även fått förfrågan om att bli skribent på en av våra svenska TVspelssiter. Frågan fann jag självklart med ja besvarad.

Gudstjänst live

*pågår just nu*
Mitt bidrag idag: ljud i högtalarna, ett nysläppt församlingsblad samt blommorna på altarbordet längst fram i bild.
Helt enkelt, vad vore kyrkan utan mig? ;-)
//D

Vad är det för fel på min radio?

Här försöker man få in P4 för att följa upplösningen i Hockeykvarten mellan Sverige och Slovakien. Men vad händer? Förutom Rix FM får jag bara in en och samma kanal på hela attans FM-bandet. Samma himla Andrea Boccelli överallt! Jaja, det blev förlust och ingen mer hockey, fick jag reda på på annat håll, så nu kvittar ju det. Får väl bli samma gamla låtar en dag till istället...

Roligare var det då att beskåda hur Rickardsson, Olsson, Södergren och inte minst Hellner kämpade sig igenom stafetten igår och bärgade ytterligare ett OS-guld till Sverige. Imponerande!

//D

Vinterstämning

Ska erkänna (erkänna och erkänna...) att jag inte är den mest ihärdige av OS-följare, men faktum är att det är riktigt avslappnande att bara sitta och titta på OS-sändningarna en stund. Vinter, sol och snö samt spänning och underhållning. Igår kväll följde jag Charlotte Kallas och Anna Haags sprintinsats som gav dem ytterligare en varsin OS-medalj. Ruskig spänning in i det sista. Damerna förtjänar efter en otroligt stark insats helt enkelt ett blogginlägg samt allas våra jubelrop! :D//D

Snöigt som Sören

Senaste budet var att det skulle snöa tusan på lördagen. Det stämde. Imorse såg bilen ut att ha stått i fjällen ett par veckor. Att vi skulle behöva köra genom det värsta snökaoset jag någonsin upplevt från förarsätet, denna gång på väg upp till Götet, var vi dock inte lika beredda på. Det var skakigt mellan Falkenberg och Varberg.
Nu väntar vi på att gå in i snökaosets raka motsats - regnskogen på Universeum.

Nya lärdomar

Sedan igår morse har jag blivit två lärdomar rikare. Dels handlar det om hur spårväxlarnas tungor egentligen är uppbyggda och hur de fungerar, dvs hur de ser ut i genomskärning på olika delar för att kunna skicka iväg tåg i olika riktningar utan att de spårar ur, dels handlar det om att Tyringe Station praktiskt taget är underminerad av dräneringsledningar (vilket gör att den översiktritning jag gjort på stället närmast liknar en myrstack i kraftig förstoring.)

F.ö. en liten pendlarbetraktelse: Från Kristianstad C går det varje morgon ett rykande lämmeltåg. Eftersom alla stackars lämmlar som ramlar av tåget samtidigt som jag ska i samma riktning (något varierande beroende på var i tåget man går av) hinner man bli både rökskadad och nikotinförgiftad innan man hunnit hoppa av vid jobbet. Man har liksom inget alternativ, man måste helt enkelt följa strömmen. Kanske att rekommendera som nikotinpåvänjningskurs?

Imorse åkte jag ett tåg tidigare. Betydligt färre lämmlar. Det kanske får bli det tåget oftare i fortsättningen.

//D

Usch

Varje förmiddag klockan 9.30 fikar vi här på jobbet. Fikat är då i form av kaffe/te, frukostbullar, smör, ost och marmelad. Jag ska framförallt ge en eloge till den som inhandlar ostarna, för de är alltid flera stycken, av varierande sort och mycket goda smaker. Bullarna är också färska och goda, sannolikt inköpta från något närbeläget bageri. Men idag. Suck... Hemskt var det. När jag intet ont anandes skar upp frukostbullen jag precis fiskat upp från bullpåsen insåg jag det alldeles för sent. Det var russin i bullen.

Passar ingenstans.

//D

Tur att det är dig jag är gift med.

Ett bloggsvar till min älskade fru, på vår treåriga bröllopsdag.

Jag helt enkelt älskar dig, och det är verkligen tur att det är precis just dig jag är gift med, söta du. 3 år till och sen en massa fler? :D //D

Lunch på Trendie

Undrade just om man kan få focaccian lite billigare om man har egen luft med sig. Och visst låter det smaskigt med torr skinka?

Pendelpatrask

Idag står inget mirakulöst undantag att finna. För femte gången under en veckas tid kommer Öresundståget försent till Hässleholms Centralstation. För femte gången är samma tåg hälften så långt som planerat. Resenärerna är dock lika många som vanligt samtidigt som mittgångarna och vestibulerna inte svällt till dubbla storleken.
You do the math.
//D

TP-frustration

Vi spelade Trivial Pursuit igår. Modell Winston Churchill. Alltså en av de äldsta versionerna som finns. De flesta frågorna skulle tydligen besvaras med "Lindh". (För er som inte var med kanske detta inte verkar så kul. Det var det egentligen inte heller, men efter tillräckligt med repetition och ett antal nödtorftiga vitsar på samma ordstam kan det mesta ge en andnöd...) Hur som helst dyker följande Star Wars-relaterade fråga upp, när vårt lag ska svara:

- Vad heter Luke Skywalkers pappa?

