Ja då sitter man här som ett visset bär och hela livet känns som en misär. Eller,tja, lite ensamt är det i alla fall. Fru och barn uthärdar livet som multitaskande konfirmationsledare respektive högintensivt ledarbarn på västkustska Örestrand och kvar hemma i lägenheten sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra av all tid som genom ett blixtnedslag plötsligt fanns till förfogande. Tror dock inte det ska bli något bekymmer av större betydelse då jag efter ett snabbt överslag räknar ut att jag i alla fall har ett 10-tal titlar i spelhyllan som ännu inte begagnats i sina respektive konsoler under TV:n. Frågan är om de någonsin kommer komma ut ur sina fodral. Det känns liksom inte riktigt lönt att sätta igång ett spelprojekt som ända kommer ta ett halvår att slutföra. Men det är klart, det finns ju varianter som är mer momentana – får väl rikta in mig på Little Big Planet till exempel – mycket trevligt och lättlirat snabblir.
Men skulle det trots allt uppstå underhållningsbrist får man ju som seden bjuder ta till den kreativa sidan, och när den inte medger scrappande eller knyppling som tillämpning kan man till exempel för första gången i sitt jättelånga och visa liv göra egen glass – vilket jag ju då alltså gjort ikväll - dels för att jag hann och lite för att jag var ordentligt sugen på jordgubbsglass som faktiskt smakar jordgubbar. Det kändes liksom lämpligt att utföra detta…bakverk(?) nu när man kan knata ut och plocka jordgubbar mitt i verklighetens jordgubbsfält mitt bland diverse ryggmördande pensionärer, dussinpolacker och annat löst folk.
Jag kan verkligen rekommendera er stillasittande slöhäckar framför datorerna eller andra skärmbestyckade gadgets att ge er ut i djungeln och plocka jordgubbar. Riktigt skönt med lite friskluft som lite omväxling till den väluppbyggda datorbrännan. Har ni samma tur som jag hade i förra veckan kan det mycket väl hända att ni också får gå och sniffa herr Lindblad i bakstycket, plockandes röda bär. Emellanåt fick man se till att ducka bakom plantorna när den något breda häcken kom svängandes i takt med farbrorns mindre lämpliga ryggövningar. Han var oturligt (och låt mig tillägga “otroligt”) nog precis lika flink bland jordgubbsplantorna som jag och hade i sin rad vid min starttid redan hunnit plocka sig halvannan meter förbi den röda pinnen som i min rad markerade den plats där föregående plockare påstått sig ha slutat plocka jordgubbar. Jag är inte helt säker på dennes självplockarmoral. Kanske låg den i självplockandets stund på samma nivå som den dylika hos den något skrikiga familjen Bärplockarpolacksson som irrade runt som yra höns ett fåtal meter längre fram, inte tillräckligt ofta i sin tilldelade rad. För att säkerställa min egen skörd inom rimlig tidsåtgång hade jag långtgående planer på att aptera råttfällor en bit fram i min egen rad. Tyvärr hade jag inte tänkt på att ta några sådana med mig. Attans, man ska alltid ha ett par råttfällor med sig, det vet ju alla.
Hur som helst tog jag mig efter inte alltför lång tid hem med 24 liter till samma pris som 8 liter kostar på Kvantum. En bravad som jag inte upprepade på självaste midsommarafton. Då fick jag efter mycken sorger och besvär endast ihop 6 liter småttiga bär, bland annat på grund av att det mesta var nedregnat och ruttet men även pga att halva stan hade samlats på en lerig yta i en storleksordning av rangen “högst olämplig”. Halle min jösses vad folk där var! Lyckligtvis lyckades jag ta mig helskinnad från stället. Jag tog mig till och med ut med bilen från det något ansatta plantage som utgjorde temporär parkering. Bara det något av en hjälteinsats.
Sedan dess har jordgubbarna hunnit malas ner i midsommarbuffé, frukost, fika, kräm, kvällsmat, glass och… ja det var väl det ungefär. Sen har jag nog tömt ut vad jag har att säga om årets jordgubbsskörd. Nu ser vi fram emot hallonsäsongen. Vem vet, kanske herr Lindblad har en fyraårig självplockarhistoria bakom sig samt ingående kunskaper i hur man ska plocka bären även på det fältet. Den som lever blir väl i så fall så illa tvungen att se.
//D
0 kommentarer:
Skicka en kommentar