Täta skott!

Ännu en. För tredje gången under loppet av mindre än en vecka tar jag en potentiell arbetsplats under min skarpa Segemyhr-lupp. Jag summerar den som lite sömnig.

Klockan är inte mer än 06.30 när den drar igång med P1:s nyheter på hög volym och obönhörligen väcker mig till en ny vecka och dag. Just denna väntar en dryg halvtimmes bilfärd i riktning mot nordost. Och vad finns där? Jo, där finns en kommun som är mindre än Hässleholms dylika och en arbetsplats som för mig är totalt obekant. Jag anländer någon minut efter avtalad tid, med ändock vid gott mod, ty jag är varken nervös eller särskilt förväntansfull. Mer än vad man kan säga om damen i receptionen. Hon såg tämligen förskräckt ut när jag traskade rätt över den kanske två meter djupa entréhallen innanför dörren med samma lekfulla ortsnamnsskylt som man kan se vid byns station. (Bara detta att det är en kommun med en BY som centralort… >< ) Själv försökte jag mest se glad och trevlig ut, men tydligen var det lite för mycket för damen ifråga. Weirdo!

However. Anyway. Hrrm. En herre kommer ner och hämtar mig där jag sitter på kommunens troligen mest offentligt placerade stol. Vi hälsar och går vidare genom en dörr där det står “Polisen”. Jag funderar ett ögonblick på om jag är på väg till rätt intervju, men blir snart varse om att kommunen och polisen delar lokaler. Inget läskigt på gång alltså.

En intervju senare besitter jag genast mer kunskap om byn än jag någonsin gjort, detta trots att denna kommuns ganska lättsamma och trevliga intervjurepresentant valt att INTE visa den annars ständigt återkommande, på gränsen till obligatoriska grafiken över kommunens organisationsschema! Kan ni tänka er?? T.o.m. på privata företag har jag fått mig dessa totalt intetsägande A4-papper av fotostatkopieringstypen presenterade! Men inte här, vilket ger mig ett oväntat positivt intryck av kommunen som i mina ögon hittills bara varit BRIO och Swanson´s. Nu kan jag även associera den med ett par trevliga samtalspolare på kommunledningskontoret. Med dessa, vilka var två till antalet, diskuterade jag under denna tidiga förmiddag arkitektutbildningarnas skillnader, översiktlig kommunplanering, mitt livs historia och utbildningar samt min datorvana och personlighet i allmänhet - typ som vilken kommunal intervju som helst, fast med en markant skillnad i att dessa två var riktigt trevliga att prata med, var nyfikna på saker som jag kände till bättre än de själva. De agerade inte heller kommunala översittande chefer, som i vissa andra fall. (Jag syftar inte på Malmöbesöket häromdagen.) Här var vi rent samtalsmässigt på samma nivå, och jag tror till och med att jag övertygade dem om att vilken typ av arkitekt som helst kan bli en bra översiktsplanerare, bara man individuellt sett har rätt förutsättningar och intresse. Typ som jag själv. Of course!

Med kommunkontoret tillryggalagt tog jag mig en egenproducerad turistrunda i Osby City. Det gick rätt snabbt. Efter att bland annat ha tittat till Osbysjön, beskådat en konstnärlig Swanson´s-reklammålning samt hunnit passera en reklamskylt som påannonserade “Super Rea” precis utanför Systemet, var jag snart tillbaka vid tågstationen där jag började, och satte mig där på en bänk i väntsalen för att vänta på min via tåg annalkande fru. Bäst jag sitter där riktar jag snart blicken mot ortens turistbyrå i samma lokal. (Jo, TURISTbyrå…) I ett av dess fönster finner jag en liten lista på saker som folk tappat bort, troligtvis i anslutning till sagda turistbyrå. Men allvarligt talat?? Visst, tappar man bort en kavaj är man kanske, förutom lite väl snurrig, säkert i vilja och behov av att få den tillbaka. Men ett SNÖRE? Seriöst?? Är detta en fattigmansbygd? Ja hej, jag har tappat bort min ovärderliga snörstump. Har ni sett till den? Den är liten… och beige! …Hoppas det inte var ett godissnöre.

Jaja, bilen vår gick efter tågets ankomst vidare mot Älmhults Möbelhörna AB. När vi nu ändå är halvvägs till framtiden…  //D