Midsommarsummering

Så här några dagar i efterhand tänkte jag att jag skulle dela med mig av min gångna midsommarhelg. Självklart har även vi gjort helt vanliga tillämpningar, såsom solskenspromenad och blomsterkrans, men som en liten anekdotisk sammanfattning får ni här avnjuta en inte så vanligt förekommande höjdpunkt från varje dag av denna den übersvenska traditionens högtidshelg #1. From my point of view.

1. Midsommarafton. Bortbjudna blev vi till nära kära bekanta, på midsommarmat. Underbart tyckte jag, skönt att inte behöva sitta hemma i tradiga lägenheten och titta på när sommaren startar upp som bäst. Tack vare att den traditionella midsommarbuffén bestod i mindre traditionell hemmagjord pizza slapp jag intaga slibbiga fiskbitar och småpotatis. Jag tackar och bugar.

2. Midsommardagen. Förberedelser inför operatour, matinköp på Kvantum. För att ge lite space till övriga hemmavarande tog jag med mig Tuva till Kvantum och inhandlade vad som behövdes till matsäcken. Rätt som jag står och väljer filpaket i godan ro smyger sig en 1,5 meter kort tant med blekgul höstjacka och rostblå (aldrig sett färgen innan) rollator fram och ställer sig jämsides med barnvagnen. Knappt har jag hunnit upptäcka damen ifråga förrän hon börjar gulla med Tuva och frågar mig, på den mest brutalt amerikanska brytning jag hört i Svea Rike, om hur gammalt barnet är. I ungefär en kvart rör jag mig inte ur fläcken. Jag kommer ingen vart. Tanten är överallt och blockerar med sin rollator och mundiarré. Under tiden får jag gång på gång höra hur bra det är att jag som pappa går och handlar och har barnet med mig samt om hur papporna i hennes 6 barns familjer samtliga har ett stenålderstänk (som f.ö. verkar vara hennes favoritord) och aldrig gör någonting i hemmet, varken beträffande barn, mat eller städning. Och att det är allra viktigast att barnen är hela och friska. Sagan om hennes döttrars problematiska förlossningar och havandeskapsförgiftningar var heller inte fy skam.

Efter många om och men uppstår dock en liten, näst intill omärkbar lucka i försvaret och jag kan smita iväg och ringa hem för att tala om att jag blir lite sen tillbaka.

3. Söndag eftermiddag. Min spektakulära glasögonsolbränna har efter många timmar i den österlenska solen nått någon form av kulmen och jag slår upp ett paraply att gömma mig under medan resten av operaföreställningen vi knappt deltagit i fortlöper med tredje och fjärde akten. Tak vare skuggan under regnskyddet börjar hjärnan helt plötsligt fungera igen. Kanske tack vare att jag flyttat fokus från scenen till en flaska Ramlösa Granatäpple, en påse Salt & Blandat och en burk jordgubbar. Jag kommer ända aldrig att begripa vem som har huvudrollen i dramat. Dock vet jag precis vilken solist som kommer dö av tuberkolos i sängen på scenen nästa år. Oavsett opera.

//D