Snart måndag

Helgen har bland annat bjudit på en oerhört trevlig fredagkväll på tu man hand i Kristianstad då jag och frun passade på att shoppa, gå ut och äta samt gå på bio. Avslappnande och välbehövligt efter en lång arbetsvecka. Fares senaste, Farsan, kan jag rekommendera till den som kan nöja sig med en lättsam, avslappnad svensk, inte särskilt hysterisk dramakomedirulle. Det är så himla skönt att bara hasa ner i biofåtöljen och underhållas. Händer alltför sällan sedan många år.

Igår gick finalen i Melodifestivalen anno 2010, om någon garderobsresiderande ljusskygg varelse därute skulle missat detta. Vinnarlåten This is my life är i alla fall Väl Godkänd om än inte så tight som bidraget som egentligen skulle vunnit men nu fick nöja sig med en hedrande andraplats. Nu blev det dock som det blev och jag beklagar mig (bara lite) trots utebliven telefonröst. I övrigt står jag fast vid denna egentliga slutlista:

10. Andreas Johnson. We can work it out. Otröstligt tråkig låt. Schämmes, ta mig tusan! Du kan mycket bättre, Andreas.

9. Jessica Andersson. I did it for love. OK ballad, men nästan lika platt som ovanstående. Dock vackrast i showen. Som vanligt.

8. Timoteij. Kom. Rakt in på Hits for Kids. That’s it.

7. Eric Saade. Manboy. Småkäck. Ballt vattennummer. Intressant tolkning från min gode vän Mr. O. Inte sämst, men ospännande, inget uppseendeväckande.

6. Ola. Unstoppable. Ola levererar samma medelbra upptempolåt igen. Den var bättre för två år sedan, när den hette Love in Stereo.

5. Pernilla Wahlgren. Jag vill om du vågar. Hon vet fortfarande hur man bygger en klassisk toppenschlager. På gott och ont.

4. Darin. You’re out of my life. Härlig, stark ballad. Jag gillar för första gången Darins musik riktigt bra. Har vuxit till sig på Rix FM.

3. Anna Bergendahl. This is my life. Fabulöst bra jobbat, Anna. Utklassar de flesta ballader med känsloladdade ackord och vacker röst. Låten är dock inte den allra bästa ikväll.

2. Peter Jöback. Hollow. Jöback bjuder i vanlig ordning på ren magi med en mäktig ballad och en röst utan dess like. En helt annan klass än övriga bidrag.

1. Salem Al Fakir. Keep on walking. Det fastnade direkt, detta välkomponerade, tighta och imponerande stycke musik. Salem ger oss helt enkelt en harmonisk melodi och välgenomtänkt instrumentalisation som drar bidraget förbi Jöbacks magi. Med eller utan Björn Gustavsson vid flygeln. Detta är en kille som kan skriva musik.

Denna drabbning tog en stor del av helgen att smälta. Sedan den ägde rum har jag mest hunnit med nattsömn och akrylmålning. Man får ju se till att göra kommande barnkammaren lite barnvänlig…

//D