Jag svarar utan eftertanke.

- Anakin Skywalker.

Det hemska var att jag inte fick rätt. Men ett gapskratt. Vad är det för ufon jag spelar med? ;)

//D

Harrys. Fredagkväll.

Eriksberg slår det mesta i Ölväg. Outstanding.

Udda prissättning

Välkommen in. Här behöver du aldrig oroa dig för att behöva betala mindre än halva priset. Allt kostar mer än så. Någon övre prisgräns har vi inte. En del kostar mer än hela priset. Missa inte denna rea.

Hipp Hipp, för tredje gången

Det ser lovande ut inför nästa vinters TV-utbud.

Norra Skåne

Svenska Dagbladet

//D

Checking out

3stegs-principen

Är inte folket på Metro fantastiska? De har banne mig svaret på allt. De vet alltid hur just DU ska göra, oavsett om ditt mål är Nirvana, hisnande insikt i japanernas mentalitet eller den perfekta pannkakstårtan. Så sent som igår kunde de givetvis bjuda på en 3stegs-modell över hur Dolph gjorde för att bil folkkär på fem minuter. Troligtvis kommer 44'000 fler svenskar vara folkkära inom något dygn, enbart tack vare "världens största morgontidning".
Läs själva artikeln på sidan 7 i gårdagens Metro Skåne.
Min personliga reflektion kring denna universallösning koncentrerar sig kring att de påstår att Dolph blev folkkär för att han gjorde något han inte brukar. Och det gjorde han väl på sätt och vis. Själv hävdar och tycker jag dock att det han vann på var att bevara sin übercoola karaktäristika i melodifestivalsammanhanget. Detta förutan hade han kunnat ställa sig i ledet bakom de två andra taskmörtarna. Har jag fel? Källkritik? //D

Småortsdokumentärernas kommun

Sitter ni bänkade i soffan vid premiären för dokumentärserien som ska höja Tyringe till TV-skyarna? //D

Benhård.

Någon kanske minns gårkvällens första låt. Den handlade tveklöst om den ostoppbare universalsoldaten. Han är sinnebilden av den tuffa hårdingen. Iskyla av episka mått räcker inte för att beskriva hans stenhårda image. Han är He-Man på riktigt. Han är praktiskt taget Terminator! Han till och med låter som Terminator. Han är den svensk-amerikanske actionhjälten som räddar kvällen genom att framföra A little less conversation på ett sätt som hade fått The King himself att duka under för den charmigt coola överlägsenheten. Vi har glömt både Zelmerlöv och Al Fakir. Dolph Lundgren äger showen. Hans moves får både blixten och Riverdance att stanna av. Van Damme tappar hakan. Stallone upphör att boxa. Dolph får varje svensk att förlåta varenda hopplös replik från övriga programledare. // :D

“Det är för mycket snack och för lite verkstad.”

Polacken från skadeshoppen.

För ett par kvällar sedan dök han upp i vår hall, mitt livs första personal shopper, och sålde dyra skor för 200:- paret. Det blev ett par snygga, svarta Pirelli för en sjättedel av retailpriset. Resten är historia. Vi ber att få tacka “polacken” för den goda servicen och ses på tisdag om inte annat! //D

Dolph, my hero! :D

Oslagbar! Pondus utan dess like! Melodifestivalen i övrigt? Tja, Salem Al Fakir var HELT RÄTT vinnare! Men efter Dolphs nummer minns man knappt! Utropstecken! Varför är du inte med förrän i finalen igen, Dolph?

//D

Två nya fakta

Under gårdagen kunde jag konstatera två saker på jobbet:
- Här finns en medarbetare som liksom jag spelar klarinett, för länge sedan på kontinuerlig orkester-basis i norra Skåne, men fortfarande någon gång ibland vid väl valda tillfällen.
-Min nästan-chef (när ordinarie chef är i Thailand) låter precis som SVT:s sportkommentator Jakob Hård, fast långsammare.
//D

Rejection right back at ya!

Under det senaste året har jag fått utstå det ena förnedrande sättet efter det andra att få reda (eller helt enkelt inte få reda) på att jag tyvärr inte kom riktigt ända fram den här gången. Varenda gång har jag dessutom, oftast mitt i ett högst opersonligt massutskick, önskats lycka till i framtiden. Just like you care one single bit! Idag fick jag äntligen skicka mitt alldeles egna refuseringsbrev, självklart i allmänt vedertagen, beklagansvärd ton.

“Hej igen, Carina!
Jag meddelar härmed att jag har fått jobb på annat håll. Därför är jag dessvärre inte längre aktuell för ett eventuellt jobb hos er och därmed inte heller för en intervju på måndag 8/2. Jag tackar så mycket för visat intresse och önskar er lycka till med er fortsatta rekrytering!”

