Och när vi ändå är igång… Ett bär som aldrig blev en del av föregående komposition. Fullstorlek HÄR.
//D
Och när vi ändå är igång… Ett bär som aldrig blev en del av föregående komposition. Fullstorlek HÄR.
//D
kl. 22:13 0 kommentarer
Inspirerad av den spirande sommaren har jag suttit och photoshoppat lite igen. Länge sen sist nu. För rättvisande fullstorlek av resultatet, klicka här.
//D
kl. 21:27 0 kommentarer
Etiketter: Skyltar mm
kl. 16:39 0 kommentarer
Så här några dagar i efterhand tänkte jag att jag skulle dela med mig av min gångna midsommarhelg. Självklart har även vi gjort helt vanliga tillämpningar, såsom solskenspromenad och blomsterkrans, men som en liten anekdotisk sammanfattning får ni här avnjuta en inte så vanligt förekommande höjdpunkt från varje dag av denna den übersvenska traditionens högtidshelg #1. From my point of view.
kl. 08:07 0 kommentarer
Etiketter: Mat
kl. 22:41 0 kommentarer
Etiketter: Mat
kl. 13:01 0 kommentarer
kl. 07:34 0 kommentarer
kl. 07:25 0 kommentarer
Winter-een-mas i all ära, men den stora högtiden äger rum på E3. 2010 års presskonferens från Nintendos sida har passerat. Som nintendospelare är jag i extas.
Det var en frustrerande timme som gick medan jag gjorde mitt bästa för att snabbast möjligt hitta en fungerande länk till eftersändningen av Nintendos presskonferens under tisdagkvällen. Liveshowen hann jag inte hem från jobbet till och eftersom jag inte ville se bara halva kalaset var det givet att vänta nästa tåg. E3.nintendo.com och IGN var mina givna förstaförsök. Gick inte. Gamespot. We are currently encoding the video. Tusan. Till slut hittade jag in på Gametrailers.com och kunde till min lycka hitta en kanal som eftersände Nintedo Media Briefing från Nokia Theatre, redan en timme efter avslutad show.
Spektakulärt, i vanlig ordning. Nintendo inleder en presskonferens som liksom tidigare bjuder på lika delar show, lika delar pressinformation. Reginald Fils-Aime äntrar traditionsenligt scenen som konferencier och lyckan är för en Nintendospelare fullständig. Årets höjdpunkt har just startat. Det dröjer inte länge förrän självaste the Man "teleporterar" från storbild till scen, med Master Sword och Hylian shield i högsta hugg, precis som dagen då vi fick se E3-trailern för The Legend of Zelda - Twilight Princess. Enter Shigeru Miyamoto. Med pompa och ståt får vi för allra första gången se trailer och ingamesekvenser från ett sprillans nytt Zelda. Skyward Sword. Jublen och de stående ovationerna finner inga gränser bland de fösamlade. Extatiskt. Även hemma i soffan. Det finns sannolikt inget som mäter sig med detta ögonblick i den kända spelvärlden. Än så länge. Mr Miyamoto förevisar spelet och dess kontroller live på scenen. Motion plus används för svärdsvingande rörelser. föga förvånande men uppenbarligen väl fungerande, så länge Wiimotens teknik gör vad den ska.
Men vad kan nu showen möjligen fortsätta med, med en inledning av denna magnitud. Jo, givetvis med Mario. Då Super Mairo Galaxy 2 redan haft premiär fokuseras det (igen) på sportspel. Vi får se en trailer till kommande Mario Sports Mix. Kanske lite kul, men visst har vi sett det förr? Lägger man ihop lite olika partyspel och sportspel från Nintendo senaste år på marknaden har vi nog rätt och slätt redan täckt upp för det mesta den titeln har att erbjuda, men visst, det lär sälja som smör trots allt.
