Nytillkommen arbetsplats på listan

Igår besökte jag en närbelägen stad för att gå på intervju på en arbetsplats som ligger granne med följande pittoreska parkeringsplats:

Det handlar om ett av de större (men i sammanhanget mindre) svenska konsultföretagen med kontor till exempel här. Efter ca 25 minuters bilfärd i sydöstlig riktning från hemstaden landar jag med vita Volvon, kliver ur, skaffar mig två timmars parkeringsfrist för precis 12 kr och går sedan ca 50 meter för att göra entré på en möjlig framtida arbetsplats, med utsikt över McDonalds.

Genast som jag kliver in genom den mycket seriösa glasdörren med en rejäl företagslogo på, tre trappor uppför ett trapphus med hiss, känner jag mig något iakttagen. Inte så konstigt. Jag upptäcker strax en liten receptionistdam som gömmer sig bakom en hög vägg som i sin nedre ände sitter fast i ett höj- och sänkbart skrivbord som i detta fall utgör hälften av ställets receptionsdisk. Jag går fram och säger Hej! Så långt, inga problem. Dock är personen jag är där för att bli utfrågad av inte anträffbar. Han talar i telefon och kommer så göra under några minuter. Receptionistdamen undrar om det går bra att vänta några minuter. I mitt stilla sinne undrar jag vad hon skulle ge mig för alternativ om jag vägrade. Utan att krångla tackar jag så mycket för hjälpen och sätter mig ner på en av två valbara stolar till höger om mig. Valet faller på den stol som var belägen praktiskt taget inne i det högra receptionsbåset av de två som finns. Lyckligtvis sitter ingen receptionist på denna post just nu, för det hade troligtvis inneburit att jag bara vågat välja den andra stolen och det hade inte varit lika halvbra som det nu blev. Den andra stolen står nämligen och blockerar halva bredden av den ganska trånga korridoren som vindlar bort åt två motsatta håll, från receptionen. Genast blir jag obönhörligen påmind om känslan som infann sig när vi väntade på bankjuristen i våras. (Klicka gärna och jämför…) Hur som helst så var nu receptionen bara halvt bemannad och jag kunde lugnt sätta mig ner nästan i högerbåset. Och där satt jag i kanske 10 minuter innan den glade chefen från Infrastrukturavdelningen kom springande ner för trappan. På den tiden hann jag räkna till 8 äpplen i korgen på det lilla bordet mellan de två stolarna, räkna ut hur kopiatorn på andra sidan glasdörren funkade samt lokalisera ställets kaffetants cubicle.

Till slut kommer dock chefen och hälsar och ber om ursäkt för dröjsmålet, varpå jag plikttroget drar till med ett käckt Ingen fara! Vi tar oss ytterligare två våningar upp medan jag inser att stället är ganska stort. Vi stöter snart på de ytterligare två personerna som ska intervju mig, tagandes frukostbullar och kaffe. (Redan nu känner jag på mig att denna arbetsplats skulle vara trevlig att jobba på. Förmånsmässigt verkar den precis lika bra Sveland, min hittills förmånstätaste arbetsplats.) Vi tar med oss fikat och sätter oss på fyra stolar i en konferenslokal avsedd för kanske upp till 40 man. Många vakanta stolsdynor alltså, skönt att det inte blev färre. Vi hinner sitta och snacka om mig, dem, tjänsten och företaget i allmänhet i ca en timme innan de två boysen från fikarummet måste hasta vidare mot nya, djärva mål. Kvar är jag och chefen. Han pratar vidare om företagets historia och ambitioner i inte mindre än en halvtimme, jag snackar på om min “historia”, vad jag har för intressen, önskemål osv. Vi kommer in på jobbförmåner, chefens familj och semesterplaner samt mina lyckligtvis ganska välriktade löneanspråk. På det hela taget en mycket trevlig man som till och med själv vet om att han är en ganska omtyckt chef… :S

För att summera: En trevlig dag med trevligt folk på (förhoppningsvis framtida) jobbet på alldeles lagom avstånd hemifrån i en trevlig stad. Avslutade min resa gjorde jag med ett välbehövligt besök i massagestolen på Elgiganten… :P

//D