Senaste årets skönaste mail, ohotat!  //D

Under lunchen...

...hinner jag meddela att jag sedan senast hunnit jobba med att sätta ihop infopärmar om Citytunneln med gamle herr T, en snart bliven pensionär som semestrar ensam på Thailand och är The Big Boss bland ställets skrivarskrymslen på vinden, strax intill en rejäl kaffemaskin. Jobbet innebar bland annat en flaska Absolut som verktyg för att få bort gammalt klister. Jag har också kollat på mer På Spåret-film, påbörjat arbetet med att kartera ALL järnvägsutrustning längs sträckan Hässleholm-Åstorp i ett exceldokument samt varit på mitt första projektmöte. Som vanligt känner man sig fullkomligt förvirrad av alla begrepp och system man förväntas lära känna på kort tid, men lagom mycket att göra gör en rätt trevlig arbetsdag... Har ännu inte varit ute på stan och ätit lunch med de som behagar göra detta, men jag får väl luska reda på ett häfte för ändamålet lämpliga kuponger så ordnar sig nog det också...
So far, so good. :)
//D

Ny bloggprofilering

Så var då den stora dagen D kommen. Jag blir tvungen att byta bloggprofil. Jag sitter inte längre jämte Segemyhr mellan två jobb. jag sitter nu istället jämte Pelle på tredje våningen ovanför Intersport i Kristianstad och fifflar med sydsvenska järnvägar åt ett av landets största teknikkonsultföretag, på vars ytterdörr  följande står att läsa:

Med andra ord, jag har fått jobb! Jag var här på intervju för ett par veckor sedan, utan några större förhoppningar att tala om. Men så kom torsdagen i förra veckan, och med den ett par timmars fotografering ute på Hovdala med Mr. O. Efter att denne provat på att bada i isvak och efter att vi hjälpt en dam upp ur en snödriva med sin bil bar det hem till Mr. O. för en kopp kaffe. Bäst som vi sitter där och samtalar kring arbetslöshet och andra halvbittra ämnen ringer min mobil. En röst som hör till ett Kristianstadnummer jag inte känner igen meddelar att “anställningen vi pratade om önskas påbörjas på måndag”. Vilken anställning? – tänker jag, och förundras över att både denna och den förre mannen från arbetsplatsen ifråga, i telefon låter som om vi känt varandra hela livet och diskuterat en anställning under iaf ett par månader. För att få rätsida på det hela frågar jag om detta alltså är att betrakta som ett jobberbjudande. Det var det!

Med ens börjar tankarna irra runt kring vad jag ska shoppa framöver, vad vi bör skaffa i form av småbarnstillbehör samt om vi inte skulle kunna gå ut och äta dyrt ikväll… Jaja, hur som helst så lättade ett par tunga stenar från axlarna och kursen sattes riktades mot framtiden i Kristianstad! En kvarts tågresa bort!

Detta skedde alltså i torsdags och idag har jag börjat jobba. Snabba bud, till och med för personalavdelningen som är placerad i Stockholm. (Såklart…) De hade uppenbarligen inte hunnit fixa ett anställningsnummer till mig och jag kunde idag således inte logga in på telefonsystemet eller på något av de projekt jag kommer att jobba med framöver. Jag har dock hunnit med att bekanta mig med stället och de människor som jobbar där. (Inte en enda hund? Vad är detta för ställe?? Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats utan hundar! Det är faktiskt sant! Och då räknar jag inte Klintagården och Finja IP.) Den ca 40-årige herre jag delar rum med heter Per-Olof, aka Pelle, lär jag väl bli bäst bekant med, och lyckligvis är denne en mycket trevlig, lättsam och lagom snackig figur med humoristisk ironi som en av strängarna på lyran! Could’nt be better! T.ex. har vi redan hunnit diskutera småbarn, födslar, Expedition Robinsons storhetstid på SVT med Harald Treutiger samt frågan om huruvida det stämmer att kill-spermier är långsamma och tjej-dylika är långlivade. Killen har dessutom ett litet kul-labyrint-spel på sitt skrivbord, utformat och låtandes som Darth Vader! Bara det! För att gå vidare finns det bland annat väg-, geoteknik-, VA- och järnvägsavdelningar på stället, samt en reception, ett stort skrivarrum samt fikarum. I fikarummet har under dagen bland annat hunnit diskuteras dåliga filmer, veckohandel på Elgiganten och en mycket sur dam på personalavdelningen i Stockholm. På det hela taget en ganska trevlig samling folk, med glimten i ögat både här och där!

Nu återstår bara att ta reda på vad mina framtida arbetsuppgifter blir. Jag tror nämligen inte att jag, som idag, bara kommer att sitta med På Spåret-filmer och lista alla korsningar längs med järnvägar och vilka typer av trafikskydd de har. (bommar, etc…)

Avslutningsvis bjuder jag här på utsikten från konstorsstolen min:

samt en typisk Kristianstadbild tagen strax innan tåget rullar de lagom långa 15 minuterna hemåt…

 

// Danis the employed