Vi har nu kommit till den obligatoriska sifferexcercisen. Reggie bjuder på det ena skrytet efter det andra försäljningsrekordet. Ointressant. Lyckligtvis ganska kortfattat. Jag kan då inte begripa varför det nödvändigtvis ska behövas en genomgång av detta vareviga gång. Jaja, det är snart överstökat för att följas upp av en helt ny titel som i mina ögon är showens näst mest ointressanta. Wii party är precis det du tror att det är. Det är Mario Party utan Mario. Samma koncept - igen. Du väljer en av dina Mii:s och går bananas på spelplaner och i minispel. DOH! Kommer också sälja som smör. DOH! DOH! Mitt ointresse över detta spel toppas (bottnas?) enbart av det direkt efterföljande dansspelet med trumhinnedödande populärmusik från hin håles håla. Just Dance 2. Tur att man inte behöver spela alla spel. Utan problem kommer jag kunna koncentrera på de spel som ur intresseklubbens synvinkel är värda att spela. Till exempel hade det kunnat vara det nästföljande spelet som presenteras på scenen, inget mindre än den senaste instansen i Golden Sun-serien till Nintendo DS. Nu äger ju inte jag någon Nintendo DS, men av allt att döma kommer denna titel att bli egendom hos var seriös DS-rpg-spelare. Klassiskt rpg i 2,5D, när det är som bäst. Vad det verkar.
Tillställningen fortsätter. Jag sitter i min soffa och myser. Högtiden är bara halvvägs gången. Lyckliga jag som har Telias fullt fungerande bredband inkopplat via adsl. Nästa stora nyhet är en nostalgisk sådan. Hypen har de senaste dagarna trappats upp rejält inför nyversionen av 007: Goldeneye, till Wii. Mycket trevligt, men det ska ärligt sägas att även om grafiken inte är allt så är den inte ingenting. Vad vi fick se verkade verkligen vara hämtat från någonstans mitt emellan Nintendo 64 och Gamecube. Jag blev inte imponerad, nya styrsystem och spelbara filmkaraktärer till trots. Betydligt roligare var det då att beskåda hur Warren Spector och Adam Creighton från Disnet Interactive live på scen förevisade Epic Mickey. Det är klassiska Musse Pigg. Det är seriehistoria vi alla känner till, som till exempel en svartvit hubvärld inspirerad av Steamboat Willie, Musses debutfilm. Det är underhållningshistoria. Småmysig grafik och ett smart spelupplägg. Det är högintressant och trevligt. Kommer garanterat inte sälja i närheten av varken Wii Party eller mario Sports Mix. Suck. Men mainstreamarna bestämmer ju dessvärre nuförtiden över den uppfattade efterfrågan. tur att tillverkarna styr tillgången åt mer än ett håll på marknaden.
Vi fortsätter med ännu en avtäckt titel. Kirby: Epic Yarn. Mycket som är episkt i år, tydligen. Spelet är som sig bör übergulligt och påminner i mångt och mycket om Yoshis story, fast på vanligt Kirbymanér med en massa olika skepnader att välja mellan som huvudkaraktär i spelet. Kan bli intressant, snuttifieringen till trots. Ett redan bekant släpp påminde de oss om för den 31:a augusti. Ni vet vilket. Inte? Jo men kom igen då. Ni kan bara ha missat Metroid: Other M om ni bott i en välbarrikaderad garderob senaste halvåret. Hopplösa ni. Jaja, hur som helst började djungelrytmerna dunka både på scen och i mitt blodomlopp inför nästa avslöjande. vi snackar bananer, palmer, kongarytmer, apor, elefanter och krokodiler. Vi pratar om mängder med kruttunnor. Vi pratar apor. Vi snackar Donkey Kong Countru returns. YAAAAAY! Couldn't be happier. Vi minns alla med glädje i hjärtat hur vi nötte DKC till Super Nintendo, och DK 64 till N64:an. Eller hur, kära läsare? Eller hur?? Som vanligt är retro ett givet framgångskoncept. lika delar nostalgi, relativt låga utvecklingskostnader och ett sedan urminnes tidet väl fungerande spelkoncept KAN inte gå fel. Vi har sett New Super Mario Bros, både till DS och Wii. Vi kommer snart få se aporna gå lös på bananer och krokodiler som om det inte fanns någon morgondag. Är vi lyckliga eller vad? (Det är nu ni ska svara med ett rungande "D.K. Donkey Kong. D.K. Donkey Kong is here.")
Ja, det här var min själ en show som hette duga. Titlarna duggade tätt som ett ljummet sommarregn en solig afton. Men ändå är dessa inte den största nyheten. Är man hårdvarunörd finns fortfarande en nyhet som kan toppa dagens inledning. Ihopfälld ser den ut ungefär som en DS. Ganska liten och fyrkantig. Men under ytan hittar vi vad som kan vara en revolution i sann nintendoanda. En teknik som, vid god försäljning, vi alla vet kommer efterapas av både Sony och Microsoft inom ett par år. Nintendo presenterar 3DS, den bärbara spelmaskinen med en 3d-skärm som helt enkelt inte går att förevisa utan att man själv får prova att fingra på ett exemplar av den rykande färska konsolen. Av sagd anledning vandrar därför ett par hundra äkta boothbabes in på Nokia Theatre med en varsin, kring midjan fastkedjad, Nintendo 3DS, för att alla lyckosamma mediasnubbar på plats ska få testa dagens största nyhet.
