Danis kvittrar

Igår morse råkade jag höra konversationen mellan två högstadietjejer som satt mitt emot mig på öresundståget. De diskuterade sin intensiva, mycket speciella lärare i tyska på Västerskolan. När det begav sig hade jag samma lärare, och jag kunde i viss utsträckning hålla med om vad de tyckte och tänkte. Detta krävde dock i sig inte något blogginlägg, men ändå vill man ju dela med sig av vardagens små ahaupplevelser och dylikt. Därav Twitter. Flödet kan man till exempel följa på Twitter eller till höger direkt här på bloggen --->
//D