Simmigt

Efter en helg med två vaknätter sitter jag nu och har inte alls lust att göra någonting annat än att... äta frukostfralla. Möjligen kan jag tänka mig att fylla i en tidrapport, på sin höjd. Ser tillbaka mot helgen med glädje och inser att hur mycket jag än vill kommer den inte komma tillbaka för att förgylla det vanliga loppet av vardagar som framåt 6-tiden på morgnarna gör sitt bästa för att gråna till himlen och knata iväg med mig till stationen och ställa mig två centimeter innanför den hårda, kalla, orangea ytterdörren på det i vanlig ordning knökefulla öresundståget som i riktning mot sydost skickar iväg mig mot nya likadana dagar på jobbet. Jag klagar inte över det, det är betydligt värre att inte ha ett jobb. Oftast. Men inte på måndagmorgonen som ständigt avbryter helgens bekvämligheter.

Det hade varit bekvämare att bli kvar hemma, få lite mer tid till den livsnödvändiga familjekvalitetstiden och bara vara sådär lagom slö som man blir efter en tidig fredageftermiddag i shoppingtagen med sin fru, en lördag fylld av mitt och Tuvans livs första session babysim samt trevligt middagssällskap på kvällen och som ett rent komplement en alldeles jätte...loj söndagsgudstjänst bakom mixerbordet. Lite extra slö blir man också av en heldag med inte mindre än fyra småttingar i hemmet. Dock trevligt. Lite annorlunda jämfört med det liv vi alla inblandade parter levde för sådär 3,5 år sen. I ärlighetens namn ganska annorlunda från förra hösten. Sådär, lite osammanhängande svammel och vi är genast redo att ta tag i dagens allvarligheter. Not.

(En bild från helgens behållning på Tyrs Hov har jag inte tillgänglig för tillfället, men visst är det tur att man kan googla bilder då... :P )

Funderar på att gömma mig bakom Pelles frenetiskt välutnyttjade pappersåtervinningslåda och sova en stund. Han märker nog inget.

//Danis, signing off.