Ny dag, ny intervju, nya möjligheter! Dagens färdsättslott föll på järnvägsbunden framfärd. Tidig (förhållandevis pratar vi alltså) morgon fick jag masa mig upp och ett öresundståg senare befann jag mig på gammal välbekant mark några mil åt sydväst. Utsikten från tågfönstret var dock inte riktigt som på den gamla goda tiden. I den här stan händer det grejer, minsann. Bara genom att angöra perrong 12a på Pågatågsstationen ser jag en ny taxigata, en större station, en ny trafikbro över kanalen, ett sprillans parkeringshus samt ännu mer stök kring citytunnelmynningen och kommande Malmö C Nedre.
Stan som av någon skev anledning sägs vara det enda av världen du behöver se ligger alltså för mina fötter, och jag kliver som världsvan pendlare på en grön buss i riktning mot marginellt sydligare breddgrader. Till ljuva minnen av TVspels-konserten Joystick 2.0 med vår folkkäre Orvar Säfström i spetsen, kliver jag strax därpå av vid hållplats Konserthuset och knatar vidare ca 150 meter tills jag står inför Malmö Stadshus. För er som inte besökt denna amöboida klumpbyggnad har jag givetvis dokumenterat detta nedan:
Just i ögonblicket har jag lyckan att få med ett antal storväxta duvor som anfaller varandra, fasaden samt ett antal av någon lyckosam småskoleklass “designade” därpå hängande julprydnaderna. I’m moving in.
Eftersom jag ville vara på den säkra sidan tog jag ett tåg 20 minuter tidigare än nödvändigt och sitter nu ner i entréhallen ca en halvtimme för tidigt. Tusan också! Vad skulle man göra av all tid man helt plötsligt fick på handen? Jag tar en runda och hittar lite Malmö Stad-broschyrer till för allmänheten, i vanlig ordning mer eller mindre ointressanta för de flesta som inte jobbar i byggnaden. Nåväl, jag hittar en tidning vid namn Mitt Malmö, bläddrar lite förstrött, tittar på när mobiltelefonens minutsiffror tickar på och går så klockan 08:57 fram till receptionen och framför mitt ärende. Fem minuter senare kommer damen jag väntar på, ännu en potentiell chef, och goddagar ett par ögonblick, undrar om tågresan gått bra och leder mig igenom en snurrdörr som släpper igenom en person år gången och fungerar som vilken skidata-anläggning som helst. Hon lyckades dock släppa igenom både mig, en annan herre samt sig själv utan att anläggningen pep om dubbelanvändning. Fantastiskt!
Nästa sak som händer är som ni alla tänkt ut att jag travar in på ett kontor, genomför intervjun till både min och deras belåtenhet (vad jag kan utröna), tackar för mig, kastar min temugg i en närbelägen papperskorg och ser samtidigt ett rikskupongshäfte på den eventuella framtida chefens skrivbord – ett häfte som f.ö. anlände till rummet mitt under intervjusessionen. Just i det ögonblicket insåg jag att stället, om inte annat, i alla fall är mer fördelaktigt än den kommun jag själv residerar i, som arbetsplats betraktat! På det hela taget en trevlig intervju med trevliga människor och helt klart trevliga arbetsuppgifter att eventuellt ta sig an om ett par veckor. Typ som i förrgår.
En timme efter avtalad starttid är jag ute ur lokalen igen (efter att ha genomfört intervjun alltså, jag blev inte utkastad…), ringer min allra käraste fru för debriefing och beger mig sedan på direkt order mot Panduro Hobby för inhandlande av diverse attiraljer jag själv aldrig önskat mig i julklapp. Efter att bara ha hittat nästan allt jag skulle ha jagar jag vidare genom stan efter att ha sökt på “hobby” på mobil.eniro.se. Det blir en stunds letande då allt, precis i vanlig ordning, utom kartbilden dyker upp i mobildisplayen. Ingen vet var Västergatan ligger, inte ens uteliggaren som skulle ha pengar till “en macka”. Efter att ha passerat stortorget på väg tillbaka mot stationen (se bilden, de härmar London! Ser ni terroristen?) och sprungit in i en centrumkarta hittar jag dock gatan ifråga och går i riktning ditåt, för att hitta rätt adress. Ingen hobbybutik så långt ögat kan se, men väl Frälsningsarmén och en erotikbutik. Fel hobby. Jag traskar tillbaka mot centralstationen för att till slut bege mig hemåt igen, efter en inte så hård dags arbete.
//D
0 kommentarer:
Skicka en kommentar