Satoru Iwata har precis presenterat 3DS på samma sätt som han för fem år sedan presenterade vad som då kallades Nintendo Revolution, sedarmera benämnd Nintendo Wii. Revolution igen? Ja, om 3D-skärmen gör vad den ryktas göra, så visst. Vi hoppas och håller tummarna.
Innan 3DS:arna vandrade in på scen tog Reggie över igen och presenterade ett av 3DS:ens flaggskepp, en titel vi väntat på sedan NES:en gick i pension. Kid Icarus: Uprising var ett av de spel som de lyckliga bland teaterns stolsrader sedan fick prova på. Mycket väl värt att vänta på, som det verkar från det jag såg från min soffplats hemma i vardagsrummet. Vidare meddelades ett gott tredjepartsstöd till 3DS, med bland annat Capcom, Square Enix och Konami bland de större namnen. Tänk er Resident Evil, Kingdom Hearts och Metal Gear Solid i full stereoskopisk 3D. Jisses.
Innan showen kom helt till ända avslutades det hela med en ball reklamfilm med Shigeru, Satoru, Reggie och en 3DS. Samt sändningsordet. "Nintendo has once again raised the bar."
Vi har mycket att se fram emot, mina vänner. Believe you me. Bravo, Nintendo.
//Danis
Etiketter: TVspel
kl. 22:45 0 kommentarer
Etiketter: Skyltar mm
kl. 12:19 0 kommentarer
Vad är det här med att allt illustrativt som en "riktig" arkitekt gör ska vara så himla udda, konstnärligt och gärna obegripligt och helt uppe i det blå? Gick in på projektportalen för det projekt jag jobbar med i Helsingborg just nu. Där möts man av följande bild:
Denna typ av bilder såg jag överallt på min utbildning. Alla var helt begeistrade i dem. I vanlig ordning ser man här ett kollage som är så sanslöst ihopklistrat och arkitektoniskt som det tydligen bara måste vara. Djupsinning, visionär och idésprudlande är säkert dess ledord. Taskigt ihopklistrad och ful, skulle jag säga. Under fem år på arkitektutbildning hävdade jag att det bästa är det tydliga och begripliga. Jag fick mothugg. Jag var nästan aldrig tillräckligt abstrakt och knepig. Suck.
I detta fall, varför vill man visa upp en bild där den nya stadsdelen i Helsingborg innebär lägenheter i ett rostigt hamnkvarter där närmaste grannarna utgörs av containrar och kranar samt en djungel av bambu och hängmattor? Dessutom undrar jag vems idé det är att omplacera Magnus Stenbock från Stortorget till ett containertak.
Ett exempel till, en mässmonterbild från företaget jag själv jobbar på. Fru Gårman? Seriöst?Varför är dessa bilder så genuint fula? "Dåligt ihopklippt" är en stil man uppenbarligen aktivt eftersträvar. Not my cup of tea. //D
kl. 09:06 0 kommentarer
Etiketter: Prylar
kl. 16:56 0 kommentarer
Etiketter: Familj
kl. 08:59 0 kommentarer
Det är bara att konstatera. Helgernas funktion i mitt liv har sedan några månader återvänt. Sedan mitt årslånga påsklov ´09 kom till ända har fredagkvällen äntligen börjat bjuda på äkta fredagsmys och kyckling-på-fredags-känsla igen. (Jag vet att jag är påverkad av TV-reklamen på den punkten.) Lördagen är en ren njutning, framförallt i händelse av solsken och avsaknad av måsten. Söndagen är en högtidsdag, men blir tyvärr alltför ofta offer för en vemodig känsla pga av att dagen i sig följs av måndagen och fem nya, oförbrukade arbetsdagar innan nästa fredagskyckling gör entré. Tur är det dock att det är så, då fredagskycklingen annars hade ersatts av någon slags vardaglig slentriantallrik med makaroner och ketchup utan direkt lyckokänsla.
kl. 07:57 0 kommentarer
Etiketter: Pendla
kl. 07:58 0 kommentarer